Kuba

Historia

Huvudartikel: Kubas historia

Den 28 oktober 1492 steg Christopher Columbus iland på Kuba och han kartlade öns nordöstra kust samma år. 19 år senare(1511) blev Kuba en spansk koloni vilket den förblev till självständigheten 1898. Under några år överläts den administrativa makten åt USA, fram till år 1902. Efter en frihetsperiod på 4 år, mellan 1906 och 1909, ockuperades Kuba av USA.

Batista blev den mest betydelsefulla militären och politikern efter sin militärkupp 1933. Han valdes senare, med stöd av Partido Comunista de Cuba, till president för åren 1940-1944. Då det inte gick hans väg återtog Batista makten vid en andra militärkupp 1952. Vid båda sina militärkupper fick han stöd av USA.

En väpnad upprorsrörelse ledd av Fidel Castro tog makten 1959 och Kuba blev en socialistisk enpartistat. Handeln med dåvarande Sovjetunionen blev ytterst viktig för landets ekonomiska överlevnad, då USA har ett handelsembargo mot Kuba sedan 1962. Det ekonomiska stödet från Sovjet försvann vid Sovjetunionens upplösning 1991, vilket orsakade en kraftig ekonomisk nedgång.

Från revolutionen fram till östblockets sönderfall hade Kuba ett nära samarbete med de östeuropeiska länderna, och mottog bistånd och leveranser av militär materiel, vilket hjälpte till i Kubas världsomfattande stöd till diverse väpnade grupper, vilka gjorde motstånd mot kolonialismen, och stödde även de revolutionära rörelserna i vissa u-länder. I och med upplösningen av de kommunistiska regimerna i Europa, 1989, upphörde detta.

Geografi

Högsta punkt: Pico Turquino, 1 974 meter över havet
Lägsta punkt: havsytan (0 meter)
Naturtillgångar: kobolt, nickel, järnmalm, koppar, mangan, timmer, petroleum, odlingsbar mark

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt men mildras av passadvindarna. Regntiden varar från maj till oktober. Mellan augusti och oktober förekommer ofta orkaner på östkusten. I genomsnitt drabbas Kuba av en orkan om året. Längre torrperioder är också vanliga.

Några av Kubas miljöproblem är luft- och vattenföroreningar, förlorad biologisk mångfald och avskogning. Kuba har skrivit under, men inte ratificerat flera internationella miljöavtal, bland annat Kyotoprotokollet om klimatförändringar. Över 90% av elektriciteten framställs av fossila bränslen.

Kuba är det enda landet i hela världen som har en hållbar utveckling och inte tär på ekosystemet, enligt de data som Kuba inrapporterat, detta framgår av Världsnaturfondens (WWF) årsrapport 'Living Planet Report 2006' . http://www.panda.org/news_facts/publications/living_planet_report/index.cfm

Administrativ indelning

Kuba är indelat i en speciell kommun (municipio especial), Isla de la Juventud, och 14 provinser (provincias): Camagüey, Ciego de Avila, Cienfuegos, Ciudad de La Habana, Granma, Guantanamo, Holguin, La Habana, Las Tunas, Matanzas, Pinar del Rio, Sancti Spiritus, Santiago de Cuba och Villa Clara.

Ekonomi

Enligt paragraferna 16 och 18 i Kubas författning http://en.wikisource.org/wiki/Constitution_of_Cuba

ska staten styra ekonomin så att resurserna fördelas på ett sätt som tillgodoser människornas och samhällets materiella och kulturella behov. Det fastlås också att folket har rätt till en aktiv del i utförande och planering av statens ekonomi. Staten kontrollerar också all utrikeshandel.

Privatägande avskaffades. Sockerrörsodlingarna har kollektiviserats och små egna jordbruk sattes under statlig övervakning. Gruvor nationaliserades och även butiker och caféer togs från privata ägarna (gamla kasinon populära bland tidigare amerikanska turister stängdes, och prostitution kördes bort från gatorna). Regimen höjde levnadsnivån för de fattigaste, byggde ut sjukvård (med högsta antal läkare per capitaen i Amerika) och avskaffade analfabetism, mycket tack vara beståndet från östblocket. Kubansk musik och kubanska idrottsmän användes för att visa upp en positiv bild av landet, även om avhoppen förekommer vid besök utomlands.Robert Service Comrades s.347-350

