Göticism

och var med om att sprida den populära bilden av vikingen som enhjälta att at efter Göticism, kulturell, nationalromantisk rörelse med särskilt fäste i Norden.

Rörelsens svenska medlemmar hävdade ursprungligen att de forna goterna som 'göter' hade haft sitt urhem i Sverige. Fäderna till rörelsen är Nils Ragvaldsson, Ericus Olai, bröderna Johannes Magnus och Olaus Magnus, och Olof Rudbeck d.ä

Rörelsen har sina rötter i medeltiden, där Nils Ragvaldsson vid ett kyrkomöte i Basel för att hävda Sveriges rang anförde att svenskarna härstammade från goterna, bland annat baserat på likheten mellan detta ord och 'götar' och 'gutar'. Samma tråd togs sedan upp av Ericus Olai i hans krönika Chronica regni Gothorum.

Det förmodade gotiska arvet användes i propaganda i stormaktstidens Sverige, där man ville egga folket till krig genom att ge dem något att kämpa för: en fin och hederlig historia. Under denna tid var Olof Rudbeck verksam tillsammans med bland andra dansken Ole Worm, Johannes Bureus och Peter Resen. Man fokuserade gärna på runor och runspråk. Språkforskninget var i allra högsta grad populärt, då språk ansågs kunna berätta om svenskarnas ursprung. Här var ideologins höjdpunkt; man kunde spekulera mer eller mindre fritt i brist på bättre information och därmed uppstod väldigt storslagna ideer om folkets förflutna – till exempel hävdade Rudbeck att det klassiska Tebe i själva verket var Täby, och att 'Herkules' skulle vara en förvrängning av 'Här-Kolle'Hägg, sid 176. Dessutom var detta en tid mittemellan religiös fanatism och vetenskap, vilket skapade minst sagt intressanta teorier. Magi, numerologi och esoterism var vanliga inslag.

Under 1700-talets upplysningstid lugnade man ner sig en aning. Historiker som Olof von Dalin och Sven Lagerbring var verksamma med en mer sansad framställning av svenskarnas historia. Man fokuserade mycket på odalbondenn och demokrati i hopp om att bygga en bra framtid i enlighet med upplysningandan. Göten ersattes av svensken.

Efter Franska revolutionen 1789 samt förlusten av Finland i början av 1800-talet tog de nationalistiska tankegångarna åter fart. Nu ville man ena folket trots förlusterna, och man var trött på upplysningens rationalism. Under romantiken fokuserades det mycket på folksjälnaen, och de gamla isländska sagor blev väldigt aktuella (vilket de visserligen varit från första början). Man menade att folkets karaktär fanns förvaltad i det gamla språket och i de gamla myterna.

1811 bildades Götiska förbundet av före detta uppsalastudenter i Stockholm, först på skämt men sedan på allvar. Erik Gustaf Geijer förvandlade det hela till en litterär klubb, och publicerade i klubbens tidskrift Iduna sina dikter Odalbonden och Vikingener, vilket markerade starten på upphöjelsen av den senare till nationalsymbol. Goterna är nu helt borta, ersatta av vikingar i Skandinavien och german i Tyskland. Förutom Geijers verk spred även Esaias Tegnérs Frithiofs saga denna bild av vikingen. Många vikingamyter härstammar från denna tid, till exempel hjälmar med horn. Per Henrik Ling var även han göticist, men satte inte något bestående avtryck i denna egenskap.

I Danmark var göticister som Nikolaj Frederik Severin Grundtvig och Adam Oehlenschläger verksamma.

Då uppgifterna om svenskarnas gotiska härstamning förklarades som ett falsarium möttes detta av stort motstånd. Vid 1870-talet började Ericus Olais krönikas källvärde kraftigt att ifrågsasättas då det kunde konstateras att han inte återger sina källor på ett tillförlitligt sätt varvid informationen förklarades ogiltig. Trots alla försök att slå hål på samtliga myter den givit upphov till återupplivades de på 1900-talet av de svenska nazisterna, då i synnerhet det högerextrema Samfundet Manhem som hänvisade till denna krönika under invigningen 1935 för att ge historisk, kulturell och rasistisk legitimitet åt svensk nazism.

Se även

• Samfundet Manhem
• Atlantica
• Götiska förbundet
• Nils Ragvaldsson
• Ericus Olai
• Johannes Magnus
• Olaus Magnus
• Olof Rudbeck d.ä
• Olof von Dalin

Källor

• Karlsson Thomas, Adulrunan och den götiska kabbalan(Ouroboros Produktion, 2005).
• }|Hägg, Göran,}} }|} (red.)}} Svenskhetens historia }| (2003)}}}|, }.}} }| Översättning: }.}} }| }: }.}} }| sid. }.}} }| uppslagsord: }.}} }| pÃ¥ internet }.}} }| ISBN 91-46-18110-5.}}

Fotnoter

Stora riksvapnet

Denna artikel om Sveriges historia är bara påbörjad. Hjälp Wikipedia genom att [:Göticism|action=edit}} fylla i mer]!