Namn
Jämtarna använder själva namnet
jamska, vilket kan direktöversättas till svenska som 'jämtskan'. Det är emellertid en bestämd form av
grundformerna
jaamsk och
jamske (sydvästjämtska). De respektive grundformerna används nästan enbart i form av
verb som
te jaamsk eller
te jamske vilket betyder 'att tala jämtska'.
Språklig samhörighet
Jämtska talas av högst 50.000 personer i
Jämtland och av jämtar bosatta på andra platser, främst
Stockholm. Jämtskan står som helhet närmast trönderskan som traditionellt talas i
Trøndelag i
Norge,
Frostviken i nordvästra Jämtland och i
Härjedalen. I fråga om språkmelodi har dock den nutida, av svenskan påverkade, jämtskan och då främst den östliga kommit att delvis få en likartad klang med de sydnorrländska dialekterna
ångermanländska och
medelpadska. Detta är något som förmodligen tog fart i och med att järnvägen (stambanan) blev färdigbyggd, accelererade med bilismens genombrott och fullbordades med televisionens intåg. Trots detta har det hela tiden funnits områden där klangen i språket har varit i det närmaste oberörd, åtminstone så länge som de flesta som föddes innan det
första världskriget eller strax därefter levde och fortfarande var aktivt verksamma. Ett exempel är den av sydvästjämtska genuina variant som talas i Klövsjö med omnejd. Lyssna gärna på
Emma Olsson 
,
Storhallen, i en inspelning från år 1959, och hör den sjungande klang som numera bara behärskas av enstaka äldre.
Karakteristika
Jämtlands läge i Sverige
Det som i första hand karaktäriserar jämtskan är att den, i likhet med till exempel trøndskan och en del andra central- och nordskandinaviska dialekter, har s.k. vokalbalans vilket innebär att gamla kortstaviga ord får en utjämning av vokalerna. Exempelvis så har västlig centraljämtska
lä:`vä 'leva',
lå:`vå 'lova',
by:`ry 'burit' etc. där
: betecknar lång uttalslängd. Gamla långstaviga ord får i allmänhet istället en försvagning av ändelsen och i centraljämtska och Offerdalsmål tappas ändelsen helt men med bevarande av antalet stavelser hos tvåstaviga ord genom tvåtoppsaccent. Exempelvis så heter svenska verbet 'lösa' i centraljämtska
lö`öy:s, i Offerdalsmål
lö`ö:s och i sydvästjämtska
löy:`se.
Ett ord som många associerar med jämtskan är stå`års: (i centraljämtska och Offerdalsmål)/stårs:`e (i sydvästjämtska) som betyder 'flicka'. Detta ord är antagligen unikt för jämtskan, men tycks ha en motsvarighet i isländska stúlka med samma betydelse. Andra speciella ord som endast påträffas i jämtskan är fjård:/fjärd: 'bråttom' och gly: 'ljummen', som tycks ha motsvarigheter i isländska fjöld 'mängd [av något]' resp. hlýr med samma betydelse. Ett ord liknande fjård:/fjärd: har dock rapporterats från Shetlandsöarna genom färöingen Jakob Jakobsen, och ly: utan g- finns i andra skandinaviska dialekter med samma betydelse.
Grammatik
Jämtska substantiv kan, precis som i
norska,
färöiska,
isländska och de flesta svenska dialekter, men i olikhet med rikssvenska, riksdanska och danska dialekter, delas in i tre genus:
maskulinum,
femininum och
neutrum (Exempel: maskulinum
sto:´rn 'stolen'; femininum
so:´La 'solen'; neutrum
bo:´Le 'bordet' - där
L står för ett tjockt
l. Dessutom böjs
imperativ av
verb i både
singularis och
pluralis (Exempel:
Kas`tan bort: stei:´na! 'Kasten bort stenen!';
Lyk:`ön´schom nu: brö:`fåL´kom! 'Låtom oss nu lyckönska broderfolken!') och
dativböjningen av
substantiv,
pronomen,
adjektiv och
ordinal- och
kardinaltal är levande både vid styrande
prepositioner och verb (Exempel:
Hu: ga: fårs`tom vat´ne 'Hon gav vattnet till de första';
Hårst lig: a? - På gåL`van! 'Var ligger hon? - På golvet!'). När det gäller syntax så kan satser inledas med verbet. (Exempel:
Värd`n te häl:´er ä`ta bä`tan 'Han valde att hellre äta smörgåsen'.)
