Egyptiska teckens uppbyggnad
Hieroglyfskriften uppstod förmodligen efter inflytande av kilskriften ca 3000 Är f.Kr. Ett enskilt hieroglyftecken kan ha tre olika funktioner beroende pÄ sammanhanget: logogram eller ideogram (Äterger ett ord), fonogram (Äterger konsonantljud) eller determenativ (klassificerar det redan skrivna ordet). I likhet med de allra flesta semitiska sprÄk Äterges endast sprÄkets konsonanter (alltsÄ ej vokalerna) i hieroglyfskriften. Endast omkring ett hundratal tecken anvÀndes regelbundet, men man rÀknar med anvÀndandet av ca. 800 tecken under klassisk tid.
Skriftens utveckling
Hieroglyferna kom frÀmst att anvÀndas till officiella inskriptioner pÄ tempelvÀggar, i gravar och pÄ konstföremÄl. För skrivandet av texter med mer vardagliga Àmnen (brev, kvitton och dylikt) anvÀnde egyptierna hieratisk skrift skriven med blÀck pÄ papyrus. Denna kursiva skrift utarbetades av skrivarna ur hieroglyfskriften för att kunna skriva enklare och snabbare. FrÄn de egyptiska hieroglyferna utvecklades Àven den sÄ kallade proto-sinaitiska skriften av semiter, vilken senare pÄ omvÀgar kom att utvecklas till det latinska alfabetet. Hieroglyfer anvÀndes i Egypten Ànda in i den romerska kejsartiden pÄ monument och tempelvÀggar.
Lösningen av hieroglyfskriften
Genombrottet för tolkningen av de egyptiska hieroglyferna skedde Är 1822 genom Jean François Champollions publicering av sin studie av de tre parallella texterna pÄ Rosettastenen. Stenen (sedan Är 1802 i British Museum) har en inskrift bestÄende av 14 rader hieroglyfer, 32 rader demotisk skrift och 54 rader grekiska.
Mytologi
Hieroglyfskriften förknippades med vishetens gud Thot som ofta avbildas med skrivarattiraljer, men Àven gudinnan Seshat kopplas samman med aktuella skrift som tÀnktes vara en gÄva frÄn gudarna till mÀnniskorna. Egyptierna sjÀlva kallade sin skrift för mdw ntr(w), 'gudarnas ord'.