Traditionellt räknades alla kristna som påtagligt avvek från den etablerade tron som kättare. Under apostlarnas och de äldsta kyrkofäderensnas tid betydde detta en avvikelse från kristendom huvudläror, som de framställs i Nya testamentet. Idag används orden kätteri och heresi nästan bara för att beskriva inställningar i historisk tid. Möjligen kan de användas om de läror som markant avviker från klassisk kristendomerna, det vill säga sådant som bryter mot de trossatser som delas av alla de stora kyrkofamilj.
De första kätterska lärorna var följande:
- En judaiserande rättfärdiggörelselära, som Paulus bemöter huvudsakligen i Romarbrevet och Galaterbrevet.
- En ur hednisk spekulation uppkommen gnostisk lära om Kristus och änglarna, som Paulus bemöter huvudsakligen i Kolosserbrevet.
- Ett överdrivet framhållande av det gudomliga och himmelska i Kristi person, så att hans 'mänsklighet' uppfattades som endast ett sken utan verklighet (doketism), huvudsakligen bemött av aposteln Johannes i hans första brev och indirekt i inledningen till hans evangelium.
En närbesläktad term är schism (grekiska schisma), som betecknade en mindre allvarlig söndring på grund av meningsskiljaktighet rörande författning, kyrkotukt och liknande. De första schismerna orsakades av novatianerna (på 200-talet) och donatisterna (på 300-talet). Under medeltiden gjordes ingen skillnad på heresi och schism. Kyrkan behandlade såväl den ena som den andra kyrkosöndringen som kätteri.
Heretikerna uppspårades från 1200-talet av inkvisitionnaen och belades ofta med världsliga straff. Albigenser bekämpades med ett regelrätt korståg. Även inom exempelvis judendom och islam har heretiker belagts med stränga straff.
Tolerans mot religiöst avvikande kom i Västerlandet först som en följd av upplysningen.
Etymologi
Kätteri kommer av grekiskans katharos, 'ren'. Det syftade ursprungligen på katarerna, vilka brukade uttrycket kättare om sig själva. Heresi kommer från grekiskans hairesis som betyder 'välja', och fick spridning genom Irenaeus (omkring 130–202) som var biskop i Lugdunum i Gallien.