Störst, bäst och rekord
Största seger =
9-1 mot IK Sleipner 1925, samt 8-0 mot Hammarby IF samma år.
Största förlust =
2-9 mot Malmö FF 1949 och 0-7 mot IFK Norrköping 1960.
Största seger internationellt =
17-0 (8-0) (9-0) mot FC Avenir Beggen 1984/1985 i Champions League.
Största förlust internationellt =
2-11 mot Feyenoord 1961/1962 i Champions League.
Bästa publiksnittet =
23760 i snitt per hemmamatch, 1977 - ett snitt som fortfarande inget hemmalag slagit.
Svenska publikrekord =
52200, IFK-ÖIS 1959 - största siffran i svensk fotboll
50400, IFK-GAIS 1976 (största publiksiffran i Division 2)
41500, IFK-TFF 2007 (SM-guld)
Allsvenskt tidsrekord =
IFK Göteborg är det enda laget i Allsvenskan just nu som inte befunnit sig i Superettan på 30 år (2007). Inget annat svenskt lag har någonsin haft ett sådant långt uppehåll från det att man senast befann sig i Superettan.
Historia
Början
Under åren 1904-1970 vann IFK Göteborg sju svenska mästerskapsguld. Det första av hittills 18 kom 1908, bara fyra år efter att klubben grundades. I finalens matchpogram stod det match mellan Upsalakamraterna mot Göteborgskamraterna. Efter en 4-3-seger för Göteborgskamraterna inför ca 3000 åskådare på Walhalla, kunde lagkapten Nils Andersson lyfta
von Rosens pokal. Detta var första gången som IFK Göteborg vann SM-guld, men inte den sista.
IFK Göteborgs lag år 1905
Den andra spelades även den på Walhalla Idrottsplats i Göteborg, denna gång inför 5510 personer. IFK Göteborg vann komfortabelt med 3-0 mot Djurgårdens IF. I protokollet efteråt var det antecknat fyra målskyttar för Göteborgskamraterna, då Carl Olsson och Harry Hallberg tillsammans promenerat in med den bruna läderbollen i mål.
Det tredje SM-guldet vann IFK Göteborg under första världskriget 1918. Detta var IFK Göteborgs första SM-final i Stockholm, på Stockholms Stadion. 6000 åskådare satt bänkade då IFK Göteborg vann med 5-0 mot Helsingborgs IF. Det fjärde kom 17 år senare. Detta var första gången IFK Göteborg vann Allsvenskan, som startade säsongen 1924/1925. Filip Johansson blev Allsvenskans första skytteligavinnare när han 1924/1925 gjorde 39 mål på 22 matcher vilket är rekord.
Nästa gång spelare i blåvita ränder lyfte pokalen var 1942, men efter detta skulle det dröja tills 1958 innan Blåvitt vann SM-Guld igen, samma år som det spelades VM i Sverige och Nya Ullevi var nybyggd. Under detta år hade Blåvitt en spelare som än idag klassas som något speciellt. Bertil 'Bebben' Johansson; vann två SM-guld, ett som tränare och ett som spelare. Han gjorde bara fyra landskamper men han finns än i dag i hjärtat hos många blåvita supportrar. Han tog klubben till ännu en allsvensk vinst 1969, denna gång som tränare. 'Bebben' har också fått en hedersplats i sången 'Heja Blåvitt' från 1976.
1970-talet: Division 2
Efter IFK Göteborgs guld
1969 åkte klubben överraskande ur
Allsvenskan 1970. I den sista matchen mot Örebro försökte desperata supportrar få omspel genom att storma planen och lyfta bort ena målet, men utan att lyckas med sitt tilltag. IFK förblev i dåvarande division 2 (idag
Superettan) under ett antal år och supportrar som var med minns fortfarande matcher mot lag som
Blomstermåla IK.
Efter placeringarna 3, 2 och 4, så slutade IFK Göteborg femma i Division 2 1974, Blåvitts sämsta placering någonsin. Efter att ha 'ramlat på mållinjen' 1975, då Kalmar FF och Blåvitt slogs mot varandra i en makalös toppstrid, vann Kalmar till slut serien med en poängs marginal. Året därpå, då IFK spelade stora derbyn mot GAIS inför över 50 000 på Ullevi, var laget helt överlägset i serien. Klubben var tillbaka i allsvenskan - för att stanna då IFK Göteborg 1976 vann Division II.
1977 var IFK tillbaka i Allsvenskan med profiler som Ralf Edström, Jan Nordström, Olle Nordin och Reine Almqvist. De hade även spelare som i framtiden skulle vara med och slåss om cuptitlar i Europa. Några av dessa var spelare som Tord och Tommy Holmgren, Glenn Holm och framför allt Torbjörn Nilsson. Blåvitt slutade på en säker sjätteplats. Detta år slog även IFK Göteborg ett publiksnitt som det än idag inte slagits, mellan 23-25000 åskådare låg snittet på för säsongen 1977.
1978 slutade IFK Göteborg trea, med nya talanger som Glenn Hysén, Jerry Carlsson och Dan Corneliusson. Efter att ha förbättrat sig en placering 1979 till en andraplats började det framgångsrika 80-talet för klubben. Under 1979 fick IFK Göteborg dessutom en ny tränare som i början ifrågasattes starkt, Sven-Göran Eriksson.
1980-talets storhetstid
På 80-talet så var IFK Göteborg inte bara Sveriges bästa och största fotbollsklubb, utan även Europas bästa lag på grund av att man vann UEFA-cupen två gånger med 5 års mellanrum vilket man är ensamma om.
Efter ett 1970-tal där Malmö FF dominerat allsvenskan tog IFK över som Sveriges storklubb under 1980-talet. Nu var Sven-Göran Eriksson tränare för klubben. Han började med zonspel och press med understöd vilket gav motståndarna som var vana vid man-man stora problem. 1979 vann klubben för första gången Svenska Cupen efter att ha vunnit mot Åtvidaberg med 6-1 i finalen där Torbjörn Nilsson utsågs till matchens spelare. Säsongen 1980 slutade IFK Göteborg trea i Allsvenskan medan man 1981 kom tvåa.