Primära och sekundära diftonger
Central- och sydvästjämtska har bevarat de fornnordiska primära diftongerna ai, au och ey, och då vanligast i form av uttalen ei:, ôu: (där ô står för ett ljud mellan a, ö och å) resp. öy:. I vissa dialekter uttalas dock den gamla au-diftongen snarast som öu: och ey som ôy:. Offerdalsmålet karaktäriseras här av att ha monoftongerat ai som ä: och ey som ö:, men au står sig som diftongen ôu:.
En specialitet i sydvästjämtskan är att man inte bara har de tre fornnordiska diftongerna utan även en sekundär diftong
ao: av gammalt långt
a (som blivit
å: i övriga dialekter av jämtska och som motsvarar rikssvenskt
å); samma uttalsutveckling har oberoende skett i
Sognmålet i Västnorge och i isländskan. Exempel: Sydvästjämtska
bLao:`mao:Le`bao:t´n, övrig jämtska
bLå:`må:Le`bå:t´n, dvs 'den blåmålade båten'. (På isländska skulle det heta
blámálaði báturinn där
á uttalas
ao:. Notera att 'Den blåmålade båten' var öknamnet på den
Storsjögående ångaren
S/S Thomée under den tid då den var just blåmålad.) Även gammalt långt
y har diftongerats sporadiskt i vissa ord i vissa dialekter, då med resultatet
uy:,
oy: eller
åy:. Exempel:
uy: 'fiskyngel'; jmf. norska verbet
y 'krylla' från fornnorska
ýja, till exempel '
det ydde med makk inni fisken' 'det kryllade med mask inuti fisken'.
Litteratur och texter
sockenkyrkan;
i
Åre socken på den här bilden. Texten handlar om de jämtska
forbonderesorna till Norge (Nåri). Ola är en forbonde (fälman) och
båggan betyder norrmännen,
stånomat - stundtals,
pläckta - böter,
pyny mäjom - under medarna,
nyty - nyttja, använda,
rek - driva mot,
läss hör - gör som jag säger och
gonäter betyder underrättelser.]]
valde man att använda sig att ett jämtskt namn, Jamtli — 'jämtars lid'. Själva hembygdsrörelsen i Jämtland, Heimbygda har också ett jämtskt namn, med betydelsen hembygden. Allt i ett led för att värna om folkmålet.]]
Historia
Jämtskan var ett av de genuina folkmål som klarade rikssvenskans framväxt i slutet av
1800-talet och i början av
1900-talet bäst.
De första riktiga texterna på jämtska för allmänheten kom efter att den första tidningen
Jemtlands Tidning grundades under mitten av
1800-talet i Östersund.
Min goa wän Ola Fälman!
Mång flitu hälsning frå oss, att mä lef å ha hälsa.
Som du plä wä slug stånomat, når de gäll på, ha je tänkt gå te råss mä de, för de sir så konstrut ut, om e lita sak, för je ha märkelä ärne med te Nåri som all först. Je förstår int så noga, håriless de kan ha se, män dåm låt at Båggan ha kungjort pläckta på Jamtän som kom färänes, om dom bruuk skaklän för slädonom sin, häll som Båggan lär kålle, 'läus slädraga', som når pyny mäjom frammate. Här mä oss opi lännän äre jernstängje, som mä kååll för slädraga, män si Båggan ä likwis om dä dåm, för dåm mått int just wätä nå mäir än dåm behöf dåm häll, män te säti ut pläckta på de som ä orimela, de däug dåm te, som de höres.
Hårwäjt håri de kan ta mä di dänän, män för män deil skull je jussom twiil på, at Båggan ä rätt te siti hääim å dööm, at mä int ske få nyty tåcken skakeldon, som mä ha hadd häimanätt, för int ha Öfwerhäjta i Nåri wy ut å skjusse wårssen silla häll fischen ti backom, å försökt håri de gjär, når tong lass rek in på bakfåttran at hästom, för åm dåm haadd nå gräjn på se, så såt dåm int å wo läj å dentläus i onöduhäjt; å skull je råk ut för nån Båågg, som int will läss hör me, så ha je tänkt syna håre skabänna sir ut; å då wåln wisst opi undrom, s'ätt hän glööm a bå pläckta å alltihop, för de will in mykjy wä te å näärr en Båågg, häll wå mäjn du Ola? - Je kjöör som je hafwet je, män de wo artut wätä håre du gjär. - Du kan full gi me når gonäter te baker mä ä Jonke i måra qwäll.”
