| Navigation |
| » |
| » |
| » |
| » |
| » |
»  |
| Ändrad: 2007-11-20 |
|
|
Kategori:
 |
Kyrkklocka |
 En klocka i Chapelle Saint-Antoine i Cantal, Frankrike
 En klockklÀpp. Den hÀnger i en klocka i en församlingskyrka i stadsdelen Bernig i Bornheim , Nordrhein-Westfalen, Tyskland
vÀger cirka 10-10,5 ton och Àr gjuten 1448[]]
]  Klockan Speciosa i Kölnerdomen, gjuten 1449, vÀger 5,6 ton
 Friedensglocke i Dessau, Tyskland, gjuten av vapen frĂ„n motstĂ„ndsrörelsen i
 Klocka gjuten 2005 i Auferstehungskirche (âUppstĂ„ndelskyrkanâ) i SĂŒrth i Köln , Tyskland
 Ny klocka pÄ en ny stock i kyrkan Sankt Aposteln i Köln: Papstglocke ('pÄveklockan');
Kyrkklocka kallas en gjuten klocka, som i VĂ€stvĂ€rlden ofta anvĂ€nds i anslutning till en kyrka, oftast i kyrkans torn, eller i en klockstapel eller kampanil vid kyrkan. – I denna artikel behandlas dock Ă€ven klockans historia innan den kom att anvĂ€ndas inom kristendomen, liksom klockans anvĂ€ndning inom andra religioner och Ă€ven praktiskt i vardagslivet och inom maskiner etc.
Ordet klocka kommer frĂ„n latinets ord cloca och/eller keltiskanns clocca.[ Om etymologi bakom ordet âklockaâ, se kĂ€llorna till artiklarna Clock ] och bell (instrument) pĂ„ engelsksprĂ„kiga Wikipedia . PĂ„ senlatin kallas dock klocka Ă€ven campana efter landskapet Kampanienn (liksom i italienska).[Se artikeln Campana pĂ„ ] latinsprĂ„kiga Wikipedia. LĂ€ran om klockor kallas följaktligen kampanologi.
Klockan Àr ett metallredskap avsett för ringning och Àr sÄledes ett slagverksinstrument och en idiofon. Klockor anvÀnds i VÀstvÀrlden oftast i kyrkor, men ocksÄ pÄ rÄdhus och andra offentliga byggnader och finns Àven vid tempel och liknande i Orienten.
Ringning sker i regel i vÀstvÀrlden med en inuti klockan hÀngande klÀpp af smitt jÀrn, i Orienten ofta utifrÄn med en fritt hÀngande stock och liknande. NÀr det gÀller slagklockor i tornur och i klockspel sker anslaget utifrÄn eller inifrÄn med en hammare.[Artikeln klockor ] i gamla Nordisk Familjebok pÄ http://runeberg.org. I vissa kyrkor kan kyrkklockor anvÀndas bÄde som slagklockor för tornuret och ringas traditionellt med svÀngning av hela klockan med klÀpp. Det gÀller till exempel i Kölnerdomen, dÀr tvÄ av kyrkklockorna bÄde kan ringas ocksÄ anvÀnds som slagklockor.[PÄ bilderna över klockorna Dreikönigenglocke och över Aveglocke och Kapitelsglocke i artikeln Kölner Domglocken ] pÄ tysksprÄkiga Wikipedia syns vid klockorna hamrar, som Àr kopplade till kyrkans tornur.
Klockan Àr pÄ mÄnga platser i vÀrlden oftast formad som en omvÀnd djup skÄl och oftast med utsvÀngd brÀdd nederst, ungefÀr dubbelt sÄ vid dÀr som högst upp. Klockans vÀgg, manteln, Àr ocksÄ tjockast lÀngst ner vid slaget (vid slagringen dÀr klÀppen slÄr) och avsmalnar frÄn detta stÀlle uppÄt. En sÄdan form Àr fördelaktigast för att frambringa en stark, lÀnge eftertonande klang (efterklang) ur metallen. En viss legering har ocksÄ visat sig bÀst klangmÀssigt för en hög klang, se mer om det nedan under rubriken Tillverkning och stÀmning.
Kyrkklockor har dÀrför ofta kraftig klang som kan höras pÄ mycket lÄngt avstÄnd, om de inte Àr gamla dÄliga klockor och misslyckade exemplar. Att de kan höras pÄ över en mils avstÄnd Àr inte ovanligt. Kyrkklockor anvÀnds inom kristenheten för att sammankalla till gudstjÀnst, liksom vid begravningar, böner och bönetimmar, Äminnelsehögtider med mera. Kyrkklockor har ocksÄ spelat stor roll inom folktron som fördrivare av onda makter.[Bonniers konversationslexikon, 1927, band VI, spalterna 898-899.]
Traditionellt har kyrkklockor Àven haft en funktion i det civila samhÀllet, till exempel för att sammankalla folk i samband med katastrofer. VÀllingklockan pÄ stora gÄrdar, som anvÀndes för att sammankalla gÄrdsfolket vid middagsservering och liknande var Ànnu en civil anvÀndning av klockan.
Det finns ocksÄ handklockor och andra smÄklockor som anvÀnds i olika kulturer runt om i vÀrlden bland annat religiöst. I katolska kyrkan anvÀnds handklockor i mÀssan, bild pÄ en sÄdan finns nedan under rubriken De Àr ofta ostÀmda (klockor stÀms annars, se nedan), liksom de handklockor utan svÀngda former Àr koskÀllor och skÀllor, som anvÀnds till exempel pÄ kor som igenkÀnningstecken. Klotrunda (sfÀriska) klockor finns ocksÄ till exempel som katthalsband.
Mindre klockor, ringklockor, anvÀnds i hela vÀrlden för en mÀngd ÀndamÄl inom bland annat elektroniken (pÄ till exempel cyklar) som eller elektriska ringklockor eller signalklockor (se till exempel VÀckarklocka).
Bild:AgogoBells.jpg|En sÀrskild liten handklocka, kallad Agogo
Bild:Bell (Hand).jpg|En typisk handklocka
Bild:ARP Bell.JPG|En handklocka med rött handtag
Bild:Hand bell.jpg|En handklocka i handen
Bild:Hand bell3.jpg|Ett par stycken handklockor bredvid varandra
Bild:Handbell Large01.jpg|Stora handklockor
Bild:Handbells Whitechapel.jpg|Handklockor gjutna i Whitechapel i London, England
Bild:Cloche.jpg|En annan liten klocka, en sÄdan som kan vara vanliga vid hotelldiskar och liknande
Bild:Doorbell shop netherlands.jpg|En gammal dörrklocka i en affÀr i NederlÀnderna
|
Beskrivning av strukturen
 Schematisk skiss över en genomsnittlig klockas form
Kyrkklockans delar och upphÀngning
Kyrkklockan bestÄr av en sÄ kallad mantel, oftast (ofta i VÀstvÀrlden) kring en tung klÀpp av smitt jÀrn inne i klockan. PÄ klÀppen finns oftast en slagkula, som vid ringning (se Teknik vid ringningen i VÀstvÀrldenliknandeliknande) slÄr mot mantelns undre del slagringen. [ Klockan upphÀnges i ett kron krön][, kronan, som vanligast har fyra öron över en mittbÄge och som gjuts samtidigt med den övriga klockan.] UpphÀngningen sker med hjÀlp av rejÀla och grova jÀrnkrampor, som viras runt en horisontal ekbjÀlkeliknande, som kan vridas kring sin axel, en sÄ kallad klockstock. Klockstocken ligger/sitter fast pÄ en klockstol, en bock struktur. NÀr den rubbas ur sin vila (traditionellt genom dragning i klockrep, sÄ kallad klockstrÀng idag dock vanligen med elmotorer och Àven genom trampning), sÀtts klockan i svÀngning. Eftersom klÀppens upphÀngningspunkt Àr lÀngre ner Àn klockans (eftersom den hÀnger i klockan), bilda klÀppen och klockan tvÄ pendlar av olika lÀngd dÀr klÀppen Àr den kortare (en sÄ kallad dubbelpendel). KlÀppen svÀnger dÀrför snabbare Àn sjÀlva klockan och följden blir att de slÄr mot varandra.