1982 års säsong har kommit bli en legendarisk sådan för svensk fotboll generellt men IFK Göteborg i synnerhet. Tack vare andraplatsen i Allsvenskan 1981 deltog IFK i Uefacupen där man vunnit fram mot Allsvenskan startade på våren redan vunnit mot finländska FC Haka, österrikiska SK Sturm Graz och rumänska FC Dinamo Bucureşti. I kvartsfinalen väntade spanska storklubben Valencia CF. Inför första matchen borta på Estadio Luis Casanovai i Spanien, hade klubben så stora ekonomiska problem att klubben fick låna pengar från supporterklubben Änglarna för att ha råd att flyga ner till Spanien. Detta var den hittills viktigaste matchen i klubbens historia. Efter mål av Ruben Svensson och Torbjörn Nilsson fick Blåvitt med sig 2-2 från Spanien. Returen spelades inför 50 108 personer på Nya Ullevi och IFK Göteborg vann matchen med 2-0. IFK:s ekonomiska problem var i och med detta över. Nu väntade FC Kaiserslautern i semifinal. Efter 1-1 i båda matcherna vann Blåvitt till slut i förlängningen på hemmaplan efter en kylig straff av Stig Fredriksson vilket innebar att IFK Göteborg var i Uefacupfinal. Där väntade det västtyska laget Hamburger SV. I ösregnet inför 42 058 på ett regnigt Nya Ullevi sköt Tord Holmgren in 1-0, vilket också blev slutresultatet.
För att stå som segrare behövde dock IFK även klara av det västtyska storlaget på bortaplan, en match som sågs av 61 000 åskådare på Volksparkstadion. De lokala tidningarna skrev att Hamburger SV skulle slå IFK Göteborg, men 'Svennis' och hans mannar ville annorlunda. IFK Göteborg vann med 3-0 efter mål av Dan Corneliusson, Torbjörn Nilsson och Stig Fredriksson (straff).
Stärkta av denna seger vann IFK Göteborg även den allsvenska serien samt SM-guld. Man lyckades dessutom vinna svenska cupen och fullbordare därmed en unik trippel. 1982 var första året som slutspel provades på i Allsvenskan, där IFK som vunnit serien före Hammarby först förlorade första finalmatchen mot Söderbröderna i en match där Glenn Hysén enligt egen utsago fick ägna mer tid åt att sjunga med i Bajenfansens sånger och ramsor än att spela fotboll. IFK Göteborg förlorade matchen, som spelades på Ullevi, med 2-1 och hade en väldigt svår bortamatch mot hemmastarka Hammarby på Söderstadion. Hammarby hade ägnat veckan mellan finalmatcherna åt att 'gräva guld' på Söderstadions gräsmatta och verkade ta ut segern i förskott då IFK vann returmötet relativt enkelt med 3-1.
Efter det lyckosamma 1982 vann IFK Göteborg även SM-guld 1983, 1984 samt Svenska cupen 1983. 1985 gick IFK till SM-final där man mötte Örgryte IS vilket drog storpublik till matcherna. Den första slutade med förlust 2-4 men IFK lyckades vinna den andra med 3-2, vilket dock inte var tillräckligt utan ÖIS vann med sammanlagt 6-5.
1986 hade IFK lyckats nå ända fram till kvartsfinal i Europacupen, nuvarande Champions League. Efter 2-2 borta och 0-0 hemma mot skottska mästarna Aberdeen FC var IFK i semifinal och därmed ett av Europas fyra bästa klubblag. 43 103 var på plats på Nya Ullevi, då FC Barcelona stod för motståndet i den första matchen. Torbjörn Nilsson hade stor show och gjorde både ett och två noll innann Tommy Holmgren satte 3-0.
Returen på Nou Camp blev ett väldigt stort bakslag för IFK. Barcelona behövde göra minst minst tre mål för att ha en chans att gå vidare. Trots både stolp- och ribbträffar av Blåvitt stod det efter full tid 3-0 och förlängning väntade, en förlängning som bland annat innehöll ett bortdömt IFK-mål. Straffar väntade där rutinerade spelare som Torbjörn Nilsson med flera inte ville lägga straffarna, vilket innebar att det var upp till IFK:s unga spelarna att slå ut storlaget Barcelona. Per-Edmund Mordt och Roland Nilsson missade dock sina straffar, och blev således syndabockar då IFK åkte ut i semifinalen mot Barcelona.
Samma år, 1986, kom man tvåa i Allsvenskan och fick även spela i Uefacupen 1986/1987. Sigma Olomouc, Stahl Brandenburg, KAA Gent satte inte IFK på några stora prov. Allvaret började i kvartsfinalen mot Inter . 0-0 på Ullevi och avgörande match på Giuseppe Meazzastadion. Inter tog ledningen när Stig Fredriksson gjorde olyckligt självmål men senare under matchen nickade Glenn Hysén en boll som Walter Zenga inte kunde rädda bättre än att Stefan Pettersson kunde dunka in returen. Matchen slutade 1-1 och IFK var vidare i kraft av bortamål. FC Wacker Tirol från Österrike väntade i semin, en på papperet svår motståndare. Blåvitt hade dock inga större problem då man vann med 4-1 hemma och 1-0 borta, vilket innebar att IFK återigen var i Uefacupfinal, denna gång mot skottska Dundee United FC.
