Härjedalska

Härjedalska eller härdalska är ett samlingsnamn på de dialekter som talas i landskapet Härjedalen. Dessa dialekter har utvecklats ur fornvästnordiska och är mycket lik den tröndska som talades i Trøndelagen för några hundra år sedan. Det finns inte en klar definition av härjdedalskan, eftersom varje by har sin egen karaktär. Byarna i västra delarna har en mycket mer norskinfluerad dialekt än de övriga och de i öster har en dialekt som tagit influenser av hälsingemål och i viss mån dalmål. Byarna i norr har en dialekt som påminner om jämtskan. De fornnordiska diftongerna har monoftongerats i härjedalskan. Ei har blivit e, øy har blivit ø och au har blivit ô. I vemdalsmålet så har dock vissa diftonger bevarats, i likhet med jämtskan som talas på andra sidan av Vemdalsfjällen. Många arkaismer har bevarats såsom uttalen -mb, -nd och -ld i ord som kamb 'kam', hand 'hann i övriga Norrland' och käld 'kall'. Med härjedalska kan man även åsyfta modern svenska med ett tonfall som anknyter till den gamla härjedalskan, vilken i sin 'rena' form har en rad ord och uttryck som skiljer sig från standardsvenskan. Många härjedalingar har en tendens att tala sakta.^{[källa behövs;]} Härjedalska talas i hela Härjedalen, utom i Sveg- och Ytterhogdalsområdet.

Grammatik.

Grammatiken i härjedalskan är typisk för de norrländska dialekterna. Man vill helt enkelt ha korta och koncisa meningar. Så man använder sig inte av ändelser. Tex 'Hûn' - Hunden. Man gör heller ingen skillnad om det är flera som gör något. Tex 'Mö ä gla' - Vi är glada. Men om en härjedaling ska säga det på svenska blir det, 'Vi är glad'.

Några ord på Härjedalska.

Ahttfôrr - I vägen (åtför)
Ales - Annorlunda (annorledes)
Hûje - Ropa (hoja - jfr. hojta)
Jänte - Flicka
Jäl - Levnadsglad
Måse - Idiot
Py'ryll - Manligt könsorgan
Pûle - Kopulera (pula)
Päla/Pära - Potatis ((jord-)päron)
Pök - Pojke
Råle - Skrika, ropa (vråla - norskan tappar ibland v:et i vr-)
Vrång - Arg
Ômse - Allt möjligt, olika