 Lullusglocke, gjuten Ă„r 1038a, Ă€r den Ă€ldsta daterade klockan i Tyskland och den hĂ€nger i Katharinenturm (âKatarinatornetâ) i den [[romansk klosterruinen i Bad Hersfeld. Den vĂ€ger rĂ€tt mycket ocksĂ„, cirka 1 ton, och har en största diameter pĂ„ 1,12 meter. Den har grundtonen h° och rings för hand med rep.[MĂ„ttuppgifterna Ă€r hĂ€mtade frĂ„n Chronik von Hersfeld, band 1 av Louis Demme.] Det finns dock en Ă€ldre odaterad klocka i Köln, en fyrkantig sammangjuten klocka frĂ„n Ă„r 613. Mer om den klockan finns i sista meningen i avsnittet pĂ„ tyska Wikipedia, liksom hĂ€r nedan under rubriken Kristendomens övertagande av bruket av klockor. Uppgifter om denna klocka finns ocksĂ„ i gamla Nordisk Familjebok.[]]
] Klocka, gjuten 1250, i kyrkan Jakobikirche i staden [[Wilsdruff i Sachsen.[WebbkĂ€llan www.jakobikirche.info ] i artikeln Jakobikirche (Wilsdruff) pĂ„ tyska Wikipedia. En sĂ„ gammal kyrkklocka finns ocksĂ„ i klockmuseet i Herrenberg i Baden-WĂŒrtemberg, en bild pĂ„ den klockan ArmesĂŒnderglocke ('Fattiga syndares klocka'), gjuten omkring 1230, finns pĂ„ följande lĂ€nk: ArmesĂŒnderglocke (bild) . Mer om klockmuseet finns i artikeln pĂ„ tyska Wikipedia.]]
Kyrkklockans utseende under olika tider
Manteln hade ursprungligen en mer eller mindre cylindriskisk form, som traditionella tempelklockor Ànnu har i Japan, dock inte i det likaledes buddhistiska Burma. Fram till 1200-talet var europeiska klockor ocksÄ mer konsformadeiska eller cylindriska (bikup) Àn idag men med en vidare brÀm nedtill, slagringen, och med mer raka former Àn idag.
PÄ 1200-talet fick kyrkklockorna de mer svÀngda former som de har Àn idag med en bredare brÀdd nertill. En klockas vÀgg Àr sÄledes tjockast och bredast pÄ den del af omkretsen, dÀr klÀppen slÄr, ungefÀr lÀngst ner pÄ klockan och avsmalnar sedan frÄn detta stÀlle uppÄt.
En sÄdan form Àr fördelaktigast för att fÄ en stark, lÀnge eftertonande klang ur metallen. Den svÀngda formen kan dock variera frÄn olika gjuterier och olika klockor och under 1200-talet var klockorna inte sÄ svÀngda som de blev senare, till exempel som under 1600- och 1700-talen.[ SkÀllor och koskÀllor har behÄllit klockans ursprungligen mindre svÀngda form.]
Tillverkning och stÀmning
Metaller som traditionellt brukar ingÄ i legeringen i en klocka brukar vara brons cirka 80 % koppar och 20 % tenn och 78 delar koppar och 22 delar tenn enligt en Àldre upplaga av Nordisk Familjebok. [Artikeln Klockmetall ] i gamla Nordisk Familjebok pÄ http://runeberg.org. KÀnd som klockmetall, ingÄr denna legering ocksÄ som material i de finaste turkiska och kinesiska cymbalerna. Andra material som ocksÄ kan ingÄ ibland i stora klockor kan vara mÀssing och jÀrn. Gjutning av klockor kallas klockgjutning.
Styrkan och vĂ€lljudet i en klockas klang beror pĂ„ om en tillrĂ€cklig och vĂ€l blandad metallmassa, det vill sĂ€ga klockmetall, anvĂ€nts vid gjutningen. Ett exempel pĂ„ en svagt ljudande klocka pĂ„ grund av metallen Ă€r jĂ€rnklockan i Peking som byttes ut för 500 Ă„r sedan av detta skĂ€l (se mer om det i artikeln Trum- och klocktornen i Peking, avsnittet 'Klocktornet'). I Bochum i Tyskland har dock stĂ„lklockor gjutits, som med olika framgĂ„ng och former har gjutits frĂ„n 1851 till 1970. Fram till 1950-talet har 20 000 sĂ„dana klockor tillverkats. Beroende pĂ„ formen har olika bra klang frambringats ur dessa klockor.[Se mer om detta i avsnittet âGussstahlglockenâ i artikeln Glocke. ]
Bild:Herrenberg Guss-Stahlglocke 060902 P1090209.JPG|En klocka av stĂ„l utanför klockmuseet i Herrenberg i Baden-WĂŒrtemberg, Tyskland
Bild:Bell of steal in Rodenkirchen (Cologne).jpg|Ănnu en stĂ„lklocka i Rodenkirchen i Köln, i sin stĂ€llning (klockstol) av jĂ€rn
Bild:Glockenform.jpg|Klockformen vari metallegeringen hÀlls i vid klockgjutning
Bild:Before bell founding.jpg|Flera förberedda klockformar före klockgjutningen
Bild:Glockengiesser-1568.png|Tyska klockgjutare 1568
Klockor stÀms efter gjutningen genom svarvning av den nedre ringen i klockan dÀr klÀppen slÄr sÄ att den fÄr en exakt grundton (men ofta med mÄnga övertoner som kan bilda hela ackord). Mindre klockor som handklockor, primklockor, skÀllor och koskÀllor, stÀms vanligen inte efter gjutningen.[Uppgifter frÄn följande webbkÀllor om klockgjutning: Ett nederlÀndskt klockgjuteris hemsida, ] Koninklijke Eijsbouts klockgjuteri, en hemsida om nederlÀndsk samtida och historisk klockgjutningskonst, bland annat om klockstÀmning och frekvensmÀtning; om bronsklockgjutning och tillverkning av tillbehör för ringningen (pÄ tyska) ; Kruszewski-brödernas klockgjuteri i Wegrow, Polen i artikeln bell (instrument) pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia .
Tonens höjd inom tonskalan bestÀms alltsÄ av klockans diameter vid mynningen, slagringen. NÀr en bra klocka rings, ger den en bestÀmd ton, vilken Àr högre i tonhöjd samma utstrÀckning som klockans diameter Àr mindre (eftersom metallpartiklarnas svÀngningar blir allt hastigare).
Klanganalys och samklang med flera klockor
Om man slĂ„r pĂ„ en större klocka högst uppe ovanpĂ„ klockan (vars diameter Ă€r hĂ€lften av mynningens), ger den oktaven. Vid slag pĂ„ fjĂ€rdedelen av höjden (uppifrĂ„n rĂ€knat) frambringas kvinten. Knackar man sedan ytterligare 1 och 1/2 fjĂ€rdedelar lĂ€ngre ned, fĂ„s terseren; gör man slutligen ett starkt anslag nere vid slagringen, dĂ€r klĂ€ppen slĂ„r, ljuder kvinten, tersen samt oktaven (klockans överton) samtidigt som ett ackord, liksom klockans grundton. Ăr tersen vare sig för stark eller för svag, sĂ„ kallas klockan pĂ„ facksprĂ„k 'falsk'; i förra fallet kan det avhjĂ€lpas genom filning pĂ„ insidan[, vilket görs efter gjutningen. PĂ„ sĂ„ vis stĂ€ms alltsĂ„ klockan genom svarvning (se föregĂ„ende avsnitt).]
Detaljerade klanganalyser av klockors klang görs pĂ„ tyska Wikipedia bland annat i artiklarna om dels Kölnerdomens största klocka Sankt Petersglocke (ett avsnitt), dels i artiklar om olika kyrkors klockor till exempel i artikeln om domkyrkan i Erfurt: artikeln Erfurter Dom (i avsnittet âGlockenâ), med den kĂ€nda medeltida storklockan Gloriosa (se ocksĂ„ mer om dessa klockor nedan i avsnitten Sankt Petersglocke, Kaiserglocke och die Pummerin och De största medeltida klockorna). I tyska Wikipedias artikel Glocke (avsnittet âKlangverhaltenâ) (det vill sĂ€ga artikeln om klockor) görs ocksĂ„ en mer grundlig genomgĂ„ng av analys av klockklangens övertoner. Ett fint framtrĂ€dande exempel över hur övertoner kan lĂ„ta Ă€r bland andra klockringningen i katedralen i Strasbourg till vilken lĂ€nkas hĂ€r nedan under rubriken Externa lĂ€nkar.
Beroende pÄ gjutningen och hur stor klockan Àr kan alltsÄ olika mÄnga övertoner fÄs ur klockan, det vill sÀga olika klang frambringas, vilket klockgjutare mer och mer kan . PÄ Àldre framförallt stora klockor kan slagringen nötas ut eller sprickor uppstÄ sÄ att nya övertoner och de andra övertonerna framtrÀder mer vid klockringningen, sÄ att toner intill varandra hörs, varigenom grundtonen inte blir ren hos klockan. Det kan Àven bero pÄ gjutningen av klockan. Olika legeringar Àr dessutom olika kÀnsliga för detta.
Vid klockringning genom svÀngning av hela klockan har Àven dopplereffekten en viss betydelse för klangen eftersom klockan rör sig.
Ska fyra klockor samklinga i ett vackert ackord, bör deras diametrar förhÄlla sig till varandra som 30, 24, 20, 15 och deras vikt som 80, 41, 24, 10 och motsvarande.[ PÄ tyska Wikipedia finns uppgifter om att olika ackord genom olika kombinationer av samklingande klockor har olika namn och vilka ackordskombinationer som Àr möjliga i olika kyrkor med olika antal klockor (fler kombinationer ju fler klockor som finns dÀr). Se till exempel artikeln pÄ tyska Wikipedia.]
