Högertrafikomläggningen

Historia

Den första högertrafikförordningen i Sverige utfärdades redan 1718. Denna förordning blev dock inte långlivad. Redan år 1734 ersattes den med en ny som direkt stadgade vänstertrafik. I Finland gällde vänstertrafik även efter det att landet avträtts av Sverige till Ryssland. Där infördes högertrafik år 1858.

Vänstertrafiken i Sverige föranledde inte några problem förrän bilismen på allvar började expandera och trafiken blev allt mer internationaliserad. Då uppstod kravet på en anpassning till det trafiksystem, som var det dominerande på den europeiska kontinenten. Även trafiksäkerheten var ett skäl till att gå över till högertrafik. Bilarna i Sverige hade ratten på vänster sida, precis som idag, vilket gjorde det svårt att göra säkra omkörningar.

Redan 1927 föreslog en kommitté att kostnaderna för övergång till högertrafik skulle utredas.SOU 1929:16 Betänkande med förslag till förordning om motorfordon Nya förslag om införande av högertrafik väcktes i riksdagen 1934SOU 1935:23 Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga mm., 1939Första kammarens protokoll 209:17, 1941, 1943, 1945Första kammarens protokoll 1945:29 och 1953. 1954 föreslog en kommitté klart och entydigt att högertrafik borde införasSOU 1954:30 Högertrafik. I oktober 1961 gjordes en utredning av kostnaderna för en övergång till högertrafik av överdirektör Gösta Hall. I hans kalkyl beräknades kostnaden till 340 miljoner kronor efter 1961 års penningvärde, 3 320 miljoner kronor enligt 2003 års penningvärde.

De svenska planerna om en övergång till högertrafik observerades även utomlands. Nordiska rådet rekommenderade Sverige att införa högertrafik och Europarådets rådgivande församling antog en resolution med önskemål om ett enhetligt trafiksystem.

Den 10 maj 1963 beslutade riksdagen att Sverige skulle gå över till högertrafik 1967, med sammanlagt 294 röster mot 50.

Folkomröstningen

''Huvudartik}|lar|el}}: }}

 |}|, | och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |, och }}}}}}''}|  (Felmeddelande: Det finns för många parametrar i {{}})}}

En rådgivande folkomröstning genomfördes 1955. Den visade att en förkrossande majoritet, 82,9 % av de röstande, ville behålla vänstertrafiken, medan bara 15,5 % ville gå över till högertrafik. Valdeltagandet var dock mycket lågt; endast 53,2 % av den röstberättigade befolkningen deltog.

Konsekvenser och kostnader

Konsekvenser för busstrafiken

Bussar var till skillnad från bilar och lastbilar alltid högerstyrda under vänstertrafiktiden i Sverige. Framförallt har bussar dörrar bara mot vägkanten, eftersom man inte accepterar att passagerare går av och på mitt i vägen. (Bilförare går däremot oftast på och ur bilar mot vägens mitt, eftersom de ska sitta där och det är för trångt att kliva över till andra sidan). Därför gick en avsevärd del av anslaget för omläggningen till bussbolagen för konvertering av bussarna.

Konsekvenser för spårvägstrafiken

I Helsingborg som redan innan Dagen H-beslutet inriktat sig på en nedläggning av spårvägsnätet under 1970-talet ersattes spårvagnarna av busslinjer, detta eftersom nyanskaffning/ombyggnad av bussar till stadstrafiken gavs statsbidrag och möjliggjorde på så sätt ett tidigarelagt nedläggningsbeslut.

I Malmö behölls endast linje 4 från Gustav Adolfs torg till Limhamn medan man lade ned linje 1 från Gustav Adolfs torg mot Rosengårdsstaden och ringlinje 3 den tredje september vars spårvägstrafik ersattes med stadsbusstrafik.

Göteborg och Norrköping behöll sina tidigare spårvägslinjer och byggde om dessa för högertrafik. I Göteborg genomfördes högertrafikomläggningen vad beträffar spårvägen på så sätt, att ombyggnaden av spårvagnar till högertrafikutförande inleddes i god tid före omläggningen. De ombyggda vagnarna akterkopplades sedan till vänstertrafikvagnarna och gick alltså baklänges efter dessa. Vid omläggningen vändes spårvagnstågen helt enkelt, och sedan byggdes resterande vagnar om.

Konsekvenser för vägtrafiken

En detalj som inte var så märkvärdig som den kunde ha varit vid högertrafikomläggningen var att bilar sålda i Sverige redan på vänstertrafiktiden normalt var vänsterstyrda, till skillnad från till exempel i Storbritannien. Därmed behövdes inte någon ombyggnad av alla bilar. Det fanns dock en viss oro bland bilister, som var vana vid att hålla koll på vägkanten, över hur det ska gå att köra när föraren sitter nära vägmitten.

Trots ombyggnader på vägnätet märks det fortfarande på speciellt äldre motorvägssträckor byggda före beslutet om Dagen H 1963 att dessa är byggda för vänstertrafik, detta genom att accelerationsfälten är kortare än brukligt och att avfartsfilerna på vägen är långa. E6 genom Skåne och E4 vid Nyköping har exempel på sådana trafikplatser som numera anses vara trafiksäkerhetsmässigt undermåliga då trafik från påfarterna hastigt måste komma ut i högerfilen.

Finansiering

Övergångsregler

Övergångens genomförande

Övergången föregicks av en intensiv informationskampanj i form av annonser, broschyrer, TV- och radioprogram. Rock-Boris sjöng landsplågan Håll dig till höger, Svenssonhd.se om Rock-Boris

. Själva övergången bevakades i ett direktsänt radioprogram som leddes av CeGe Hammarlund.

Kuriosa

Efter övergången till högertrafik ändrade vägverket en rad skyltar, exempelvis skylten Varning för älg, så att älgen nu kommer från höger. Om anledningen är att djuret snabbt kan komma upp från det närmsta diket eller kanske från höger med företräde, förtäljer inte historien. Bakgrunden är att FN:s vägmärkeskonvention säger att alla märken ska vara spegelvända vid vänstertrafik om det är lämpligt.