Första matchen hemma vanns av IFK Göteborg med 1-0 efter mål av Stefan Petterson. Returen i Skottland spelade svenskarna på resultatet och fick 1-1. IFK hade därmed vunnit Uefacupen två gånger på sex år, och detta under en tid då Uefacupen hade en mycket högre status än dagens motsvarighet. Dåtidens Champions League, Europacupen, spelades bara av ligavinnarna, medan det idag kan vara fyra klubbar från samma land i CL. När Europacupen var så 'liten' var Uefacupen nästan av samma värde. Att IFK Göteborg vann denna två gånger var något otroligt stort.
Det framgångsrika 80-talet slutade med SM-guld 1987 efter två dramatiska finaler mot Malmö FF. 1988 slutade Blåvitt tvåa i allsvenskan och åkte ur slutspelet i semifinalen mot Djurgården. Man spelade dock bra i Europa under hösten då Blåvitt nådde Europacupkvartsfinal 1989 mot FC Steaua Bukarest. Man vann hemmamatchen med 1-0 efter mål av Klas Ingesson. Inför bortamatchen fick junioren Magnus Verdin vakta målet när Ravelli inte blev spelklar och IFK förlorade med 1-5. Med den matchen tog det framgångsrikaste decenniet något svenskt lag någonsin haft slut.
1990-talet: Champions League
IFK:s 80-tal var en stor succé och det följdes upp av mycket succéfyllt 90-tal. 1989 slutade Blåvitt sjua och alla sa att nu var storhetstiden över. Men då klev
Roger Gustafsson in som ny tränare och införde ett snabbare spel offensivt där bollen skulle 'framåt framåt framåt!' och ett högt pressande försvar med snabbhet. Detta ifrågasattes starkt efter första matchen i Allsvenskan 1990, 0-6 mot IFK Norrköping. Men kritikerna tystnade efter 5-0 mot AIK veckan efter. IFK körde igenom Allsvenskan och vann med 5 poängs marginal och var återigen svenska mästare.
1991 var IFK Göteborgs trupp starkare än på många år då de nya talangerna som klubben började satsa på i slutet av 80-talet började blomma. Håkan Mild, Pontus Kåmark och Mikael Nilsson var några av dessa. 1990 värvade IFK en av 90-talets viktigaste spelare för klubben, Stefan Rehn. 1991 vann Blåvitt både Allsvenskan och Svenska cupen. I Europacupen förlorade man i andra omgången mot Panathinaikos.
Inför säsongen 1992 gjordes Europacupen om till Champions League. Detta innebar att alla de europeiska ligornas mästarlag lottades i två utslagsomgångar, sedan var det två grupper med 4 respektive 5 lag där vinnaren gick till final. Detta för att locka mer sponsorer och TV-tittare. IFK ställdes i första matchen mot Besiktas, och laget lyckades ta sig vidare till den sista omgången före gruppspelet där Lech Poznan från Polen väntade. Efter 1-0 hemma blev polackerna fullständigt utspelade på sin egen hemmaplan där de blåvita svenskarna vann med 3-0.
IFK var nu ett av Europas 9 bästa lag. I gruppspelet blev man lottade mot FC Porto, AC Milan och PSV Eindhoven, samtliga tre var lag som redan hade vunnit Europacupen tidigare. På pappret borde detta ha varit en omöjlig grupp för ett svenskt. Första matchen skulle spelas på San Siro i Milano mot AC Milan och det förmodligen bästa försvar som någonsin stått på en fotbollsplan. Och så hade de såklart Marco van Basten. Holländaren Van Basten var enligt många ansedd som världens bästa fotbollsspelare under sin tid och gjorde fyra mål på Blåvitt, samtliga mål i matchen som slutade 4-0 till Milaneserna.
Men lyckan vände fort, 1-0 på Nya Ullevi mot Porto efter mål av Peter Eriksson gav snabbt förhoppningar inför dubbelmötet mot PSV. Dessa matcher slutade sammanlagt 6-1 till IFK Göteborg och drömmen om Champions League-final levde. Ett hårt kämpande IFK förlorade doc mot Milan på Nya Ullevi med 0-1. Sista matchen var betydelselös men slutade i vilket fall som helst 2-0 till Porto, men slutade i vilket fall som tvåa i gruppen. Detta år kom Blåvitt sexa i Allsvenskan och det skulle nu dröja minst 18 månader tills nästa chans till Champions League-spel.
1993 vann IFK återigen Allsvenskan och nu riktades tankarna mot europaspel. Inför 1994 ansågs truppen vara den starkaste sedan 1987. Frågan var om den inte var ännu starkare. Champions League hade blivit omgjort igen, nu var det en kvalmatch och sedan ett gruppspel där två lag gick vidare till kvartsfinal. IFK lottades mot Sparta Prag i kvalmatchen. Blåvitt vann med 0-1 i Tjeckien och nu väntade returen på Gamla Ullevi. IFK bjöd på sitt hela register inför 13969 personer och vann med 2-0.
Gruppen blev den svåraste möjliga; FC Barcelona, Manchester United och Galatasaray. De sistnämnda var ingen erkänd storklubb i Europa, men hade ett riktigt ungt och bra lag med Hakan Sukur i spetsen. Första matchen var en svår uppgift, Manchester United borta. IFK förlorade med 2-4 mot United, en förlust som visade sig vara en nyttg förlust.
IFK, med flera landslagsmän som Stefan Pettersson, Magnus Erlingmark, Jesper Blomqvist, Mikael Nilsson och Joachim Björklund, skulle nu ställas inför Barcelona på Nya Ullevi. Romario och Hristo Stoichkov bildade anfallspar, spelare som nyligen blivit utsedda till världens bästa spelare av Fifa. Den sistnämda, bulgaren Stoichkov gjorde 1-0 på en bjudning av Stefan Pettersson. Men IFK vände efter att en inhoppande Erik Wahlstedt, som knappt varit på plan en minut, slog ett inlägg som Erlingmark nickade i mål. Inte långt senare slog Pontus Kåmark in en höjdboll mot straffområdet och Blomqvist sprang fram i rätt läge och nickade in bollen.