 Kyrkklocka frĂ„n 1695 (med typisk nött och sprucken kant) i stadsdelen Poppenreuth i staden FĂŒrth i Mittelfranken, norra Bayern, Tyskland
Spruckna klockor
Har en klocka spruckit Àr dess klang förstörd, och det vanligaste botemedlet Àr dÄ att gjuta om den. NÄr sprickan inte ovanför slagringen, kan den dock utsÄgas, sÄ att den tonfördÀrvande beröringen mellan sprickytorna upphÀvs. DÀrför Àr vissa gamla klockor ganska nötta och ojÀmna vid kanten, men kan anvÀndas fortfarande. En svÄr metod att laga spruckna klockor Àr upphettning pÄ plats eller pÄ annan plats kombinerat av igensvetsning av sprickan.
Det har lyckats till exempel nĂ€r det gĂ€ller den stora medeltida klockan Gloriosa i Erfurt i Tyskland (se nedan under rubriken De största medeltida klockorna). Ăven Sankt Petersglocke i Kölnerdomen Sankt Petersglocke, Kaiserglocke och die Pummerin) har igensvetsats pĂ„ detta sĂ€tt.[Uppgifter frĂ„n en webbkĂ€lla i form av ett utdrag ur en tv-sĂ€ndning ] frĂ„n tv-bolaget Westdeutscher Rundfunk 15 augusti 1956 (4,33 minuter) i artikeln St. Petersglocke pĂ„ tysksprĂ„kiga Wikipedia. 
Klocktraditioner i VÀstvÀrlden
I VÀstvÀrlden och inom kristendomen anvÀnds klockan i störst utstrÀckning i vÀrlden.[ DÀr Àr klockans mest traditionella och klassiska form kyrkklockan eller tornklockan, och dÀrifrÄn hÀrstammar slagklockor kopplade till tornur, liksom klockspel med mera i klocktorn. ]
Kyrkklockor och andra klockor hÀngs oftast upp i torn av olika slag (till exempel klockstaplar).
Katolska klockringningsseder
Under den katolska tiden i Sverige (och Àn idag i katolska lÀnder) ringdes i klockorna enligt katolska seder, det vill sÀga morgon-, middags- och aftonringning varje dag, helgmÄlsringning dagen före helg (detsamma som aftonringning, men med större och finare klockor) och flera ringningar vid mÀssor under vardagar, söndagar och helgdagar. Under söndagar och helgdagar hölls flera mÀssor pÄ morgonen fram till middagen.
SĂ„ kallade âklockkonserterâ
I artikeln pĂ„ tyska Wikipedia finns information om att en fullstĂ€ndig klockringning med klĂ€mtning och traditionell klockringning kallas för Glockenkonzert (âklockkonsertâ). Höjdpunkten enligt denna artikel utgörs dĂ„ av det sĂ„ kallade plenum dĂ„ alla klockorna i kyrkan rings genom att klockan svĂ€ngs. Plenum inleds, efter en inledande tystnad, med minsta klockan till dess att alla klockor inklusive den största ringer. Plenum avslutas pĂ„ samma sĂ€tt med att man börjar med att avsluta ringningen av den minsta klockan, till dess bara den största klockan Ă„terstĂ„r och slutligen ocksĂ„ den slutar ljuda. I Frauenkirche i MĂŒnchen förekommer sĂ„dana klockkonserter regelbundet vid vissa Ă„rsfester inklusive ett plenum.
Fem av sammanlagt tio klockor i Frauenkirche i MĂŒnchen, Tyskland. [Uppgifter om klockorna i Frauenkirche, MĂŒnchen, Ă€r hĂ€mtade frĂ„n pĂ„ tyska Wikipedia (se nĂ€rmare dĂ€r).]
Bild:Bennoglocke.jpg|Klockan Bennoglocke frÄn 1617. Den Àr lite lik 1200-talsklockan i Jakobikirche ovan[
Bild:Cantabona1.JPG|Den 2003 nygjutna klockan Cantabona, som i viss mÄn har de lite rundare former, som pÄminner om den gamla klockan Lullusglocke (se bild ovan)][
Bild:Speciosa1.JPG|Den Är 2003 nygjutna kockan Speciosa (det finns ytterligare en nygjuten klocka frÄn det Äret i kyrkan)][
Bild: FrĂŒhmessglocke.jpg|FrĂŒhmessglocke, gjuten 1442][
Bild:Klingl.jpg|Klingl frÄn 1400-talet][
]
Under rubriken Externa lÀnkar nedan finns filmklipp, som visar klockringning i 'plenum' bland annat frÄn katedralen i Strasbourg och frÄn domkyrkan i Sankt Gallen i Schweiz.
Mindre klockor i kyrkorummet
I katolska kyrkan och hos högkyrkliga lutheraner och anglikaner anvÀnds smÄ handklockor (flera smÄklockor ihopkopplade med varandra i ett kors) i kyrkorummet: sÄ kallade primklockor i samband med gudstjÀnstens början och slut och vid nattvarderen och anvÀnds ibland /har anvÀnts i kyrkliga procession i kyrkan och annorstÀdes. I vissa kyrkor anvÀnds en sÄ kallad angelusklocka i vilken man klÀmtar nio slag (tre grupper om tre slag), liksom Sanctusklockor eller nattvardsklockor (offerklockor).
Bild:Altarschellen.jpg|Handklockor som anvÀnds i den katolska mÀssan
Bild:Altarschelle0785.JPG|Ett Àldre exemplar av sÄdana mÀsshandklockor
Bild:Et-vidit-Deus404.JPG|Ett Àldre och annorlunda exemplar av sÄdana mÀsshandklockor
Dessa smÄ klockor rings ofta av kyrkvaktmÀstaren eller av annan personal vid mÀssan. Vid nattvarden rings i dem nÀr prÀsten hÄller upp nattvardsbrödet (latin: hostia), det ögonblick som Àr kÀnt som förvandlingenenen. Detsamma sker nÀr nattvardskalk har hÄllits upp (se nÀrmare om detta under katolicism) efter att orden om vÀlsignelse har utsagts och om att vinet och brödet har förvandlats (övergÄtt till) Kristi kropp och blod (se nÀrmare under transsubstantiation), eller, i en annan alternativ reformationslÀra, att Jesus Àr kroppsligen nÀrvarande, och att det prÀsten hÄller upp Àr Kristus sjÀlv.
Klockdop enligt katolsk sed. Senare folklore kring klockor i Sverige
Invigningen (benediclio) av klockan förrÀttades av stiftets biskop eller hans stÀllföretrÀdare med ceremonier, liknande dopet, och kallades klockdop. Sedan klockan tagits ur formen, stÀnktes den nya klockan med saltblandadt vatten, omgiven av ljus och blommor; och sju gÄnger korstecknades utsidan med helig olja, fyra gÄnger smordes insidan med krisma. Sedan vÀlsignades den med brinnande timjan, rökelse och myrra. Den fick ofta namn. PÄven Johannes XIII kallade en av honom invigd klocka efter sig sjÀlv; den stora klockan i Lunds domkyrka hette Maria Laura. En annan klocka, frÄn Bollebygd i VÀstergötland (nu i Statens historiska museum) har namnet Katarina. Reformatorerna var mycket emot denna ceremoni.
Enligt medeltida uppfattning (och Àven senare inom folktron och folkloren) fick klockan genom dopet mystisk makt: jÀttarna kunde inte uthÀrda klockljudet, demonerna flydde pÄ grund av den, blixt och storm kunde inte skada den etc. Valdemar Atterdag skall pÄ sitt yttersta ha anropat 'den stora klockan i Lund'. Denna tro avspeglar sig Àven i mÄnga klockinskrifter, sÄsom den av Friedrich Schiller citerade: vivos voco, mortuos plango, fulgura frango ('lefvande kallar jag, döda jag sörjer, blixten jag brÀcker'). DÄ klockorna hade sÄ underbar makt, Àr det lÀtt att inse, hvilken förbittring ett försök att frÄntaga församlingarna dem skulle vÀcka (se Klockupproret).[Artikeln klockor (sida 1) ] , (sida 2) i gamla Nordisk Familjebok pÄ http://runeberg.org.
Klockringningsseder i Sverige (med rötter i Europa)
Idag anvÀnds klockorna jÀmförelsevis restriktivt. Den gamla traditionen med tre morgonringningar, bÄde klockan nio och tio (förstgÄngsringning eller förstagÄngsringning), samt en kvart före högmÀssan klockan elva (anngÄngsringning eller andragÄngsringning) pÄ söndagen eller helgdagenen, lever inte vidare pÄ mÄnga stÀllen. NÀr gudstjÀnst ska börja rings med alla eller flera klockor och det kallas sammanringning. Det kan ocksÄ förekomma klockan tio, halv elva och/eller kvart i elva. I kyrkor med fler klockor kan ringning ske klockan tio, halv elva, kvart i elva och fem i elva etc. Klockringning sker innan sammanringningen oftast med en av klockorna i storleksordning sÄ att den största klockan (som anvÀnds för dagen) anvÀnds först (klockan tio). Om inte storklockan anvÀnds annars Àn för mycket högtidliga tillfÀllen, anvÀnds den inte heller för sÄdan förstagÄngsringning vid mindre helgdagar, dÄ istÀllet den nÀst största etc. anvÀnds (dÀremot anvÀnds en fungerande storklocka vid större helgdagar).[Lilla Uppslagsboken, band 5, spalterna 863-864.]