Under senare år har begränsade ekonomiska reformer gjorts i syfte att öka företagens effektivitet och lindra brist på mat och andra förnödenheter, som uppstod då östblocket kollapsade i början av 90-talet. Vissa påstår att de ekonomiska problemen beror främst på USA:s handelsblockad mot landet, medan andra hävdar att det beror på det socialistiska styret.Tidigare hade Kuba även problem med höga importpriser på olja, men numera byter Kuba billig olja mot export av läkare, lärare och utbildning till Venezuela. Efter 11 september 2001 uppstod problem med minskad turism. USA:s handelsblockad är mycket omfattande. Till exempel så får inte ett handelsfartyg som angjort en kubansk hamn stanna vid en amerikansk hamn. Inga amerikanska medborgare får besöka Kuba utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd ges bara exilkubaner som ska besöka sina närmaste släktingar, på Kuba får de sedan bara spendera en viss summa pengar om dagen.

Turism

Den utländska turismen drog igång på allvar under 1980-talet. Vid kommunistpartiets fjärde kongress 1991 beslutades det att turistnäringen skulle byggas ut. Turism svarar numera för över hälften av Kubas inkomster i utländsk valuta.

Många av turisterna kommer från Kanada, men över hälften av besökarna är numera européer. Det förekommer också amerikanska turistar på Kuba, men de amerikanska handelsrestriktionerna gör att den turismen ännu är mycket begränsad. Beslutet år 2000 att lätta på restriktionerna innebar att förbudet för amerikaner att besöka Kuba utan officiellt tillstånd mjukades upp något. Men det tar troligtvis länge innan turistströmmen från USA till Kuba når samma omfattning som den hade före revolutionen 1959. De stora satsningarna har dock gett resultat. 1996 uppnåddes en miljon turister och 2005 var siffran uppe i två miljoner.

Demografi

Befolkningens medelålder: 34,5 år (2002)
Befolkningens medellivslängd: 76,8 år (2003)

Internationella hjälpinsatser

Kuba skickar ut läkare, mekaniker och lärare till mindre bemedlade länder som hjälp i allmänhet och vid katastrofer. Till exempel åkte 1700 kubaner till Guatemala och Honduras 1998 som svar på en förfrågan om hjälp från efter orkanen Mitch.

För närvarande jobbar 44 000 kubanska hjälparbetare i 83 länder samt tusentals lärare.

All utbildning på Kuba är avgiftsfri, liksom sjukvård. Detta gör att många utländska studenter åker till Kuba för att utbilda sig till exempelvis just läkare.

Kuba tillsammans med Venezuela var de första länderna som efter Orkanen Katrina erbjöd USA hjälp, i form av en miljon USA-dollar, 1 100 läkare, 24,6 ton mediciner, två mobila sjukhus, 10 vattenreningsverk, 18 generatorer, 20 ton flaskvatten, 50 ton konserverad mat och 66 000 fat eldningsolja. USA tackade nej till den hjälpen. 'Venezuela and Cuba offer aid to Katrina victims .' The Free Press. September, 2005.

Kuba erbjöd även hjälp i liknande omfattning som vid orkanen Katrina efter 11 september-attackerna, men även då tackade USA nej.

Politik

Kommunistpartiets särskilda ställning

Kubas författning av år 1992 slår i paragraf 5 fast att 'Kubas kommunistparti, som följer Martisenen idéer och marxism-leninism och som är den kubanska nationens organiserade förtrupp, är samhällets och statens högsta ledande kraft, och organiserar och leder den gemensamma ansträngningen mot målen att bygga socialismen och nå ett kommunistiskt samhälle.' Denna motsvarar paragraf 6 i 1977 års sovjetiska författninghttp://en.wikisource.org/wiki/1977_Constitution_of_the_USSR.

Kritiska åsikter om Kubas politiska system

Kubas kritiker ser landetSe t ex http://physiciansforhumanrights.org/library/news-2004-03-17.html

som en diktatur som fängslar oliktänkande och begränsar yttrandefriheten. Den amerikanska människorättsorganisationen Human Rights Watch tar upp en del av de vanligaste anklagelsepunkterna i sin bakgrundSe t ex http://hrw.org/englishwr2k7/docs/2007/01/11/cuba14886.htm

om landet: 'Den kubanska regeringen förnekar systematiskt sina medborgare grundläggande rättigheter till yttrandefrihet, frihet att bilda politiska organisationer, frihet till församling, rörelsefrihet och rätten till rättvisa rättegångar.'