Galatasaray borta var nästa match. På Nya Ullevi vann Blåvitt mot Galatasaray med 1-0 efter mål av Erlingmark. Matchen borta i Turkiet blev IFK Göteborg utspelade grundligt fram tills de i den 86:e minuten fick en hörna som IFK gjorde 1-0 på. Blåvitt hade inkasseat nio poäng på fyra matcher och nästa motståndare var Manchester United hemma. Efter en av klubbens bästa matcher genom tiderna vann IFK med 3-1 och matchens bäste spelare Jesper Blomqvist som gjorde 1-0, spelade fram Erlingmark till 2-1 och fixade straffen som Kåmark slog in. Blomqvist skulle senare bli värvad till Man Utd. Sista matchen spelades i Barcelona inför 75200 personer på Europas största arena, Nou Camp, och Blåvitt fick till slut med sig 1-1. Resultatet innebar att IFK Göteborg gick vidare till kvartsfinal istället för Manchester United.
IFK vann Allsvenskan även 1994. I kvartsfinal väntade Bayern München från Tyskland. Matchen på Münchens Olympiastadion slutade 0-0. Inför returen hade 36525 hittat till Ullevi och såg på när tyskarna gjorde både 1-0 och 2-0 trots att deras målvakt Sven Scheuer blivit utvisad efter drygt 20 minuter. Men efter heroiskt arbete av IFK stod det 2-2 efter full tid efter mål av Mats Lilienberg och Mikael Martinsson. Det var dock inte tillräckligt, tyskarna vann på bortamålsregeln och Champions League var över. 1995 vann IFK Allsvenskan nästan som vanligt under början och mitten av nittiotalet men laget åkte dock ut i första kvalomgången och det blev inget Champions League-spel 95/96.
1996 fick IFK en ny tränare, nytt spelsätt och nya profiler. Mats Jingblad hette tränaren, attraktiv fotboll stod på menyn och Niclas Alexandersson, Teddy Lucic och Andreas Andersson hette profilerna. Champions Leagues gruppspel kvalade man in till och i gruppen väntade grannarna Rosenborg BK från Norge samt Porto och återigen Milan. En överraskande förlust inledde gruppspelet för IFK, 2-3 mot Rosenborg som kom att ta över titeln Nordens bästa klubb nästan samtidigt med detta. Förlusten mot norrmännen följdes upp av 1-2 mot Porto men efter dessa två förluster vann IFK över Milan med 2-1 på Nya Ullevi vilket många ser som den bästa matchen i klubbens historia.
De resterande matcherna i Champions League förlorade Blåvitt och hela europasäsongen blev en stor besvikelse. Men hemma i Sverige krossade Blåvitt allt motstånd. Med tio poängs marginal vann IFK allsvenskan och det fjärde raka och sammanlagt 17:e SM guldet var säkrat. Tack vare den SM-guldet 1996 fick IFK återigen chansen att i Champions League. Motståndet i gruppen visade sig dock vara för svårt för ett storlag på dekis då man åkte ut mot Bayern München, Besiktas och PSG. Till gruppen hade IFK tagit sig igenom att slå ut Glasgow Rangers. Det blev återigen en besvikelse trots att man tog 6 poäng i den svåra gruppen efter seger hemma mot Besiktas och en seger borta mot Bayern Munchen med 1-0 efter ett märkligt självmål. Hemma i Allsvenskan slutade IFK 'bara' tvåa efter Halmstad.
Inför säsongen 1997 hade IFK i stort sett inte gjort några förstärkningar medan man trodde att man lärt sig av misstagen inför 1998 då man köpte spelare för 32 miljoner, en väldigt stor del av de miljoner som IFK spelat in under Champions League-åren. IFK startade Allsvenskan med en jättetrupp. Detta blev snart ett problem, samtidigt som klubben inte presterade i Allsvenskan. Problemen blev allt fler och fler. Samtliga av de stora spelarna försvann och de nya ersättarna krävde för höga löner. IFK gick bara back och back ekonomiskt och under sommaren fick tränaren Jingblad nog och avgick.
Reine Almqvist tog över och han lyckades knappast ändra eller förbättra något och IFK slutade åtta. Under 1999 gjordes försök att banta den stora truppen och få stopp på de höga lönerna. Det hade dock ingen större effekt utan Rene Almqivst avgick under sommaren och Stefan Lundin tog över. IFK slutade sexa i Allsvenskan 1999 och liksom 80-talet slutade 90-talet men liten besk eftersmak.
2000-talets början
Klubbens nedräkning mot 100-årsjubiléet började år 2000, då det bara var fyra år kvar. 2000-talet började med en nästan helt ny tränare i Stefan Lundin och en mycket ung och intressant trupp. Säsongen inleddes starkt, men det blev segt över sommaren men en ganska så stark avslutning gav till slut en fjärde plats. Samtidigt hade klubben fått fram två nya anfallslöften, Gustaf Andersson och Tomas Rosenqvist.
2001 blommade inte dessa två igenom men andra visade framfötterna: Martin Ericsson, Jon-Inge Höiland, Fredrik Karlsson/Risp, Sebastian Johansson och Jonas Lundén. Detta gav ytterligare en fjärde plats i den väldigt Stockholmsdominerade tabellen. 2001 gick det särskilt bra mot Malmö FF då Blåvitt vann borta med hela 6-0 på våren och hemma på hösten med 4-0, totalt 10-0 på MFF vilket är rekord i modern tid i inbördes allsvenska möten. 2002 års trupp var värda ett mycket bättre öde än vad de fick. Laget var ungt och lovande och med förstärkningen Jonas Henriksson från BK Häcken såg det ljust ut. Ett ljus som snabbt släcktes. Förlusterna kom en efter en och den slutliga förnedringen kom med 2-5-förlusten mot Öis inför 42386 personer.