— }, }.
Intresset för dialekten kom genom anläggandet av Mellanriksbanan och Östersunds framväxt som stad. De nybyggare som kom till staden från övriga Sverige hade ett stort intresse för Jämtlands historia och dialekten. Inom Godtemplarrörelsen skrevs redan på 1880-talet folkmålsberättelser och sånger ned i rörelsens protokolls- och programböcker. Genom nybyggare som Johan Lindström Saxon, Sven Johan Kardell och Ellen Widén och lokala krafter som Erik 'Äcke' Olsson;, Rosa Arbman och Anders Backman påbörjades ett arbete för att befrämja användandet av jämtskan i skrift. Godtemplaren Lindström Saxon uppmanade tidigt folket att skriva insändare på 'deras språk' till hans tidning, Jämtlands Tidning och det var mycket tack vare Lindström Saxon som Äcke Olsson började ge ut skrifter på dialekt och Olsson skrev den första separata skriften på jämtska 1888. I förordet till skriften skrev Äcke att jämtskan skulle dö ut inom en snar framtid om inget gjordes, vilket stärkte synen att något måste göras. Även insändare på jämtska angående godtemplararbetet gjordes, som till exempel denna från Östersunds-Posten 1887; 'Bonnbrölloppe! som va på tal om dan hän, kom te å bli Söndan en 11 Dec. ätt medan deri storsala oppi Gotemplarhusan. All såm vill si håre dåm for at bröllop för 100 år sän må komma dit. De kost 24 skeling män då får dåm kaffe å duppa för såmå pris. Den som då sän vill begåv, hän får en Meullott. Mä vänt Mjålkstårssan å som vanle. All ä huskut välkymen.'
Hotet mot jämtskan ansågs vara uppbrytandet av det gamla by och bondesamhället och hembygdsrörelsen utvecklades under tidigt 1900-tal till den främsta kraften för dialektens bevarande.
Ortografi
Mycket har skett sedan arbetet börjades, bland annat så har flera ordböcker på jämtska givits ut. På senare tid har även delar av
gamla och
nya testamentet från
bibeln översatts till dialekten genom verket
Nagur bibelteksta på jamska (Några bibeltexter på jämtska) av bland andra
Berta Magnusson. Översättningen gjordes först av
Carl-Göran Ekerwald från den
grekiska grundtexten till 'fri svenska', och därefter till jämtska. Verket har därefter införskaffats av flera olika kyrkor runt om i Jämtland. Någon liknande översättning av bibeln har ännu inte gjorts till en annan dialekt i Sverige. Verket framstår som det främsta i ledet att skapa en
ortografi till jämtskan. Stavningen som är applicerad är
Vägledning för stavning av jamska (från
1994-
1995) som
Akademien för jamska, en kommitté inom
Heimbygda bestående av Berta Magnusson, Bodil Bergner och Bo Oscarsson, förespråkar. Ett utdrag från boken:
Genesis 1:26–27:
- 26''Å Gud saa: ’Lätt oss gjära når mänish, nager som e lik oss. Å dom ske rå öve fishn derri havan å över foglan pyne himmela, å öve tamdjura öve heile jola, å öve all de djur som kravl å rör se på jorn.´
- 27Å Gud skapa mänishan å gjool som n avbild ta se själv. Te kær å kviin skapa n dom.
Alternativa ortografier har framlagts, där Jens Perssons etymologibaserade bör nämnas, och som offentliggjordes för
Akademien för jamska i
maj 2005 och som väckte visst intresse.
Inom populärkultur
Jämtskan används av ett flertal artister eller band i sång. Till de mest kända hör rockbandet
Hardda Ku Hardda Geit (hälften ko hälften get) som gjort en populär cover på Country Roads - 'Heim te
Kluk',
reggae och
dancehallbandet
P-Danielsa (den toastande jämten), rocksångaren Christer Halvarsson och
Lars Persa som gjort
Bellmantolkningar på jämtska. Till de som gör mer traditionell folkmusik på jämtska hör gruppen
Triakel med
Emma Härdelin.
På Radio Jämtland hålls varje vecka torsdagar klockan tio ett dialektprogram På reine jamska.
Se även
Externa länkar
)
)
)
){kind=small}
