Läkemedelsutveckling sker i tre steg, vilka utgör en lång och kostsam process som ibland kallas 'den linjära modellen'. På senare år har begränsningar i modellen börjat bli påtagliga för att till fullo beskriva processen. Exxempelvis har
determinism och ett ensidigt och för stort fokus på de tekniska och vetenskapliga komponenterna fört med sig att viktiga sociala, politiska, ekonomiska och ibland även kulturella faktorer helt marginaliserats. Även det faktum att processen idag involverar många gånger fler aktörer (biotekniksfföretag, kontraktforskningöretag,
NGO:er och samarbetskonstellationer mellan privata företag och statliga institutioner) som interagerar på många olika sätt och i olika skeden av processen.
Ett alternativ finns till exempel hos USA:s National Cancer Institute och beskrivs som
- 'The research process spans a continuum from discovery of new knowledge about the process of cancer, to development of new interventions, to the ultimate delivery of new, more effective, and safer interventions to all who need them.'
[Director's message ]
, National Cancer Institute
Även WHO börjar vidga definitionen av denna process, en kommission
[Commission on Intellectual Property Rights, Innovation and Public Health ]
använder i sin rapport
Public health, innovation and intellectual property rights [ Public health, innovation and intellectual property rights ]
begreppet 'The Innovation Cycle' för att bättre beskriva hur läkemedel utvecklas i I-länder. Huvudstegen är nästan desamma som de tre nedan beskrivna stegen i den linjära modellen men av cyklisk typ:
- Upptäckt (grundforskning där ledtrådar till nya /förbättrade läkemedel identifieras / optimeras)
- Forskningen 'översätts' till nästa steg med fokus på tillämpningar
- Utveckling (preklinisk och klinisk utveckling där nya / förbättrade verktyg och läkemedel tas fram)
- Marknadsgodkännande och tillverkning
- Leverans (patienters tillgång säkras)
- Efterfrågan på bättre verktyg och läkemedel uppstår och cykeln börjar om