Jesaja

Jesaja
är en av böckerna i
Gamla Testamentet

Bibeln finns tillgänglig
i sin helhet i olika
översättningar på externa
sajter:

Jesaja är en bok i Gamla Testamentet i Bibeln vars ursprung kan härledas till profeten Jesaja. Det har funnits teorier om att boken skulle vara skriven av två eller flera författare och att en ny författare tar över skrivandet från och med 40:de kapitlet och framåt, men dessa idéer har visat sig dåligt underbyggda.

Fram till 1800-talet har den judiska traditionen och den kristna kyrkan varit överens om att boken är en enhetlig skrift med upphovsmannen Jesaja, Amos son. Detta styrks av en mängd olika källor. Septuaginta-översättningen (ca år 250 f.Kr.) innehåller hela boken som en enda skrift. Den apokryfiska skriften Syrak (från omkring år 190 f.Kr.) citerar Jes 48:24ff och utgår från att det är ord från 'Jesaja, profeten', det är alltså samma författare även efter 40:e kapitlet. Den judiske historieskrivaren Josefus menar att Koresh, Babels konung, påverkades av Jes 45 när han sände hem judarna till sitt land. Dödahavsrullarna bevarade hela Jesaja som en enhetlig skrift. Nya Testamentet behandlar också Jesaja som ett verk av en enda man, man citerar hela Jesaja.

Ytterligare en sak som talar för att boken bör betraktas som en enhetlig text är att i kapitlen 1-39 nämns 'Israels Helige' 12 gånger, och i kapitlen 40-66 används uttrycket 13 gånger - sammanlagt 25 gånger. I resten av den hebreiska bibelskriften nämns det bara 6 gånger.

Boken innehåller detaljerade profetior om Messias. Det talas om att det berg där Herrens hus är skall stå där fast grundat och vara det förnämsta bland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla nationer skall strömma dit, samt om en fredlig bro mellan Assyrien, Israel och Egypten. Men profetiorna om Messias når sin, och kanske hela Gamla Testamentets, höjdpunkt i 53:e kapitlet som synnerligen utförligt beskriver Kristi lidande.

Jesaja verkade som profet i Jerusalem i nästan 46 år, under flera olika kungar på 700-talet före Kristus. Under hans tid ägde många långvariga krig rum. Under denna tid växte assyrierna sig till en stormakt. Så småningom intresserade sig assyrierna också för israeliternas land (som på den tiden var uppdelat i två delar; Juda i norr, och Israel i söder). Efter utdragna strider mellan Assyrien och israeliterna (först på 730-talet och sedan 722-721 f.Kr.) gick det nordliga riket Israel under. Huvudstaden Samaria blev intagen år 721/722 f.Kr. Bara sydriket med Jerusalem som huvudstad stod kvar. Assyrierna tågade söderut och intog även delar av sydriket. Men man avbröt plötsligt sin belägring av Jerusalem när assyrierna fick problem på annat håll i sitt väldiga rike. Bibeltexten i Jesaja hänvisar till detta som ett Guds ingripande.