Inversion i planet Àr, löst uttryckt, ett sÀtt att spegla geometriska objekt i en given cirkel, den sk. inversioncirkeln. Inversion innebÀr alltsÄ att man vÀnder objekt innanför cirkeln, sÄ de hamnar utanför cirkeln och tvÀrtom. Objekt som ligger helt pÄ inversionscirkeln, kommer att övergÄ i objekt som fortfarande ligger pÄ inversionscirkeln.
Medan inversion kommer (lokalt) bevara vinklar, kommer dock lÀngder förvanskas och bland de fÄ objekt som har enkla utseenden bÄde före och efter inversion finns linjer (som övergÄr i linjer eller cirklar) och cirklar (som övergÄr i linjer eller cirklar). DÀrför kan inversiv geometri ses som en formalisering av den transparenta och intuitiva observationen att linjer kan betraktas som 'cirklar med oÀndlig radie'.
Grunden för inversion av geometriska objekt Àr inversion av punkter. TvÄ punkter A och B sÀgs vara inversiva punkter till varandra med avseende pÄ cirkeln med centrum O och radie r om
Man kan pÄ analogt sÀtt Àven införa inversion i rummet.
Inversion 'uppfanns' av Jakob Steiner ca 1830 och behandlas rÀtt smidigt i Kartesisanska koordinatsystem genom representera punkter (vektorer) som komplexa tal. Typiskt utseende pÄ inversion ges dÄ av Möbiustransformationen
Möbiustransformationer kan visas bilda en grupp. Och enlighet med Felix Kleins Erlangerprogram, att geometri Àr studium av symmetrigruppen hos vissa funktionsklasser, kommer inversion att bilda en egen geometri, s.k. inversiv geometri.
Vissa geometriska problem som behandlar cirklar och linjer och vid första anblick verkar svÄra kan lösas genom att utföra en lÀmplig inversion varpÄ resultatet följer. Ett exempel pÄ detta Àr Steiners porism.
Inversion har Àven kopplingar till icke-euklidisk geometri.