Holism

Holism (av grekiska holos, 'hel', 'odelad') är i allmän bemärkelse ett filosofiskt betraktelsesätt att summan av individualier är mer än delarna och att inget kan beskrivas enskilt, fjärmat från sin kontext. Motsatsen till holism är reduktionism, atomism och vetenskapsteoretisk individualism.

Inom samhälls- och humanvetenskapnerna innebär holism teori att det existerar helheter som är självständiga enheter som inte endast är sina individualier. Enklare uttryckt kan till exempel ett politiskt parti inte enbart beskrivas som själva sammanslutningen av sina medlemmar. Den metodologiska konsekvensen är att sociala enheter studeras som sådana: förlopp och grupper kan inte beskrivas utifrån enskilda individer. Det blir därmed åtminstone ytligt betraktat elitforskningens och biografiernas motpol.

Inom kunskapsteorin och vetenskapsteorin arbetshypotesen, att kunskapen är ett komplicerat system som skapats genom historien eller under livet, varför tron på absoluta sanningar avvisas. (Teorin att det inte finns en absolut kunskap är dock en paradox.) En grundtanke inom idéhistorisk vetenskap, och motsats till fundamentalismens grundtanke.

Många pseudovetenskaper, såsom homeopati, astrologi samt 'branding' betraktar sig som holistiska, men tanken är också en stomme i socialpsykologin, modern medicin, med mera. Det föreligger dock ingen motsättning mellan att vara holistisk i sin vetenskapssyn, och förespråka individualism i politiskt avseende.

Källor

• Filosofilexikonet, red. Poul Lübcke, övers. J. Hartman (Sthlm 1988)