Den 29 augusti 2002 avgick Lundin efter förlusten mot FC Zimbru i UEFA-cupen och ersattes av 'guld'-Roger Gustafsson. Denne Gustafsson hade tagit klubben till 5 SM-Guld under 90-talet och framgångar i Europa. I näst sista omgången vann Blåvitt borta mot Hammarby med 1-0 efter ett mål i slutminuterna av Patric Andersson vilket var ett oerhört viktigt mål, en eller noll poäng hade betytt att man varit under strecket inför den sista omgången där Kalmar FF väntade på hemmaplan. Blåvitt förlorade matchen med 0-2 och buades ut av sina egna fans. På grund av förlusten var det inte längre upp till Blåvitt själva om de skulle stanna kvar i Allsvenskan eller åka ur, nedflyttningskonkurrenten IFK från Norrköping hade vid seger i sin sista match gått förbi IFK i tabllen och tagit kvalplatsen. Det ville sig dock inte för IFK Norrköping som hade stolpe ut i matchen, till Göteborgkamraternas stora glädje.
Kontraktet i Allsvenskan skulle säkras genom kval mot Västra Frölunda IF. Den första matchen slutade 1-1 på Ullevi och IFK vann returen på Gamla Ullevi med 2-0, båda målen gjorda av Jonas Henriksson. Under säsongen hade lagets kanske bästa spelare Gustaf Andersson lämnat klubben då hans kontrakt gick ut. Samma sak gjorde Jon-Inge Høiland under vintern. Ny tränare i klubben blev Bosse Johansson. Nya försärkningar kom med Hans Blomqvist, Mamadou 'Big Mama' Diallo och Martin Crossa. Ingen av dessa tog någon ordinarie plats under säsongen och alla lämnade eller blev utlånade året efter. De som hjälpte klubben att lyfta sig var spelare som hade spelat i klubben i ett par år.
2003 prövades en rad sätt att spela och spelare prövades på olika positioner. Men det skall inte glömmas att Hans Blomqvist gjorde en fantastisk hemmadebut med två mål mot Malmö i 3-0 segern. En annan nämnvärd seger var 5-2 seger inför dryga 40.000 åskåder på Ullevi mot ÖIS den 27 maj. Klubben slutade sjua men det fanns potential till mer.
Hundraårsjubiléet
2004 köpte IFK in George Mourad och två andra spelare av hög allsvensk klass: Niclas Alexandersson, då 68 landskamper för Sverige, samt Allsvenskans skyttekung 2002, Peter Ijeh. Det märktes att klubben satsade inför sitt 100-årsjubileum. Man fick dock ett tungt avbräck under vintern, Martin Ericsson, som vann assistligan 2003 och gjorde 7 mål från sin mittfältsposition, lämnade klubben. Blåvitt öppnade säsongen 'knackigt' och i premiären fick man bara 0-0 mot Kalmar, vilket var en missräkning för en klubb av IFK Göteborgs storlek. Under hela våren och i början på sommaren stämde inte Blåvitts spel till 100% men man tog poängen som krävdes för att vara med i toppen. Dessutom hade laget små bekymmer med målskyttet. Peter Ijeh såg inte ut att bli den succévärvning som klubben hoppades men under sommaren klev ett annat av nyförvärven inför säsongen in i huvudrollen. George Mourad klev fram och gjorde 8 mål under säsongen 2004. Under sena sommaren och hösten såg IFK Göteborg närmast oövervinnerliga ut och närmade sig guldstriden. I jubileumsmatchen på Nya Ullevi mot Djurgården fylldes halva Ullevi och såg IFK vinna mot Djurgården med 2-0.
Två matcher från slutet ledde IFK Göteborg Allsvenskan tillsammans med Malmö och Halmstad. Ett spännande avslut på säsongen väntade då lagets två sista matcher var just Malmö hemma och Halmstad borta. Efter förlust hemma mot Malmö inför hela 39 000 personer på Nya Ullevi och oavgjort på Örjans Vall så slutade Blåvitt trea. IFK var tillbaka i toppen, men hade ännu inte vunnit Allsvenskan sen 1996. Efter Allsvenskans slut spelade IFK Svenska cupen-final mot Djurgården, som man förlorade. Efter 2004 slutade Bosse Johansson med fotboll och laget behövde en ny tränare. Efter spekulationer i media om bland annat Torbjörn Nilsson föll valet till slut på norrmannen Arne Erlandsen från Lillestrøm SK.
Två steg fram och ett tillbaka
Kamratgården
Säsongen 2004 blev ett stort steg för IFK Göteborg. Nu var man äntligen tillbaka på allvar i det allsvenska toppskiktet. Före 2005 värvades också
Adam Johansson,
John Alvbåge och
Stefan Selakovic, den sistnämnde som hemvändande proffs från Holland. Övergången visade sig senare orsaka stort ramaskri på grund av det skattefiffel som begicks. IFK visade dock med de värvningarna att det var guld som gällde. Dessförinnan hade Blåvitt spelat bra under vintern i nystartade
Royal League men förlorat finalen mot
FC Köpenhamn efter hela 13 straffsparksomgångar. I Allsvenskan började det inte som väntat. John Alvbåge blev snabbt missnöjd med bristen på speltid och gick till Danmark under sommaren dit även Peter Ijeh flyttade, ny klubbadress var FC Köpenhamn. Även Fredrik Risp och
Sebastian Johansson lämnade klubben, båda för klubbar i Turkiet. Under sommaren 2005 lämnade fyra stycken högklassiga allsvenska fotbollspelare klubben och man lyckades inte hitta några ersättare. Enda alternativet var egna talanger från klubbens ungdomslag.
Oscar Wendt,
Karl Svensson,
Mattias Bjärsmyr,
Pontus Wernbloom,
Andres Vasquez och bröderna
Jonatan Berg och
Marcus Berg var den 'nya generationen' som tog över efter alla spelare som var skadade och lämnade klubben.