Bild:Hedvig Eleonora kyrka klocka lilla1.jpg|Lillklockan i Hedvig Eleonora kyrka, Stockholm
Bild:Hedvig Eleonora kyrka klocka mellan1.jpg|Mellanklockan i Hedvig Eleonora kyrka, Stockholm
Bild:Hedvig Eleonora kyrka klocka stor1.jpg|Storklockan i Hedvig Eleonora kyrka Ă€r en av de största i Sverige, tagen frĂ„n Kronborgs slott som krigsbyte 1658 (se artikeln Hedvig Eleonora kyrka (avsnittet âKyrkklockorâ))
Förutom morgonringning och sammanringning i samband med gudstjÀnster som högmÀssa med mera, sammanringning vid kyrkliga förrÀttningar (dopgudstjÀnst, vigsel, begravningsgudstjÀnst, konfirmation) anvÀnds klockor för sjÀlaringning (i samband med högmÀssans pÄlysningar av vilka som avlidit) och för helgmÄlsringning pÄ lördagen klockan 18 (och ibland Àven före andra större helgdagar), dÄ veckan förr övergick i helg.
I en del församlingar lever fortfarande en sed kvar med ringning i samband med att ett stoft anlÀnder till kyrkan för bisÀttning. Denna utförs ofta som klÀmtning, det vill sÀga enstaka handringda slag. Den kan ocksÄ utföras som kimning.
Teknik vid klockringning i VÀstvÀrlden
Hos kyrkklockor frambringas ljudet traditionellt genom att hela klockan svĂ€ngs med hjĂ€lp av rep – numera ofta med motor –, varvid klĂ€ppen inuti klockan slĂ„r pĂ„ insidan av klockans slagring. (en fritt svingande klocka). KlĂ€ppen som hĂ€nger inne i klockan far i regel i den riktning, som klockan svĂ€ngs Ă„t, men om klockstocken Ă€r böjd eller vinklad faller klĂ€ppen i motsatt riktning.[Se sista webbkĂ€llan hĂ€r nedan under rubriken AllmĂ€nna webbkĂ€llor.]
De flesta ringningar sker idag med motordrift, och motorerna Ă€r ofta tidsstyrda för morgonringning och helgmĂ„lsringning etc. Handringning kan dock fortfarande vara möjlig i Ă€ldre kyrkor dĂ€r stĂ„ngen för repen fortfarande finns kvar bredvid hjulet som Ă€r kopplat till elmotorn. I vissa Ă€ldre kyrkor pĂ„ Gotland och andra stĂ€llen pĂ„ landsorten hĂ€nder det ocksĂ„ att handringning fortfarande Ă€r den enda möjligheten. — AngĂ„ende handringning i andra lĂ€nder och hur uppĂ„tnedvĂ€nda klockor, motvikter och andra ringningsmetoder underlĂ€ttar för det, se nĂ€sta avsnitt.
Seder kring ringningstekniken i olika lÀnder i VÀstvÀrlden
 Rullande klockor vid en klockringning i en klockgavel i Spanien , ringda för hand (vilket syns pÄ bilden)
 En klocka i en ortodox kyrka i Bulgarien . HÀr syns repet som Àr fastsatt i klÀppen enligt ortodox sed
Ringningen sker i princip i Centraleuropa, VÀsteuropa (utom i princip Storbritannien), Norden och Italien pÄ sÄ sÀtt att man enbart svÀnger fram och tillbaka pÄ den stock som klockan hÀnger pÄ i klockstolen.
I vissa lĂ€nder Ă€r handringning lĂ€ttare att Ă„stadkomma pĂ„ grund av tekniken, till exempel med uppochnedvĂ€nda klockor, motvikter i form av hjul eller som till exempel i Spanien i form av stora överbyggnader ovanför klockstockarna, i trĂ€, jĂ€rn etc. (Ăven vanlig centraleuropeisk ringning fram och tillbaka underlĂ€ttas ocksĂ„ av tyngdkraften nĂ€r klockan Ă€r i gĂ„ng och faller nedĂ„t. Motvikter förekommer Ă€ven dĂ€r och i Sverige.[Motvikter syns pĂ„ fotografiet över en klocka i Göteborgs domkyrka i artikeln 'Tretton ton klockklang', Göteborgs-Posten 31 december 1988 av Elisabeth BĂ€ck. PĂ„ vissa bilder och lĂ€nkar i denna artikel finns ocksĂ„ exempel pĂ„ det.] – Det sker till exempel i Storbritannien och anglosaxiska lĂ€nder, i Spanien och Portugal och i Latinamerika och förekommer Ă€ven i Italien, sĂ€rskilt i Verona. I Storbritannien underlĂ€ttas detta dessutom av att klockan kan lĂ„sas i uppochnervĂ€nt lĂ€ge med pinnar (se artikeln change ringing).
I Ryssland och i vissa grannlÀnder till Ryssland och i ortodoxa lÀnder, som Grekland, Serbien med flera, underlÀttas ringningen av att klÀppen svÀngs istÀllet för hela klockan. KlÀppen svÀngs och dras med ett rep eller en trÄd frÄn ringaren. Om klockan Àr ovanligt stor och klÀppen dÀrför tung kan denna klocka i dessa speciella fall skötas av en eller ett par ringare, medan de övriga sköter ringningen av de andra klockorna.
I Spanien och Portugal (med lite olika seder) och i Latinamerika Àr en klockringning vanlig dÀr kyrkklockan rullar runt hela varv vid ringning (idag bÄde genom handringning och med motorer) och det underlÀttas alltsÄ av nÀmnda motvikter ovanför klockstocken. Ibland sker sÄdan ringning efter traditionell klÀmtning med snören i klÀppen.
I Storbritannien Àr det vanligt med handringning efter ett visst mönster, sÄ kallad change ringing, som underlÀttas av ett stort hjul fastsatt i klockan och av en möjlighet att hÄlla klockan uppochnervÀnd. Först rings klockorna liksom i Spanien upp i uppÄtnervÀnt lÀge och sedan Àr det lÀttare att sköta ringningen framÄt och tillbaka med tyngdkraftens hjÀlp och det kan ske efter speciella mönster. Uppringningen (ringing up) sker skalenligt frÄn den minsta klockan till den största (det vill sÀga vanligast frÄn den högsta tonen till den lÀgsta), medan change ringing innebÀr att de olika klockornas slag inte löper efter varandra skalenligt utan löper efter varandra enligt ett mönster. Ringning i skalor förekommer pÄ liknande vis Àven i Italien med vissa variationer.[Se nedan under rubriken WebbkÀllor om ringningsseder i olika lÀnder.]
För change ringing Àr klockorna uppstÀllda i en ring i tornet 'klockring' (a ring of bells), varvid repen till klockorna ocksÄ hÀnger i en ring. En klockring kan bestÄ av fyra till tolv klockor eller mer.
Olika anvÀndning av klockor. Klockor som musikinstrument
Vissa klockor anvĂ€nds som musikinstrument, sĂ„som klockspel. Sedan Ă„r 1900, tillverkas sĂ„dana klockor i Belgien, NederlĂ€nderna, England, and USA och de stĂ€ms och kan anvĂ€ndas för fullt harmonisk musik.[En webbkĂ€lla med fakta om klockor och klockspel pĂ„ www.martinmdb.com ] i artikeln bell (instrument) pĂ„ engelsksprĂ„kiga Wikipedia . Ett annat klockspel med metallrör Ă€r sĂ„ kallade Tubular bells, ârörlikande, tubliknande âtubulĂ€raâ klockorâ.
Flera âklockspelareâ, kan anvĂ€nda handklockor med olika toner för att spela melodier. Change ringing kan Ă€ven utföras pĂ„ detta sĂ€tt med handklockor. Change ringing med stora klockor kan Ă€ven jĂ€mföras med ett klockspel (se nĂ€rmare om detta ovan under föregĂ„ende rubrik, Seder kring ringningstekniken i olika lĂ€nder i VĂ€stvĂ€rlden).
