HyperText som concept daterar till tider före kristus då man i till exempel Talmud skrev små referenser i marginalen där läsaren kunde hitta till andra minst lika intressanta texter som var relaterade. Begreppet och dess moderna användning kan man hänvisa till omkring 1945, då Vannevar Bush beskrev ett informationssytem där man inte längre behövde läsa texter från början och till slut utan kunde fritt följa det spår som intresserade sig som läsare. Här myntades även begrepp som hem, vilket är den plats man återvänder till efter avslutad läsning. Den första tillämpningen som på allvar försökte införa hypertext var ett program som hette guide, som aldrig riktigt slog igenom. Apple var den första något lyckade med sitt program HyperCard, men många ansåg att det inte var riktig HyperText. Det var när Tim Berners-Lee, tog fram webbläsaren som HyperText slog igenom hos allmänheten. Det har även inneburit att HTML mer och mera tar avsteg från HyperText och mera liknar ett programmeringspråk för HyperMedia. Begreppet hemsida är idag synonymt med till exempel ett företags ansikte utåt och inte till den punkt man återgår after avslutad läsning.
Dokumentformatering
HTML är ett format där dokumentets struktur och logik bestäms av författaren, medan läsaren styr hur texten kommer att presenteras. Numera är det dock vanligt att författaren själv styr presentationen av dokumentet med så kallade stilmallar, CSS. Tillägg programmerade i skriptspråk (exempelvis JavaScript) används ibland för att skapa dynamiska och interaktiva webbplatser.
Denna webbsida och de flesta andra är helt eller delvis skrivna i detta märkspråk. I de flesta webbläsare kan man se källkoden till webbsidan som visas genom att gå till 'Visa' i huvudmenyn och sedan 'Källa' eller 'Källkod'.
Filer med filnamnstilläggnet .htm eller .html brukar vara HTML-dokument. Filerna innehåller förutom text så kallade taggar, vilka talar om för webbläsare hur informationen ska presenteras för användaren. Alla element startas med hjälp av ett 'mindre än'-tecken (<) följt av taggnamnet varav det följs av ett 'större än'-tecken (>), många element måste dessutom stängas med hjälp av en sluttagg. Denna sluttagg innehåller endast taggnamnet och är uppbyggt utav följt av taggnamnet varefter >.
Olika webbläsare tolkar HTML-kod på olika sätt och detta har varit ett problem gällande för världens webbutvecklare. En gemensam standard har vuxit fram genom World Wide Web Consortium(W3C). Genom att följa denna standard ökar chansen att webbsidan ser likadan ut i standardmedvetna webbläsare.
Den senaste versionen av HTML är HTML 4.01 och den fastställdes 1997 av W3C. HTML 4.01 finns i tre olika former, nämligen Strict, Transitional och Frameset. Dessa skiljer sig mest huruvida HTML-koden får innehålla äldre, utgångna taggar som endast används i presentationssyfte. Det är rekommenderat att använda Strict till nyutvecklade webbplatser. Transitional innehåller alla taggar som Strict gör inklusive äldre så kallade presentationstaggar. Frameset innehåller allt från Transitional och är den enda varianten som tillåter användandet av ramar.
För att webbläsaren ska veta vilken version av HTML som dokumentet är byggt efter så lägger man högst upp i varje dokument en dokumentmall, vilken man oftast brukar låna de engelska termerna för, nämligen DTD eller DOCTYPE. Egentligen bryr sig inte webbläsaren om vilken version av HTML som använts utan använder den istället för att kontrollera om sidan är kodad efter moderna standarder eller inte. Om DTD saknas så går webbläsaren in i det så kallade 'Quirks Mode' och använder då en bakåtkompatibel renderingsmotor för att kunna visa äldre sidor någorlunda korrekt. Större variationer kan då förekomma eftersom olika webbläsare använder olika metoder för att visa dessa sidor, till exempel så använder webbläsaren Internet Explorer sin egna boxmodell i Quirks Mode. Webbläsaren använder istället MIME-typen för att lista ut om det är ett HTML-dokument eller inte. För att webbläsaren ska veta att det är ett HTML-dokumentet som användaren besöker bör man därför använda MIME-typen text/html, vilket oftast sker automatiskt med moderna webbservrar när HTML-filen har filändelsen .html eller .htm.
