Juho Vennola
Vennola blev professor vid Helsingfors universitet 1908. Han valdes in i riksdagen 1918 och kom att fortsätta som riksdagsledamot till 1930. 1918-1919 var han biträdande finansminister och sedan handels- och industriminister 1919 innan han blev statsminister.'Nationalencyklopedin, 19 UGE-VITRU', uppslagsordet Juho Vennola, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1996
Vennola blev Finlands förste statsminister efter införandet av 1919 års regeringsform. Båda de regeringar som han ledde var minoritetskoalitioner mellan hans eget parti Framstegspartiet och Agrarförbundet (nuvarande Centern). Särskilt Framstegspartiet hade varit en ledande kraft i utformandet av den nya regeringsformen.Henrik Meinander: 'Finlands historia 4', 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 64ff Under hela 1920-talet skulle det visa sig mycket svårt att bilda majoritetsregeringar i Finland, de politiska motsättningarna mellan partierna var fortfarande alldeles för polariserade efter inbördeskriget och debatten om det självständiga Finlands statsskick.Henrik Meinander: 'Finlands historia 4', 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 77;
Osmo Jussila, Seppo Hentilä, Jukka Nevakivi: 'Finlands politiska historia 1809-1998', Schildts, Esbo 1998, s. 161
I Kyösti Kallios första regering 1922-1924 var Vennola utrikesministers och i Pehr Evind Svinhufvud andra regering 1930-1931 var han finansminister.'Nationalencyklopedin, 19 UGE-VITRU', uppslagsordet Juho Vennola, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1996
Vennola skrev vetenskapliga verk, som huvudsakligen kan föras till den historiska skolan inom nationalekonomin. Han skrev också böcker i mer allmänna politiska frågor.'Nationalencyklopedin, 19 UGE-VITRU', uppslagsordet Juho Vennola, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1996
| Företrädare: } | Finlands statsminister I 1919–1920 | Efterträdare: } |
| Företrädare: } | Finlands statsminister II 1921–1922 | Efterträdare: } |
Noter