Klocktraditioner i Orienten
 En stor klocka, i det buddhistiska Kiyomizu-dera-klostret i Kyoto , Japan, rings hÀr av munkar pÄ österlÀndskt vis. SÄdana stora klockor kallas Kane pÄ japanska
 En stor klocka av jĂ€rn vid Yong Ning Min – 'Yong Ning-porten' – i stadsmuren runt den gamla huvudstaden Xian; i Kina
 En klocka i ett klockhus i Kina
, sett frÄn Trumtornet i söder
 Den största klockan i Sydkorea – Kung Seongdeoks klocka – vĂ€ger 25 ton och Ă€r gjuten i det sydkoreanska riket [[Silla; pĂ„ 700-talet.[WebbkĂ€llan http://english.cha.go.kr, ] Sydkoreas regerings ena hemsida (den som Ă€r pĂ„ engelska) i artikeln Bell_of_King_Seongdeok pĂ„ engelsksprĂ„kiga Wikipedia.  Den listas nedan under rubriken Lista över de största klockorna i vĂ€rlden och i historien dĂ€r mer information och ocksĂ„ ytterligare en bild pĂ„ den finns.]]
 En tempelklocka i Thailand
I Orienten Àr de traditionella klocktyperna tempelklockor- and palats, dels smÄ, som bringades ljud i genom ett skarpt slag med en pinne, dels vÀldigt stora, som bringades ljud i genom ett slag utifrÄn av en stor fritt hÀngande stock. Denna teknik anvÀnds i hela vÀrlden för de största torn- och tempelklockorna, eftersom klockan annars, om hela klockan svÀngdes, skulle förstöra byggnadsstrukturer omkring klockan.
Buddhistiska och japanska religiösa klockor
Japanska shintoiskaistiska och buddhist klockor anvÀnds i religiösa ceremonier vilket gÀller ocksÄ i andra buddhistiska lÀnder som Burma och Thailand med flera. De smÄ klockor som anvÀnds inne i templet kallas Suzu, som Àr en homofon som betyder bÄde 'kylig' och 'uppfrÀschande'. Det Àr sfÀriska (klotrunda) klockor med metallhÀngen, som frambringar ljud frÄn insidan. Mycket större (bland de största i vÀrlden), delvis cirkulÀra och halvrunda, skÄlformade klockor finns oftast i sÀrskilda klockhus vid templen och ser mer ut som europeiska klockor. De Àr öppna nerÄt, men saknar de svÀngda former, som senare utvecklats i Europa. Dessa former har Àven klockorna i det kinesiska musikinstrumentet bianzhong stor utstrÀckning (se nÀsta avsnitt).[En webbkÀlla pÄ www.msu.edu ] i artikeln bell (instrument) pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia . I Japan kallas dessa stora klockor i buddhistiska templen Kane, , och ljudet frambringas alltsÄ genom att stockar stöts mot klockan vid ringningen. Dessa klockor anvÀnds vid olika ceremonier och under de sista minuterna innan tolvslaget vid nyÄr.[Se nÀrmare om den japanska Kane i artiklarna Kane_%28musical_instrument%29 Kane (musical instrument) ] och artikeln bell (instrument)'' pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia.
I andra buddhistiska lÀnder anvÀnds ocksÄ klockor i religiösa ceremonier. I till exempel Tibet anvÀnds tibetanska tingshaklockor, som Àr ett mellanting mellan cymbaler och klockor. I Burma anvÀnds mycket stora klockor vid buddhisttemplen och liksom i Japan anvÀnds hÀr ocksÄ stockar vid ringningen (se bilder och mer om de tvÄ största burmesiska klockorna nedan under Lista över VÀrldens största klockor
Antika klockor i Kina och Korea och klockor i Peking
I antikens Kina gjordes bronsklockor som kallades bianzhong eller zhong (é), som anvĂ€ndes som musikinstrument. Vissa av dem Ă€r 2 000 till 3 600 Ă„r gamla och varje klocka kan alstra tvĂ„ toner . De hade vanligen inskriptioner som vetenskapsmĂ€n och studenter anvĂ€nde som referenser för att studera gamla antika kinesiska skrifter, sĂ„ kallade bronsinskrifter. Detta klockspel importerades Ă€ven till Korea och kallades dĂ€r Pyeonjong.
Ett annat beslÀktat gammalt antikt kinesiskt musikinstrument kallas qing (磏 pinyin qing4), men det gjordes av sten istÀllet för av metall.[En /~u57011259/Zengbells.htm webbkÀlla pÄ w1.570.telia.com ] bilder, ljud, akustik och musikalisk stÀmning av antika kinesiska klockor, sÄ kallade 'Zeng' frÄn 433 f.Kr, i artikeln bell (instrument) pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia . JÀmför Àven artiklarna Bianzhong och Pyeonjong pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia.
I Inre staden i Peking i Kina, rakt norr om Förbjudna staden, stÄr ett klocktorn med en 500 Är gammal bronsklocka, som vÀger 63 ton. Det finns ocksÄ en Ànnu Àldre 50 tons jÀrnklocka, som tidigare anvÀnts i Klocktornet, men den stÄr nu istÀllet vid Trumtornet. Bronsklockan anvÀndes till Är 1924, tillsammans med trummorna, för att bland annat markera tiden. Bronsklockan anvÀndes dÄ för att markera det klockslag som enligt vÀsterlÀndsk tiderÀkning motsvarar klockan 19.00 pÄ kvÀllen, medan trummorna ocksÄ kunde markera andra klockslag, bland annat kinesiska kvartar, sÄ kallade ke. Den anvÀndes ocksÄ vid det kinesiska nyÄret. Idag Àr tornet ett museum för turister och klockan anvÀnds endast sporadiskt. Se mer om denna klocka och om klocktornet och trumtornet i artikeln Trum- och klocktornen i Peking.
Bildgalleri över ostasiatiska klockor
Kina, Korea och Thailand
Bild:Eastern Zhou Dynasty Bronze Bells.jpg|Bronsklockor frÄn Zhoudynastin
Bild:Wuhanbells.jpg|Antika kinesiska klockor frÄn den historiska perioden De krigande staterna. De finns idag i Hubeis provinsmuseum i Wuhan i Kina
Bild:Bell2.jpg|Ett antikt klockspel med tillhörande hammare
Bild:Liangqi Zhong.jpg|Den antika Liangqi-klockan (pinyin: Liangqi Zhong). Den liknar klockorna i Wuhan pÄ bilden hÀr ovan
Bild:Freer 007.jpg|Ănnu en antik klocka frĂ„n Kina
Bild:Hwaseong.Fortress-Hwaseongjangdae.01.jpg|En koreansk klocka vid Hwaseongs fÀstning
Bild:Thailand Temple Bells.jpg|Flera stycken tempelklockor i en stÀllning i Thailand
Japan
Bild:NikkoBell4999.jpg|Klockan Toshogu i Nikko, Tochigi prefektur - æ±ç
§ćźźïŒæ æšçæ„ć
ćžïŒ
Bild:Heirinji temple bell.jpg|Heirinji-templets klocka i Niiza, Saitama
Bild:Gokoku-ji (belfry).jpg|Gokokuji-klockan i Bunkyo ku, Tokyo
Bild:SensojiBell1492.jpg|Sensoji-klockan i Asakusa, Tokyo
Bild:RyoanJi-Kane.jpg|Ryoanji-klockan i Kyoto, Kyoto prefektur
Bild:Hokoji-Bell-M1767.jpg|Klockan Hokoji i Kyoto - æčćșćŻșïŒäșŹéœćžæ±ć±±ćșïŒ
Bild:Hokoji-BellDetail-M1767.jpg|Detalj pÄ Hokoji-klockan
Bild:Byodoin-Bell-M1271.jpg|Klockan Byodo-in i Uji, Kyoto - ćčłçéąïŒäșŹéœćșćźæČ»ćžïŒ
Bild:Todaiji shoro.jpg|Klockhuset Todaiji i Nara - æ±ć€§ćŻșïŒć„èŻćžïŒăźé愌ïŒéæć ïŒ
Bild:Miidera-BenkeiGane-M2057.jpg|Benkei-klockan i Mii-dera i Ots, Shiga - äžäșćŻșïŒæ»èłçć€§æŽ„ćžïŒ
Bild:Miidera-BenkeiGane-M2064.jpg|Benkei-klockan i Miidera
Bild:Miidera-BenkeiGane-M2066.jpg|En annan bild pÄ Benkei-klockan i Miidera
Bild:Miidera-no-bansho-M2075.jpg|Ănnu en bild frĂ„n Miidera
Bild:Kanzeonji Up200606301830.JPG|Klockan Kanzeonji (ja : , , Japan)
Bild:Akashidera Up200607020325.JPG|Klocka i Akashidera (ja : æçłćŻș, ,)
Bild:Kinryouzan Saidaiji 09.JPG|Klockan Kinryozan Saidaiji - éé”ć±±ïŒćČĄć±±ćžïŒăźæéźźéïŒćœéæïŒ
Bild:Nijo Castle Tsurigane2.JPG|Klocka vid slottet i Nijo
Bild:Kaibara hachiman jinja17 2048.jpg|Klockhus vid ett tempel (snett till vÀnster om tornet)
Bild:Kaibara hachiman jinja16 2048.jpg|Samma klockhus ur ett annat perspektiv
Bild:Kaibara hachiman jinja13 2048.jpg|Samma klockhus sett nerifrÄn trappan
Bild:Chion-in bell by joka2000 in Kyoto.jpg|Den stora Chionin-klockan i Kyoto
Bild:Chion-in bell 2 by MShades in Kyoto.jpg|Chionin-klockan pÄ nÀrmare hÄll
Bild:Bell'kyoto.jpg|En annan klocka i Kyoto
Bild:Byodo-in bell 153544154.jpg|Byodoin-klockan
Bild:Byodoin-Bell-M1271.jpg|Byodoin-klockan ur ett annat perspektiv
Bild:AMIDADERA-temple belfry (Nachi-Katsuura, Wakayama).JPG|Klockhus i Wakayama
Bild:Bonsyou5599.ogg|Ljudfil frÄn klockan i Chomei ji (Chomei temple), Omihachiman, Shiga
Bild:Nagasaki-Suwa-Shrine-1559.jpg|Tempelklocka i Nagasaki
Japanska fredsklockan vid FN i New York
Bild:UN Japanese Peace Bell Japanese Inscription.JPG|Japanska fredsklockan vid FN:s högkvarter i New York, officiellt skÀnkt av det japanska folket 1952 till FN, anordnat av Japans FN-förening[Uppgifter frÄn en webbkÀlla pÄ FN:s hemsida www.un.org ] i artikeln Japanese Peace Bell pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia.
