Efter andra världskriget accepterades teorin i många europeiska länder, bland annat Sverige, och kom att påverka deras ekonomiska politik. Keynesianismen kritiserades på sin tid av bland annat Friedrich August von Hayek.
Stabiliseringsinstrumentet i en keynesiansk modell är i första hand finanspolitik. Denna är dock mer effektiv i en ekonomi där fasta växelkurser tillämpas. I en specifik modell, namngiven efter Mundell och Fleming, är finanspolitik till och med helt ineffektiv vid rörlig växelkurs.
Sverige har i dag flytande växelkurs. Det dominerande stabiliseringspolitiska instrumentet är då penningpolitiken, det vill säga centralbankens reglering av ränta och penningutbud.