Kritikerna, bland annat Amnesty International påstår http://web.amnesty.org/library/Index/ENGAMR250032007?open&of=ENG-CUB att yttrandefrihet och pressfrihet är kraftigt begränsade. Man menar att medlemmar i oppositionsgrupper och människorättsgrupper trakasseras, bland annat genom att gripas och hållas fängslade under kortare perioder, och genom att de beläggs med yrkesförbud av politiska orsaker. Samma kritiker menar också att ett antal människor har dömts till långa fängelsestraff för sina politiska aktiviteter.

Paragraf 62 i Kubas författning slår fast att utövandet av medborgerliga fri- och rättigheter på ett sätt som går emot landets socialistiska grundval är straffbart i lag.

I juni 2007 beslutade att Kuba ej längre skulle finnas med på FN:s lista över länder som granskas extra för brott mot mänskliga rättigheter.SVT: Kuba och Vitryssland får höjd människorättsstatus i FN besökt 2007-08-22

Kubas valsystem

Kubas vallag föreskriver följandeÖversatt från spanskspråkiga Wikipedia

Deltagande är allmänt, automatiskt och gratis för alla medborgare över 16 år.
Kandidaterna utses i sin valkrets av medborgarna där under ett offentligt möte. Kommunistpartiet är ingen valorganisation och får därför inte delta på något sätt.
Inga valkampanjer tillåts.
Valet är ett transparent förfarande. Valurnorna vaktas av barn och unga frivilliga. Urnorna förseglas offentligt och rösterna räknas offentligt. Nationell och utländsk media, diplomater, turister och alla andra som så önskar får övervaka valets alla delar.
Absolut majoritet krävs för att en kandidat ska väljas. Om ingen kandidat får minst 50% går de två kandidaterna med flest röster vidare till en andra valomgång.
Rösterna är fria, likvärdiga och hemliga. Alla kubanska medborgare har rätt att välja och att bli valda. Eftersom det inte finns politiska partier röstar man direkt på kandidat.
Alla representativa organ är valbara och förnybara.
Alla valda måste möta sina väljare och föredra vad de åstadkommit.
Alla valda kan när som helst få sitt mandat återkallat av sina väljare.
Nationalförsamlingen väljs för 5 år.
Valkretsarna består av mellan 10 000 och 20 000 medborgare.
Nationalförsamlingen utser regering och president. Presidenten är regeringens ordförande och statschef.
Nationalförsamlingen är statens högsta organ. Nationalförsamlingen delegerar den lagstiftande och verkställande makten till regeringen.
I lagstiftningen deltar många olika delar av samhället. Dels de folkvalda, högsta domstolen och åklagarmyndigheten, men också fackföreningar, studentorganisationer och kvinnoorganisationer. Medborgarna kan själva skapa en remissinstans genom att samla 10 000 i en organisation för detta ändamål.
Lagar röstas igenom med majoritetsval i nationalförsamlingen. Lagarna diskuteras normalt sett inte i plenum som i de flesta länder. Detta för att de folkvalda inte ska påverkas av varandra när de utövar den lagstiftande makten.

I alla val sedan 1976 har minst 95 % av medborgarna deltagit. Som minst har 94,98 % av rösterna godkänts.

Kubas presidenter

Tomás Estrada 1902–1906
ockuperat av USA 1906–1909
José Miguel Gómez 1909–1913
Mario García Menocal 1913–1921
Alfredo Zayas 1921–1925
Gerardo Machado 1925–1933
Carlos Manuel de Céspedes 1933
Ramón Grau San Martín 1933–1934
Carlos Hevía 1934
Carlos Mendieta 1934–1935
José A. Barnet y Vinageras 1935–1936
Miguel Mariano Gómez 1936
Federico Laredo Brú 1936–1940
Fulgencio Batista 1940–1944
Ramón Grau San Martín 1944–1948
Carlos Prío Socarrás 1948–1952
Fulgencio Batista 1952–1959
Manuel Urrutia 1959
Osvaldo Dórticos 1959–1976
Fidel Castro 1976–

Se även

Referenser

Debatt om USA:s dollar till Kubas demokratisering

Externa länkar och litteratur

Svensk-Kubanska föreningens webbplats Stödjer revolutionen.
Revista de Asignaturas Svenskbaserad Castro-oppositionell webbplats med artiklar på spanska och svenska
Cuba Nuestra En oberoende kubansk tidskrift i Sverige
Kuba Svensk nyhetsblogg om Kuba