Bild:Japanese Peace Bell of United Nations.JPG|Japanska fredsklockan i sitt klockhus i parken utanför FN-byggnaden
Bild:Japanese Peace Bell.JPG|Klockhuset med klockan inifrÄn bottenvÄningen i FN-byggnaden
Klockornas historia
 En kopparklocka gjord av nordamerikanska indianer före Columbus
Klockor har förmodligen anvÀnts av mÀnskligheten under flera tusen Är och har ett visst samband med hur lÀnge mÀnniskan har kunnat gjuta och tillverka olika legeringar mellan olika metaller.
Större och mindre klockor, med eller utan sammanhang med kulten (kulten kunde i vissa fall ske i bostÀderna), har i forntiden anvÀnts av egyptier, assyrier, greker, romare, kineser och andra asiatiska folk. Stora klockor i kyrktorn infördes av den kristna kyrkan.
Klockornas ursprung i Mellanöstern. Den förmodat Àldsta klockan
Antagligen har klockorna i sin nuvarande form sitt ursprung i Mellanöstern. Den Àldsta nu kÀnda gjutna klockan, som inte Àr av kinesisk typ (i Kina finns Àldre exemplar som har framgÄtt av uppgifterna ovan i föregÄende avsnitt), har hittats vid en gammal utgrÀvning av den gamla assyriska staden Nineve vid floden Tigris norr om Mosul i nuvarande norra Irak. Dess Älder har skattats som cirka 3000 Är gammal och Àr gjuten i brons och Àr bara 8 cm hög. Den var helt cylindrisk till skillnad frÄn vÄra mer koniska former. Uppe pÄ klockans krön ovanför mantelytan finns pÄ denna klocka tvÄ relieferfigurer eller skulptur , som dekoration, samt tvÄ öglor för att klockan ska kunna hÄllas i eller hÀngas upp.[Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk Äterblick, s. 4.]
Klockor i Romerska riket före kristendomen
 SmÄ klockor pÄ en figur, som hittats vid utgrÀvningar i Herculaneum vid Pompeji
Klockor Ă€r en Ă€ldre företeelse Ă€n sjĂ€lva kristendomen – lĂ„ngt före kristendomen fanns klockor i hedniskt bruk och de var inte enbart i religiöst bruk heller. De kunde anvĂ€ndas för att samla till bad, eller som reklam för att mĂ€nniskor skulle köpa pĂ„ marknader pĂ„ torgen, eller till skydd för barnen mot demoner, liksom i tempel osv.
Klockor var alltsÄ bland annat en samlingssignal och det var en mycket vanlig anvÀndning i Romarriket. DÀrför var de första kristna i kristendomens urtid bestÀmt avvisande mot klockor och ringning och den instÀllningen hölls vid liv i flera hundra Är. NÀr man kallade församlingen till gudstjÀnst skedde det först dels muntligen (dÄ församlingen Ànnu var liten), sedan alltmer genom utropare, dels genom trumpetstötar (trumpet efter en förebild i Gamla testamentet) eller genom slag mot en simandron, ett slags egendomlig ljudapparat av trÀ eller metall, som under sitt gamla namn simandron Ànnu begagnas i smÄ kyrkor i Grekland och f. ö. pÄ vissa andra platser under pÄsken.
Kristendomens övertagande av bruket av klockor
Men ju mer erkÀnd och alltmer spridd kristendomen blev och nÀr gudstjÀnsterna inte lÀngre behövde hÄllas i hemlighet i katakomber och andra lokaler, behövdes en mer rationell samlingssignal. Det gÀllde framförallt klostren, dÀr munkarna var ute pÄ fÀlten och andra vidstrÀckta omrÄden. Den gamla hedniska klockan kom dÄ vÀl till pass och spreds sedan alltmer.[Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk Äterblick, s. 3.]
Den Àldsta anvÀndningen av kyrkklockor kan hÀrledas till Italien Är 535. Den bevisligen Àldsta gjutna klocka som nÀmligen anvÀnts av kristna Àr en klocka som bestÀlldes av ett kloster i Neapel Är 535 och levererades frÄn den nordafrikanskaa forntida staden Kartago. Innan dess kan dock handklockor ha anvÀnts av kristna pÄ Irland som dock troligen inte var gjutna kyrkklockor i dagens mening, möjligen först pÄ Irland, pÄ 500-talet (se mer nedan)
DĂ€refter började kyrkklockorna ljuda pĂ„ alltfler stĂ€llen â först i Italien och Frankrike, vilka var föregĂ„ngslĂ€nder nĂ€r det gĂ€ller detta (ganska vanligt dĂ€r redan pĂ„ 600-talet), sedan i hela kristenheten, som i stort sett gĂ€ller Ă€n idag. PĂ„ 800-talet var bruket av âtempelklockorâ praktiskt taget i allmĂ€nt bruk i de flesta Europas kyrkor.
Under Karl den stores tid pÄ 800-talet var klockor alltsÄ i allmÀnt bruk i de vÀsterlÀndska kyrkorna, och det finns uppgifter om att en munk och klockgjutare Tancho dÄ förfÀrdigat en stor klocka för Aachens domkyrka. I österlÀndska kyrkan infördes de stora klockorna ungefÀr samtidigt pÄ 800-talet. Venedigs doge Orso I skÀnkte den bysantinske kejsaren tolv klockor, som hÀngdes upp i ett torn nÀra Hagia Sofia (Sofiakyrkan). NÀr kyrkklockor infördes bidrog det till att bevara bruket av kyrktorn, fristÄende eller med kyrkan sammanbyggda, Àven om tornen frÄn början hade uppförts för försvarsÀndamÄl.
Den vanliga uppgiften, att kyrkklockorna Àr en uppfinning av biskop Paullinus i Nola i Kampanien, verkar inte sannolik, eftersom Paullinus i sina skrifter ofta skildrar kyrkor i stiftet men inte nÀmner kyrkklockor. Den första vittnesbörden om klockor ges av Gregorius af Tours (539-595). De medeltida latinska namnen pÄ klocka, campana (dÀrav ordet Kampanil för klocktorn vid kyrkor) och nola, avsÄg troligen materialet, i vilket ingick den förtrÀffliga kopparn frÄn Kampaniens. För övrigt kallar Gregorius klockan för signum, ett ord som övergick till medeltiden officiella kyrkosprÄk. MÄnga ofta de Àldsta klockorna var förmodligen av jÀrn, i formen tÀmligen lika en koskÀlla. En sÄdan, enligt uppgift frÄn 613, finns Ànnu kvar i Köln, i Kölnerdomen.[ Se mer om den i bildtexten till bilden över Lullusglocke ovan under rubriken Kyrkklockans utseende under olika tider.]
Kyrkklockornas historia i Sverige
Klockor i Sverige under Ansgars tid
NĂ€r Ansgar kom till Sverige pĂ„ 800-talet kom klockorna hit, Ă€ven om man med sĂ€kerhet vet att han inte förde med sig nĂ„gon klocka. PĂ„ Ansgars första missionsresa till Sverige blev han överfallen av sjörövare – det vill sĂ€ga svenskara viking. DĂ„ förlorade han Ă€godelar och skepp och helt utblottad (alltsĂ„ utan klocka), lyckades han dock ta sig till Sverige, dĂ€r han kunde genomföra sin mission.
En kyrka uppfördes i samband med det pÄ 830-talet i Birka, men det dröjde inte lÀnge innan den fick en klocka för altaret och en större klocka för tornet, eftersom det ju var allmÀnt att kyrkor hade klockor vid denna tid (se ovan under föregÄende rubrik). I ett dokument utfÀrdat av abboten i tyska Fulda, meddelas att han sÀnder dessa tvÄ klockor till Birka. DÄ man vet att denne abbot dog 856 och att brevet sÀkert Àr av mycket tidigare datum, Àr slutsatsen att klockorna nÄdde Birka inte sÄ lÄngt efter uppförandet av den lilla Birka-kyrkan. [Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk Äterblick, s. 5.]