Elementtyper
Det finns fyra kategorier av elementtyper i HTML:
Strukturmärken, som beskriver syftet med texten, till exempel <h1>Golf</h1>, som tolkas som högsta rubriknivå.
Presentationsmärkning, som beskriver textens stil, till exempel <strong>fetstil</strong>, som resulterar i fet text. Många webbutvecklare har idag upptäckt fördelarna med att separera presentation och struktur så dessa taggar är oftast icke-rekommenderade att använda. Istället används så kallade stilmallar för att presentera data på sidan.
Hyperlänkmärkningar, som länkar till ett dokument eller till en sektion i aktuellt dokument eller annat dokument, till exempel <a href='http://wikipedia.org'>Wikipedia</a>, som skriver ut ordet Wikipedia med understrykning som standard. Vid aktivering av länken öppnar webbläsaren sidan http://wikipedia.org.
Interaktiva element, som skapar interaktiva objekt, till exempel knappar och listor.
Ordet 'tagg' överanvänds ofta när diskussioner om HTML-relaterade ämnen uppstår. Det är inte ovanligt att ordet 'tagg' används för att referera till allt från DOCTYPE-deklarationen till olika attribut, vilket naturligtvis inte är korrekt.It’s alt attribute, not alt tagHTML Tags
<strong> och </strong> är ett exempel två taggar.
<strong></strong> är ett exempel på ett element.
<abbr title='HyperText Markup Language'>HTML</abbr> är ett exempel på ett element som använder ett attribut med namnet title och värdetHyperText Markup Language.
Lista över vanligt förekommande elementtyper
a, används för att skapa hyperlänkar
br, skapar en radbrytning
div och span, element utan semantisk mening, används oftast för att koppla CSS till dokumentet.
dl, dt och dd, är de olika delarna av en definitionslista
h1, h2, h3, h4, h5, h6, huvudrubrik och ner till sjätte nivån av underrubriker
img, infogar en bild i dokumentet
ol och ul, skapar en sorterad respektive osorterad lista
p, märker upp ett textstycke
table, tabell, där varje tabellrad omsluts av tr och td skapar en tabellcell
strong och em, markerar olika sorters betoning
hr, skapar en horisontell linje
Exempel på ett simpelt HTML-dokument
" class="external" rel="nofollow" target="_blank">http://www.w3.org/TR/html4/strict.dtd'> Sidan har flyttats
Arbetet med det som numera kallas (X)HTML5 påbörjades 2004 av en fristående grupp webbutvecklare med namnet 'Web Hypertext Application Technology Working Group' - eller kortare WHATWG.
'Web Applications 1.0' som (X)HTML5 också kallas är tänkt att ersätta både HTML 4 och XHTML 1 samtidigt som gruppen avser att specificera en ny och enhetlig DOM som skall fungera både för XML-baserade och HTML-baserade serialiseringar av (X)HTML5. En av grundtankarna i (X)HTML5 är alltså att en författare skall kunna välja om denne vill använda HTML- eller XML-syntax för sina webbsidor och att sidorna skall kunna hanteras i princip likvärdigt av skript när dessa är inlästa i en webbläsares internminne oavsett vilket serialiseringsformat som valts.
W3C:s arbetsgrupp för utveckling av HTML
W3C startade i mars 2007 även en arbetsgrupp för vidareutveckling av HTML. Denna grupp innehåller, förutom representanter för samtliga större webbläsarleverantörer (Microsoft, Opera, Mozilla och Apple), också flera av de drivande krafterna bakom WHATWG.