Keplers lagar

Keplers lagar beskriver himlakroppars rörelse i solsystemet och lades fram av Johannes Kepler (1571-1630). De var huvudsakligen empiriskt grundade på Tycho Braheens omfattande och noggranna observationer av planet Mars. Trots att Kepler kände till Nicolaus Cusanus' syn på Universum, delade han inte dennes uppfattning om stjärnorna och det var Edmond Halleyer som visade att lagarna även gäller för komet.

Kepler första lag: Planetbanorna är ellipser med stjärnan i den ena brännpunkten.

Keplers andra lag: Varje planet rör sig längs sin elliptiska bana med en sådan hastighet att en linje från planeten till stjärnan alltid sveper över en lika stor area på samma tid.

Keplers tredje lag: Uttrycket $\backslash frac\{T^2\}\{r^3\}\; =\; k$ ger samma konstanta värde för alla planeter som snurrar runt stjärnan, där T är planetens omloppstid och r medelavståndet från stjärnan.

Inflytande

Med Keplers numeriska lagar kunde astronomer göra 10 ggr mer precisa förutsägelser än tidigare och när Isaac Newton hade publicerat sin gravtitationslag år 1687 och utifrån den teoretiskt härlett Keplers lagar, började allt fler inse att det var jorden som rörde sig kring solen och inte tvärtom.