Bevarade klockor i Sverige frÄn 1100-talet
Den Ă€ldsta kĂ€nda bevarade klockan i Sverige Ă€r gjuten i början av 1100-talet och pĂ„trĂ€ffades under en plöjning av en Ă„ker i Uppland 1916. Den finns nu i Statens historiska museum. Sveriges Ă€ldsta bevarade klocka som Ă€r i bruk verkar vara en klocka i Ădskölts kyrka i Dalsland som verkar vara gjuten under andra hĂ€lften av 1100-talet (utan inskrifter som var brukligt pĂ„ klockor före 1200-talet.[ Klockgjutarkonsten har sedan 1100-talet utvecklats mycket][, vilket de följande avsnitten minner om.]
Den gamla lillklockan i Saleby
 Kyrkklockan i Saleby i VÀstergötland med runinskrift frÄn 1228
I början av svensk medeltid och vikingatid göts klockorna av munkar vid klostren (dÀrför var det en abbot som skickade klockan till Birka ovan). Men pÄ 1200-talet blev det ett vanligt civilsyrket hantverk. DÄ började ocksÄ tillverkningsÄret och inskrifter pÄ latin (i Sverige Àven med runor)[ gjutas in i klockan pÄ dess mantelyta (nere i Centraleuropa redan pÄ 1100-talet][). Den Àldsta bevarade svenska klocka som har tillverkningsÄret ingjutet Àr klockan Àr den gamla lillklockan i Saleby kyrka i Saleby mellan Lidköping och Skara i VÀstergötland. Den göts under kungs Erik lÀspe och halte regeringstid och invigningen av klockan förrÀttades av biskop Bengt i Skara. Den Àr försedd med en runinskrift som i översÀttning lyder:
]- DÄ jag var gjord, dÄ var ett tusen tvÄhundra tjugo vintrar och Ätta frÄn Guds födelse. Hell Maria, full av nÄd. Dionysius vare vÀlsignad.
[
] Jungfru Maria och Sankt Dionysius verkar alltsĂ„ ha varit de helgon kyrkan har helgats Ă„t (âSankt Dionysius kyrkaâ).
Denna klockas 700-Ärsjubileum firades 9 december 1928 av en kantat skriven av hovpredikanten och psalmdiktaren Paul Nilsson och av musik skriven av Skara domkyrkas organist Ivar Widén. Jubiléet uppmÀrksammades i hela svenska pressen och klockan förÀrades ringa in Är 1929 i radio.
Klockan blev allvarligt skadad 1963 efter att elektrisk ringning med motorer under tre Är anvÀnts för klockan efter installeringen 1960. JÀrnbygeln inne i klockan dÀr klÀppen var upphÀngd hade nÀmligen slitits ut och klÀppen dÀrför fallit ned. Det rapporterades enligt dÄ gÀllande lag till RiksantikvarieÀmbetet i Stockholm.
Experter som sedan undersökt klockan fann att 730 Ärs handringning hade slitit pÄ klockan mindre Àn tre Ärs elektrisk ringning! Bergholtz klockgjuteri i Sigtunaar fick uppdraget att utföra den svÄra reparationen. DÀrefter hÀndes den upp i en ny klockstapel pÄ kyrkogÄrden för att anvÀndas endast vid högtidliga tillfÀllen som vid begravning och nyÄrsringningar. Det sker nu av försiktighetsskÀl genom handringning. Samtidigt bestÀlldes en ny lillklocka som hÀngdes upp i tornet pÄ den gamlas plats bredvid den gamla storklockan.[Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk Äterblick, s. 6.]
MĂ€stergjutare under medeltiden
PÄ 1200-talet började alltsÄ tillverkningsÄret ingjutas i klockan, men pÄ 1300-talet började Àven tillverkaren signera sina verk. Det första kÀnda klockgjutarnamnet Àr MÀster HÄkan som var verksam i VÀstergötland.
Kontakter inom skrÄet med utlÀndska mÀstare förbÀttrade sedan alltmer hantverkets produktutveckling. DÀrför blev det allt vanligare pÄ 1400-talet med dekorationer och figurframstÀllningar pÄ klockorna och klangen blev alltmer vÀlljudande. Kulmen nÄddes i Sverige under 1500-talets första hÀlft, dÄ mÀster Bosse Jacobsson och hans son Johannes Boson i Stockholm och Ulf Svensson i SkÀnninge. De skapade en serie klockor som anses vara bland de förnÀmsta klockor som nÄgonsin gjutits i Sverige.
Reformationens inverkan pÄ klocktillverkningen
Efter att Gustav Vasa genomförde reformationen i Sverige införde han strax efter det ocksÄ en klockskatt Är 1531. Den innebar att (i stort sett) alla storklockor i kyrkorna skulle smÀltas ner, metallen sÀljas och intÀkten erlÀggas som skatt till kronan. HÀrvid förlorades ett stort material av kulturskatter i Sverige. Nya klockor kunde inte tillverkas i Sverige under sÄdana omstÀndigheter eftersom ingen socken ville betala extra i skatt. Tillverkningen upphörde dÀrför i Sverige och klockor som Àr bevarade frÄn denna tid har importerats frÄn Nordtyskland.
Klockgjuterikonstens renÀssans. Meyerska Styckgjuteriet
1626 kan ses som ett mÀrkesÄr i svensk klockgjutnings historia. DÄ bildades nÀmligen Klock-, Kron- och StyckgjutarÀmbetet i Stockholm. Regeringen lÀt inkalla utlÀndska mÀstare, som fick stor betydelse för yrkets utveckling i Sverige.
Den frÀmste av dem var utan tvekan Gerdt Meyer, som kom hit pÄ 1630-talet. Han startade Meyerska Styckgjuteriet vid Hötorget i Stockholm, som under sekler tillverkade mÄnga klockor i Sverige. Detta gjuteri flyttades 1799 till Marieberg i Stockholm och 1815 levererades exempelvis fyra stora klockor till Göteborgs domkyrka dÀrifrÄn, varav de tre mindre Àr bevarade. Den sex ton tunga storklockan fick dock en spricka vid Oskar II:s sjÀlaringning 1907 och ersattes efter mÄnga turer 1925 av en ny frÄn ett annat gjuteri.[Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk Äterblick, s. 7 och s. 9-13.]
Under Hötorgstiden drevs gjuteriet av Àttlingar till grundaren i fyra generationer. Grundarens sonsonson Gerhard Meyer den yngre blev en av de rikaste, duktigaste och mest betydande inom slÀkten. Han donerade sin fastighet vid Rödbotorget i Stockholm till Kungliga MÄlarakademien, nuvarande Akademien för de fria konsterna (oftast kallad Konstakademien) och Konsthögskolan och byggnaden anvÀnds fortfarande av dem.[Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk Äterblick, s. 7.][Uppgifter om slÀkten Meyers olika medlemmar och om styckgjuteriet (och klockgjuteriet) ur gamla Nordisk Familjebok pÄ [1] ] och [1] .
Senare utveckling. Klockgjuterier i Sverige idag
Klockgjutningens historia ledde senare till allt fler dekorationer och inskrifter pÄ klockmantlarna att det till slut nÄdde sin kulmen under 1700- och 1800-talen, eftersom det verkade estetiskt mindre tilltalande. Under 1900-talet har man Äter gÄtt tillbaka till mer enkla och vÀrdigare former i dekorationerna.
Bergholtz klockgjuteri AB i Sigtuna och M & E Ohlssons klockgjuteri AB (Àldre: M & O Ohlssons klockgjuteri AB) i Ystad Àr de tvÄ klockgjuterier som idag Ànnu Àr kvar som klockgjuterier och bÄda har sina rötter som företag i 1800-talet.[Uppgifter om M&E Ohlssons klockgjuteri AB pÄ www.gulex.se ] .[Uppgifter om Bergholtz klockgjuteri AB:s historia pÄ företagets egen hemsida ] .
VÀrldens och Sveriges största klockor under olika tider
(till höger om tornet)[Se fler bilder pÄ Tsar Kolokol pÄ andra lÀnken till Wikimedia commons under rubriken Externa lÀnkar hÀr nedan.]]]