IFK ångade på i Allsvenskan med en skadedrabbad trupp. Djurgården drog ifrån i tabellen och ett lag hängde på, IFK Göteborg. Djurgården och IFK möttes i slutomgångarna och ännu en gång fylldes Nya Ullevi för att se guldstriden i Alllsvenskan. DIF vann matchen med 3-1 och guldet kändes avlägset för IFK Göteborg. Till slut vann Djurgården Allsvenskan och IFK Göteborg kom tvåa.
På hösten hade klubben blivit anklagad för skattebrott. Mats Persson hämtades av polis för förhör. Anklagelserna gällde Peter Ijehs och Stefan Selakovic övergångar till klubben. Denna händelse döpted av tidningarna till 'IFK Göteborgs omtalade skatteaffärer'. Detta gjorde att dåvarande ordförande Bengt Halse, sportchefen Mats Persson och kassören Janne 'Plånbok' Nilsson, avgick. Även vissa delar av styrelsen avgick. Detta var en katastrof för klubben som satsade på guld säsongen 2006. Klubben fick också böta 13 miljoner kronor men lyckades undgå nedflyttning till skillnad från Örebro SK som också flyttats ner på andra meriter än de som gjordes på fotbollsplanen.
Klubben slickade såren och Stig Lundström blev ny ordförande. Gamla storspelaren Håkan Mild tackade för sig och blev hyllad under sin sista match mot norska Lyn i Royal League. Mild blev efter detta sportchef för klubben.
Säsongen 2006 ville klubben, och supportrarna, bara se guld. Det snackades om 'tripp trapp trull'. 3:a 2004, 2:a 2005, då skulle det bli guld 2006 tyckte man. Under vintern försökte Blåvitt förstärka truppen så gott de kunde med de små pengarna man hade efter skatteaffärerna. Under vintern värvades Magnus Kihlberg, Thomas Olsson, och Ali Gerba. De två förstnämda kom i stort sett gratis till klubben men kanadensaren Gerba kostade hela tre miljoner kronor. Klubben spelade inget vidare under försäsongen och åkte ut i Royal League mot Lilleström. I säsongens första match på Nya Ullevi fick laget bara 0-0 mot Öster vilket påföljdes av en knackig inledning på säsongen med ett par förluster och oavgjorda resultat. Under sommaren spelade laget tre raka derbyn mot GAIS, ÖIS och Häcken, och IFK vann alla tre och placerade sig högt upp i tabellen. Efter ett långt VM-uppehåll spelade laget ganska bra igen och många började drömma om guld igen, trots den dåliga inledningen. Arne Erlandsen gick dock plötsligt och orsaken sades vara att Erlandsen ville köpa in några rutinerade spelare till guldstriden, men det var emot klubbens vilja. Klubben skulle satsa på de egna talanger man fått fram under 2005 och var inte beredda att värva mitt under pågående säsong. Erlandsen avgick och assisterande tränare Kjell Petersson tog över.
Under sommaren försvann två stycken klassspelare. Karl Svensson, som överraskande kom med i Lagerbäcks VM-trupp, gick till Glasgow Rangers. Summan hölls hemlig men Håkan Mild såg besviken ut när han sa att den nyblivne landslagsbacken hade en klasul i kontraktet som gjorde att han fick lämna om han fick ett proffsanbud. Även Oscar Wendt lämnade klubben, till FC Köptenhamn för 8 miljoner. Klubben hade nu förlorat fyra stycken högklassiga försvarsspelare under två år, Mikael Antonsson, Karl Svensson, Fredrik Risp och Oscar Wendt. Klubbens backlinje bestod istället av Mattias Bjärsmyr, Hjalmar Jonsson, Magnus 'Ölme' Johansson och Adam Johansson. Dessutom var Dennis Jonsson skadad. Detta var spelare som tidgare varit reserver i laget.
För att lappa ihop försvaret lånades sydamerikanerna Alejandro Lago och José Shaffer in. Ingen av dessa gjorde någon stor succé, snarare tvärtom. Under Petterssons ledning vann laget i sin första match som huvudansvarig med 4-1 mot Petterssons gamla lag Häcken. Följande matcher spelade laget som de gjort innan med Erlandsen, ibland riktigt bra, ibland som skolpojkar. Sedan rasade allt. I matchen borta mot Helsingborg blev man helt utspelade i första halvlek. Klubben förlorade också derbyt mot ÖIS och spelade 0-0 mot GAIS. Ett litet ljus tändes dock när IFK visade kämparglöd och vände 1-2 till 3-2 mot Djurgården, genom ett mål av Thomas Olsson i sista minuten. Men efter 0-3 mot Kalmar hemma och den stora förnedringen, 0-4 borta mot AIK skickades Blåvitt bort från toppen. Därefter förlorade det sargade laget med 1-2 mot Malmö och avslutade 0-0 mot Halmstad. Laget slutade till slut 8:a i Allsvenskan 2006. 2004 var ett steg framåt, 2005 var ett större steg framåt men 2006 blev ett kliv bakåt.
2007
2007 års trupp innehöll spelare som
Niclas Alexandersson och
Pontus Wernbloom. Även Stefan Selakovic, som vunnit skytteligan för
Halmstads BK, och spelat i
SC Heerenveen i
Holland i några år, spelar i IFK Göteborg. Stefan Selakovic var misstänkt för skattebrott, men friades av Göteborgs Tingsrätt. Fallet överklagades dock.
IFK Göteborg gjorde inför säsongen 2007 klart med en ny tränartrio. Jonas Olsson och Stefan Rehn, med 239 respektive 268 a-lagsmatcher i IFK Göteborg kommer att dela på huvudansvaret och backas upp av Teddy Olausson (kommer från Floda). 2007 var året då IFK Göteborg vann Allsvenskan igen, och blev svenska mästare för första gången sedan 1996.
