Jättenäckrosor

Jättenäckrosor (Victoria) hör hemma i Amazonas och Paranás flodområden i Sydamerika.

Jättenäckrosen Victoria regia upptäckdes omkring 1816 av Thaddäus Haenke, sedan 1832 av Eduard Friedrich Poeppig, en tysk botaniker. Namnet fick hon fem år senare, när Sir Robert Schomburgk upptäckte näckrosen ytterligare en gång i Giuayana, han döpte henne efter den engelska drottningen Viktoria I av Storbritannien (1819-1901).

Den mest kända arten är jättenäckros (V. amazonica) som med sin imponerande storlek är världens största näckros. Den förekommer i Brasilien, Colombia, Guyana och Peru. Dess släta blad kan ha en diameter av närmare tre meter med en 6-8 meter lång stjälk. Bladets flytkraft kan bära en vikt upp till 90 kg vid jämn fördelning över ytan. Arten sydlig jättenäckros (V. cruziana) är obetydligt mindre och med luden bladyta. Den lever i mindre tropiska flodområden jämfört med V. amazonica, som Paranáflodområdet i Paraguay. Den förekommer också i Argentina, Bolivia och Brasilien.

Victoria amazonica är Guyanas nationalblomma och finns avbildad i landets statsvapen.

Jättenäckrosor odlas i många botaniska trädgårdar jorden runt. I Sverige har den kunnat ses bland annat i Bergianska trädgården i Victoriaväxthuset och i Fjärilshuset i Hagaparken, Stockholm, i Botaniska trädgården vid Uppsala universitet, i Göteborgs botaniska trädgård vattenhuset i Trädgårdsföreningen, Göteborg och i Botaniska trädgården i Lund.

Bilder

i Stockholm i maj 1996]]