 Tsar Kolokol i Moskva
 Tsar Kolokol med mÀnniskor framför
 Den stora Chionin-klockan i Kyoto, Japan. Klockans storlek Àr tydlig om man jÀmför med mannen under klockan pÄ bilden
VÀrldens största klocka, Tsar Kolokol, 'tsarklockan' (jÀmför Tsar Bomba), göts i Ryssland 1733 av klockgjutarfamiljen Motorin och finns i Kreml i Moskva. BÄde diametern och lÀngden pÄ den Àr över sju meter (nÀstan 3 vÄningar hög) och vikten Àr 195 ton. Den föll dock ned frÄn klocktornet vid en brand redan 1737. DÄ slogs en stor del av klockans mantel ur, vilket gjorde den funktionsoduglig och dÀrför Àr den sedan dess pÄ marken utanför Kremls klocktorn Ivan Velikij mitt i Kreml. Först fick den sedan ligga pÄ marken och den sjönk allt djupare tills det 1836 beslöts att lyfta upp den ur jorden vilket krÀvde 600 soldaters mankraft för att Ästadkomma. Idag finns i Ivan Velikij-tornet i Moskva en annan stor klockmastodont som vÀger 128 ton.[Raydenmizzis genomgÄng av stora klockor i vÀrlden pÄ YouTube ] . Ringare ringer i denna klocka genom att svinga den stora klÀppen i den, och till övriga klockor finns i princip trÄdar till klÀpparna som sköts av en ringare.[Se mer i webbkÀlla nummer 4 hÀr nedan under rubriken WebbkÀllor om ringningsseder i olika lÀnder.]
Lista över de största klockorna i vÀrlden och i historien
- Den stora klockan i Dhammazedi i Burma kan ha varit den största klockan som nÄgonsin gjorts. Den förlorades i en flod efter att ha blivit förflyttad frÄn ett tempel av portugiserna 1608. Den rapporteras ha vÀgt omkring 300 ton.
[Uppgifter frÄn denna del ] av den ryska hemsidan www.russianbells.com och frÄn denna del (1) denna del (2) av hemsidan www.myanmars.net.
- Tsar Kolokol i Moskva Àr den största bevarade klockan i vÀrlden, dock defekt (inte fungerande) (se mer om den hÀr ovan i föregÄende avsnitt).
- Den stora Mingun-klockan, i Mingun i Burma, Àr den största fungerande klockan i vÀrlden och vÀger 97 ton.
[
] - Stora klockan i Kyoto i Japan, som vÀger 74 ton.
[KĂ€llorna till artikeln Bell (instrument) pĂ„ engelsksprĂ„kiga Wikipedia ]
- Bronsklockan i Klocktornet i Peking, som vÀger 63 ton, se nÀrmare om den i artikeln Trum- och klocktornen i Peking.
- JÀrnklockan vid Trumtornet i Peking, som vÀger 50 ton. Den hÀngde för 500 Är sedan i Klocktornet i Peking, dÄ den ersattes av bronsklockan. Se mer om den i artikeln Trum- och klocktornen i Peking.
- Gotenba-klockan, i turist- och rekreationsorten Gotenba, prefekturen Shizuoka i Japan, Àr den största fritt svingande klockan i vÀrlden sedan Är 2006 och vÀger 79 900 lb (lb = engelska skÄlpund). Den hÀnger i en fritt stÄende stÀllning, och rings för hand. Den göts av det nederlÀndska klockgjuteriet Koninklijke Eijsbouts 2006.
[
] - Monument Millenium Bell eller World Peace Bell i Newport, Kentucky i USAskiftet, som göts inför millennie 2000, vÀger dryga 33,2 ton. Den var den största fungerande fritt svingande klockan i vÀrlden fram till 2006. Den göts av Paccard i Frankrike. SjÀlva klockan vÀger 66,000 skÄlpund (förkortas lb) medan totala vikten som svÀnger vid ringning (inklusive klÀpp, klockstock andra tillbehör) Àr 89,390 lb.
[Uppgifter frÄn en webbkÀlla i form av en kort artikel om World Peace Bell pÄ Kentucky stads hemsida (dÀr en bild pÄ den ibland visas pÄ sidans överkant) ] och frÄn webbkÀllan Klockgjuteriet Paccards hemsida, med uppgifter om deras gjutning av klockan World Peace Bell (pÄ franska) i artikeln World Peace Bell pÄ engelsksprÄkiga Wikipedia.
- Kaiserglocke eller Gloriosa i Kölnerdomen, vÀgde 26,2 ton och göts 1873, men smÀltes ner 1918 (se mer nedan under rubriken Sankt Petersglocke, Kaiserglocke och die Pummerin).
- Kung Seongdeoks klocka Àr den största bevarade klockan i Korea. Det fullstÀndiga koreanska namnet Àr 'kung Seongdeok den stores heliga klocka'. Den Àr ocksÄ kÀnd som klockan I Bongdeoksa-templet, det tempel dÀr den först hystes. Den vÀger cirka 25 ton och göts första gÄngen 771 e.Kr. Den förvaras nu i Nationella museet i Gyeongju.
[
] - Sankt Petersglocke i Kölnerdomen (se mer nedan under rubriken Sankt Petersglocke, Kaiserglocke och die Pummerin).
- Maria Dolens, en klocka för stupade i Rovereto, nÀra regionhuvudstaden Trento i regionen Trentino-Alto Adige. Den vÀger 22,6 ton och Àr Italiens största klocka.
[Maria Dolens ] i Rovereto pÄ YouTube.
- Die Pummerin i Stefansdomen i Wien pÄ 21 ton (se nedan under rubriken Sankt Petersglocke, Kaiserglocke och die Pummerin).
- Concordia pÄ en bergstopp i Alperna, 18 ton tung.
[ Ett klipp med klockan Concordia pĂ„ YouTube ] .
Andra stora och berömda klockor
Sankt Petersglocke, Kaiserglocke och die Pummerin
Sankt Petersglocke ('Sankt Petersklockan') (i folkmun pĂ„ Kölndialekten Kölsch kallad Dâr Decke Pitter eller Dicker Pitter, âtjocke Petterâ) i Kölnerdomen Ă€r den tredje största fritt svingande klockan i vĂ€rlden och den nionde största Ă€nnu bevarade klockan i vĂ€rlden med sina 24 ton (och var lĂ€nge etta i vĂ€rlden och Ă€r det Ă€nnu i Europa). KlĂ€ppen vĂ€ger ungefĂ€r 1 ton. Den göts 1922.[Martin Seidler, Die Kölner Domglocken, Verlag Kölner Dom, andra upplagan oktober 2000, ISBN 3-922442-40-4â i artikeln St. Petersglocke pĂ„ tysksprĂ„kiga Wikipedia ] .[
]
Bild:CathedralCologneBell.jpg|Sankt Petersglocke i Kölnerdomen pÄ 24 ton. En man stÄr under klockan som jÀmförelse
Bild:St. Petersglocke.JPG|Sankt Petersglocke har grundtonen c°
Bild:Petersglocke.JPG|Sankt Petersglocke i gÄng
Den Àr den största klockan i vÀrlden med rak klockstock och som svÀnger kring klockstocken ovanför klockan. BÄde Gotenba-klockan och World Peace Bell har en rotationspunkt som innebÀr att de svÀnger runt sin egen tyngdpunkt och alltsÄ mer liknar rullning Àn svÀngning. AlltsÄ kan Sankt Petersglocke ÀndÄ anses som den största fritt svingande klockan I vÀrlden.
FöregÄngaren till Sankt Petersglocke, Kaiserglocke eller Gloriosa som göts 1873, var större och vÀgde 26 250 kg, men smÀltes ner 1918 för att gjutas om till kanoner i första vÀrldskriget. KlÀppen frÄn 1909 (ersatte en Àldre klÀpp som störtat ner) finns fortfarande kvar att beskÄda i en kammare i Kölnerdomens södra torn och Àr 3,13 meter lÄng och vÀger 1 015 kg. Samma Är lyckades man installera motordriven ringning av klockan, vilket misslyckats tidigare, men vid det laget lyckats med de övriga klockorna. 53 ringare hade tidigare krÀvts för att ringa i klockan.[En webbkÀlla om Kaisersglocke och Sankt Petersglocke ] i artikeln Kaisersglocke pÄ tysksprÄkiga Wikipedia .
Die Pummerin i Stefansdomen i Wien pÄ 21 ton Àr ocksÄ en av de större svingande klockorna i vÀrlden.[ett klipp med die Pummerin pÄ YouTube ] och ett annat klipp om att en ny motor installeras för die Pummerin. Dess föregÄngare före andra vÀrldskriget var den största svingande klockan i vÀrlden under ett par hundra Är.[En webbkÀlla om die Pummerin ] i [http://de.wikipedia.org/wiki/Pummerin Pummerin i tysksprÄkiga Wikipedia.
med de berömda urtavlorna (vÀrldens största urtavlor). Den största slagklockan i tornuret kallas Big Ben.[]]
] De fyra tyngsta klockorna i Storbritannien
I Storbritannien Àr den största klockan Great Paul i Sankt Pauls-katedralen. Den ringer klockan 13.00 varje dag (middagsringning) och vÀger 16,5 ton.[En sida om Sankt Pauls-katedralens klockor ] pÄ Sankt Pauls-katedralens hemsida http://www.stpauls.co.uk.
Big Ben Àr en stor klocka i klocktornet med de berömda urtavlorna (vÀrldens största urtavlor) vid Westminsterpalatset (palatset dÀr | |