IFK ute i Europa
Champions League/Europacupen
Bästa resultat: Semifinal 1985-86
1958-59
Preliminary rounds
Jeunesse Esch 2-2 Göteborg (ag) 1-2 1-0
First round
Göteborg 2-6 Aue 2-2 0-4
1959-60
Preliminary rounds
Linfield 3-7 Göteborg 2-1 1-6
First round
Sparta (ag) 4-4 Göteborg 3-1 1-3
1961-62
Preliminary rounds
Göteborg 2-11 Feyenoord 0-3 2-8
1970-71
First round
Göteborg 1-6 Legia 0-4 1-2
1983-84
First round
Roma 4-2 Göteborg 3-0 1-2
1984-85
First round
Avenir 0-17 Göteborg 0-8 0-9
Second round
Göteborg (ag) 2-2 Beveren 1-0 1-2
Quarter-finals
Göteborg 2-3 Panathinaikos 0-1 2-2
1985-86
First round
Göteborg 5-3 Botev 3-2 2-1
Second round
Göteborg 5-2 Fenerbahçe 4-0 1-2
Quarter-finals
Aberdeen 2-2 Göteborg (ag) 2-2 0-0
Semi-finals
Göteborg 3-3 Barcelona (4-5p) 3-0 0-3
1988-89
First round
Pezoporikos 2-7 Göteborg 1-2 1-5
Second round
Tirana 0-4 Göteborg 0-3 0-1
Quarter-finals
Göteborg 2-5 Steaua 1-0 1-5
1991-92
First round
Göteborg (ag) 1-1 Flamurtari 0-0 1-1
Second round
Panathinaikos 4-2 Göteborg 2-0 2-2
1992-93
First round
Göteborg 3-2 Besiktas 2-0 1-2
Second round
Göteborg 4-0 Lech 1-0 3-0
Group stage
Milan 4 - 0 Göteborg
Göteborg 1 - 0 Porto
PSV 1 - 3 Göteborg
Göteborg 3 - 0 PSV
Göteborg 0 - 1 Milan
Porto 2 - 0 Göteborg
IFK slutade 2:a i gruppen, men misslyckades i semifinalen.
1994-95
Qualifying round
Sparta 1-2 Göteborg 1-0 0-2
Group stage
Man. United 4 - 2 Göteborg
Göteborg 2 - 1 Barcelona
Göteborg 1 - 0 Galatasaray
Galatasaray 0 - 1 Göteborg
Göteborg 3 - 1 Man. United
Barcelona 1 - 1 Göteborg
IFK slutade 1:a i gruppen och kvalifiserade sig vidare till kvartsfinal.
Quarter-finals
Bayern (ag) 2-2 Göteborg 0-0 2-2
1995-96
Qualifying round
Legia 3-1 Göteborg 1-0 2-1
1996-97
Qualifying round
Göteborg 4-1 Ferencváros 3-0 1-1
Group stage
Göteborg 2 - 3 Rosenborg
Porto 2 - 1 Göteborg
Göteborg 2 - 1 Milan
Milan 4 - 2 Göteborg
Rosenborg 1 - 0 Göteborg
Porto 1 - 1 Milan
Göteborg 0 - 2 Porto
Milan 1 - 2 Rosenborg
IFK slutade 4:a och misslyckades i kvalifiseringen till kvartsfinaler.
1997-98
Second qualifying round
Göteborg 4-1 Rangers 3-0 1-1
Group stage
PSG 3 - 0 Göteborg
Göteborg 1 - 3 Bayern
Besiktas 1 - 0 Göteborg
Göteborg 2 - 1 Besiktas
Göteborg 0 - 1 PSG
Bayern 0 - 1 Göteborg
IFK slutade 4:a och misslyckades i kvalifiseringen till kvartsfinaler.
IFK har ställt upp i ovanstående cup 14 gånger.
UEFA Cup
Bästa resultat: Segrare 1981-82 samt 1986-87
1980-81
First round
Twente 5-3 Göteborg 5-1 0-2
1981-82
First round
Haka 2-7 Göteborg 2-3 0-4
Second round
Sturm 4-5 Göteborg 2-2 2-3
Third round
Göteborg 4-1 Dinamo Bucuresti 3-1 1-0
Quarter-finals
Valencia 2-4 Göteborg 2-2 0-2
Semi-finals
Kaiserslautern 2-3 Göteborg 1-1 1-2
Final
Göteborg 4-0 Hamburg 1-0 3-0
1986-87
First round
Sigma 1-5 Göteborg 1-1 0-4
Second round
Göteborg 3-1 Brandenburg 2-0 1-1
Third round
AA Gent 0-5 Göteborg 0-1 0-4
Quarter-finals
Göteborg (ag) 1-1 Internazionale 0-0 1-1
Semi-finals
Göteborg 5-1 Wacker 4-1 1-0
Final
Göteborg 2-1 Dundee United 1-0 1-1
1987-88
First round
Brøndby 2-1 Göteborg 2-1 0-0
1989-90
First round
Žalgiris 2-1 Göteborg 2-0 0-1
1998-99
First qualifying round
US Luxembourg 0-7 Göteborg 0-3 0-4
Second qualifying round
Göteborg 2-2 Fenerbahçe (ag) 2-1 0-1
1999-00
Qualifying round
Göteborg 3-1 Cork 3-0 0-1
First round
Lech 1-2 Göteborg 1-2 0-0
Second round
Göteborg 0-3 Roma 0-2 0-1
2002-03
Qualifying round
Zimbru 5-3 Göteborg 3-1 2-2
IFK har ställt upp i ovanstående cup 8 gånger
UEFA Cup Winners’ Cup
Bästa resultat: Kvartsfinal 1979-80
1979-80
First round
Göteborg 2-1 Waterford 1-0 1-1
Second round
Panionios 1-2 Göteborg 1-0 0-2
Quarter-finals
Arsenal 5-1 Göteborg 5-1 0-0
1982-83
First round
Göteborg 2-4 Újpest 1-1 1-3
IFK Göteborgs europastatistik
| Tävling
| MV
| SPM
| V
| O
| F
| Mål
|
| Champions League
| 14
| 78
| 33
| 13
| 32
| 126-114
|
| UEFA Cup vinnar cupen
| 2
| 8
| 2
| 3
| 3
| 7-11
|
| UEFA Cup
| 8
| 42
| 23
| 11
| 8
| 70-37
|
| Totalt
| 24
| 128
| 58
| 27
| 43
| 203-162
|
MV = Medverkat |
SPM = Spelade matcher |
V = Vunna |
O = Oavgjorda |
