Kristendom
Huvudgudstjänsten
Gudstjänsten har stark ställning inom kristendomen och är delvis en fortsättning av den judiska synagogsgudstjänsten med inslag från den judiska tempelkulten. I de flesta trossamfund leds gudstjänsten av en präst eller pastor. Beroende på trossamfund understryks i gudstjänsten antingen läsningarna ur skriften och undervisningen av församlingen eller gudstjänstens karaktär av tillbedjan av Gud.
Viktigast av gudstjänsterna är söndagens huvudgudstjänst (vanligen på förmiddagen). I ortodoxa kyrkan och romersk-katolska kyrkan firas då alltid [[mässa], varunder man i de protestantiska samfunden antingen firar nattvard eller predikogudstjänst (i Svenska kyrkan kallad högmässogudstjänst). Viktiga moment i gudstjänsten är bön, lovsångl, bibeläsning, predikan och nattvardsfirande. I romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna utgörs höjdpunkten av mässoffret och kommunionen.
I Svenska kyrkan börjar nattvardsgudstjänster med syndabekännelse och förlåtelse (så kallat infogat skriftemål). Nästa huvudmoment är bibelläsing, ofta en text från Gamla testamentet, en från brevlitteraturen (episteltext) och en från evangelierna (evangelietext) och därefter en predikann. Därefter kan trosbekännelse - credo - läsas, antingen den apostoliskaeller den nicenska och följs ofta av kyrkans förbön och därefter av nattvardsgudstjänsten som inleds med en nattvardsbön, där bland annat instiftelseorden och Fader vår ingår. Traditionellt samlas man sedan i korenet för att ta emot nattvard, det förekommer också att prästen går ner till församlingnen med nattvardsgåvorna. Gudstjänsten avslutas med tackbön och välsignelse.
Under gudstjänsten kan det förekomma flera sjungna moment: Introitus, Kyrie, Gloria, Laudamus, Credo, Sanctus, Agnus Dei och Benedicamus; dessa är de klassiska satserna i de stora musikaliska mässorna. I Svenska kyrkan sjungs dessutom psalmer ur den svenska psalmboken.
För en utförligare behandling av den västkyrkliga mässan och protestantiska nattvarden: se mässa.
Gudstjänstens grundstruktur är i stora stycken densamma i ortodoxa kyrkan, men kan vara svår att känna igen då musik och de enskilda moment utformats på annat vis. Predikan förekommer vanligen inte i ortodoxa gudstjänster (möjligen efteråt) och inte heller psalmsång. I den romersk-katolska s.k. tridentinska liturgin förekommer heller inte psalmsång, och heller inte nödvändigtvis någon predikan, utan liturgin ledsagas av gregoriansk eller flerstämmig kyrkosång.
Flera frikyrkor har en enklare gudstjänstordning som i huvudsak består av ett inledningsanförande och välkomnande av kvällens predikant, bibelläsning, predikan. Under gudstjänsten sjunger man sånger ur samfundetss sångbok. Nattvard firas olika ofta, ibland inte mer än en gång per år.
Tidegärd
Böneform baserad på läsningar ur Bibeln, främst Psaltaren. Bes mest i kloster, men förekommer även i församlingar och privat. Se vidare tidegärd.
Andra gudstjänster
Förutom huvudgudstjänsten finns ett flertal olika gudstjänster som till exempel veckomässa, musikgudstjänst, temagudstjänst, dopgudstjänst, rosenkransen med mera.
Se även
Judendom
Tempelgudstjänsten
Enligt Gamla testamentet byggde kung Salomo ett stort tempel där judarna offrade sina offer till Gud. Templet förstördes vid Jerusalemnas fall år 587 f.Kr. Judar kunde dock återvända till sitt land efter att perserna besegrat babylonierna och år 515 hade man återuppbyggt sitt tempel. Det var dock mycket mindre än det ursprungliga. Först under Herodes den store kunde ett nytt stort tempels byggas. Dock förstördes det vid Jerusalem fall år 70 e.Kr. Därmed var också den judiska tempelkulten död.
Synagogsgudstjänsten
Under babyloniska fångenskapen (500-talet f.Kr.) kunde judarna inte längre offra i templet. Under denna tid utvecklades synagogsgudstjänsten som efter Jerusalems förstöring blev den dominerande formen av gudstjänst. Gudstjänsten karakteriseras av läsning ur Lagen och Profeterna med översättning till folkspråket och utläggning tillsammans meed böner och lovsägelser. Central i gudstjänsten är trosbekännelsen (Shema).
Fredagsbön
19-Dagsfesten
Varje nittonde dag, den första dagen i mÃ¥naden (se kalendern) träffas bahá'Ãerna till nittondedagsfest. Festen infördes av Báb pÃ¥ 1840-talet. PÃ¥ dessa gudstjänster läses böner och skrifter frÃ¥n bahá'Ã-religionen och även andra religioners heliga texter. Över hela världen följs samma program: den förste delen är ägnad Ã¥t läsning ur de heliga skrifterna, den andra bestÃ¥r av rÃ¥dplägning av intresse och den tredje delen är sällskaplig samvaro mellan de troende.