Johannes Scotus Erigena

Johannes Scotus Erigena, född cirka 810 på Irland, död cirka 880, var en irländsk filosof och teolog, verksam vid det karolingiska hovet.

Teologin i hans huvudverk De Divisione Naturæ utmärks av en tydlig prägel av nyplatonismen; han framställer skapelsen som ett utflöde ur och en återgång till Gud.

Han betonade förnuftets och filosofins betydelse, dock utan att ifrågasätta den uppenbarade religionen. Enligt Johannes kan vi inte ernå någon direkt kunskap om Gud, endast vad Gud inte är, jämför apofatisk teologi.

Kyrkan avvisade hans lära, och han klarade sig från straff endast genom Karl den skalliges försorg. 1668 fördömdes hans böcker.

Bland hans övriga gärningar var att översätta Pseudo-Dionysios skrifter till latinen, troligen i syfte att förbinda nyplatonska drag med kyrkans lära. Dessa fick en stor betydelse för medeltidens mysticism. Johannes Scotus Erigena var därmed trots allt en framstående föregångare till skolastik.

Medeltidens filosofer

Augustinus | Boethius | Martianus Capella | Johannes Scotus Erigena | Rhazes | Roscelin | Avicenna | Al-Ghazali | Anselm av Canterbury | Djalalu'd-Din Rumi | Wilhelm av Champeaux | Johannes Philoponus | Bernhard av Chartres | Pierre Abelard | Gilbert de la Porrée | Hugo från St. Victor | Richard från St. Victor | Maimonides | Nicolaus från Autrecourt | Radulphus Brito | Alexander av Hales | Averroës | Alain de Lille | Robert Grosseteste | Albertus Magnus | Roger Bacon | Bonaventura | Thomas av Aquino | Ramon Llull | Mäster Eckehart | Godfrey av Fontaines | Henry av Ghent | Ægidius Romanus | Johannes Duns Scotus | Wilhelm av Ockham | Jean Buridan | Joakim av Floris | Nicolaus Oresme | Georgios Gemistos Plethon | Johannes Bessarion | Marsilius av Padua | Dante Alighieri