Inversion i planet är, löst uttryckt, ett sätt att spegla geometriska objekt i en given cirkel, den sk. inversioncirkeln. Inversion innebär alltså att man vänder objekt innanför cirkeln, så de hamnar utanför cirkeln och tvärtom. Objekt som ligger helt på inversionscirkeln, kommer att övergå i objekt som fortfarande ligger på inversionscirkeln.
Medan inversion kommer (lokalt) bevara vinklar, kommer dock längder förvanskas och bland de få objekt som har enkla utseenden både före och efter inversion finns linjer (som övergår i linjer eller cirklar) och cirklar (som övergår i linjer eller cirklar). Därför kan inversiv geometri ses som en formalisering av den transparenta och intuitiva observationen att linjer kan betraktas som 'cirklar med oändlig radie'.
Grunden för inversion av geometriska objekt är inversion av punkter. Två punkter A och B sägs vara inversiva punkter till varandra med avseende på cirkeln med centrum O och radie r om
Man kan på analogt sätt även införa inversion i rummet.
Inversion 'uppfanns' av Jakob Steiner ca 1830 och behandlas rätt smidigt i Kartesisanska koordinatsystem genom representera punkter (vektorer) som komplexa tal. Typiskt utseende på inversion ges då av Möbiustransformationen
Möbiustransformationer kan visas bilda en grupp. Och enlighet med Felix Kleins Erlangerprogram, att geometri är studium av symmetrigruppen hos vissa funktionsklasser, kommer inversion att bilda en egen geometri, s.k. inversiv geometri.
Vissa geometriska problem som behandlar cirklar och linjer och vid första anblick verkar svåra kan lösas genom att utföra en lämplig inversion varpå resultatet följer. Ett exempel på detta är Steiners porism.
Inversion har även kopplingar till icke-euklidisk geometri.