F = Förlorade
Änglar som spelat för IFK i Europacuper
Änglar som gjort mer än 10 matcher
54 Tommy Holmgren
52 Mikael Nilsson
49 Tord Holmgren
48 Stefan Pettersson
41 Thomas Wernersson
40 Thomas Ravelli
39 Stig Fredriksson
38 Magnus Erlingmark
38 Johnny Ekström
36 Glenn Hysén
36 Magnus 'Ölme' Johansson;
34 Torbjörn Nilsson
34 Ruben Svensson
32 Stefan Lindqvist
28 Roland Nilsson
26 Pontus Kåmark
25 Glenn Schiller
24 Håkan Mild
23 Stefan Rehn
20 Glenn Strömberg
20 Per Edmund Mordt
20 Teddy Lucic
18 Jesper Blomqvist
16 Niclas Alexandersson
14 Dan Corneliusson
12 Bertil 'Bebben' Johansson;
12 Bengt Andersson
10 Andreas Andersson
Änglar som gjort mer än 5 mål
27 Torbjörn Nilsson
14 Johnny Ekström
10 Tommy Holmgren
6 Tord Holmgren
6 Magnus Erlingmark
6 Jesper Blomqvist
5 Mikael Nilsson
Royal League
2004/2005 var året då IFK Göteborg slutade 3:a i allsvenska tabellen, och då tillsammans Malmö FF, Halmstads BK och Djurgårdens IF (4:a) för första gången ställde upp i den nya cupen 'Royal League'. En nordisk cup som spelas mellan Sveriges 4 bästa lag i Allsvenskan, Danmarks 4 bästa lag i SAS-ligan samt Norges 4 bästa lag i Tippeligan. IFK hamnade i Grupp B där danska FC Köpenhamn, Brøndby IF och norska Tromsø IL stod för motståndet.
Man spelade 2 möten med vadera lag, och IFK förlorade med totalt 2-0 (0-1)(1-0) med FC Köpenhamn. Man vann med totalt 4-0 (0-1)(3-0) mot Brøndby IF och totalt 2-1 (0-1)(1-1) mot Tromsø IL. Dvs. att IFK Göteborg slutade 2:a i gruppen med 10 poäng efter segrande FC Köpenhamn som hade 12.
Efter gruppspelet gick cupen över i andra gruppetapp - som innebar att lagen som slutade 1:a respektive 2:a i sin av 3 grupper fick möta varandra i 2 nya grupper innehållande 3 lag. Nu mötte man norska Vålerenga IF som slutade på 16 poäng i gruppspelet och norska SK Brann - vilka man klarade av ganska lätt. Man vann med 4-3 (2-2)(2-1) med Vålerenga IF och 3-0 (2-0)(0-1) mot SK Brann - vilket ledde till att man vann andra gruppetappen med 10 poäng, 5 poäng före Vålerenga IF.
Nu var IFK Göteborg ett av de två första lagen att hamna i den nya cupens allra första final - där FC Köpenhamn nu också hade hamnat. Eftersom att IFK vann 3 matcher och hade 1 oavgjord (totalt spelades 4:a matcher i andra gruppetappen) och Köpenhamn vann 2, hade 1 oavgjord och 1 förlorad match i sin etapp - så spelades finalen på Nya Ullevi i Göteborg.
Finalen slutade 1-1 efter full tid och fick avgöras på straffar. Till slut vann FC Köpenhamn finalen efter att man vunnit med totalt 12-11 efter straffar.
IFK Göteborgs bästa målskyttar blev George Mourad med 4 mål och Peter Ijeh med 3 mål.
Efter 3 år, så har IFK Göteborg ställt upp 2 gånger i cupen. Senast var 2005/2006, och man kommer att få representera Sverige i tuneringen en 3:e gång 2007/2008. Så efter 3 års fulla omgångar ligger man för tillfället på en 4:e plats i Royal Leagues maratontabell.
Tabellplaceringar 1924/1925-2007
Division 1 bildades 1924/25, dessförinnan avgjordes mästerskapet genom utslagningsturneringar.
Division 1 fick så sin SM-status först 1930/1931, och GAIS var Sveriges första lag att vinna Division 1 1931.
1974 hamnade IFK Göteborg på 5:e plats i Division II, klubbens sämsta placering någonsin.
1987 så slutade man efter full omgång 3:a efter MFF som slutade 1:a, men efter final mot MFF i slutspelet blev man mästare.
1987 bytte även Division 1 namn till den mer kända Allsvenskan.
1:a plats, Guld: 18
2:a plats, Stora silver: 11
3:e plats, Lilla silver: 13
4:e plats, Brons: 8
Placeringar i Svenska cupen 1980-2007
| Placering i Svenska cupen 1980-talet
|
>
| Plats
| 80/81
| 81/82
| 82/83
| 83/84
| 84/85
| 85/86
| 86/87
| 87/88
| 88/89
| 89/90
|
| Seger
|
| IFK
| IFK
|
|
|
|
|
|
|
|
| Final
|
|
|
|
|
| 
|
|
|
|
|
| semi
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| kvart
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| sämre
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Placering i Svenska cupen 1990-talet
|
>
|
IFK Göteborg
IFK Göteborg
IFK Göteborg
IFK Göteborg
)
)
){kind=small}