Lagman

Lagman är sedan tingsrättsreformen i Sverige 1971 titeln på den domare som är chef för en tingsrätt eller länsrätt, och sedan tillkomsten av självstyret 1948 på Färöarnas regeringschef.

Efter att det historiska lagmansämbetet hade avskaffats 1849, återinfördes titeln lagman 1947 som tjänstetitel för ordförandena på en hovrätts avdelningar. Sedan 1969 kallas dessa i stället hovrättslagmän.

Historisk bakgrund

I den äldsta kända historiska tiden, innan landskapslagarna nedtecknades, var lagmannens (eller lagsagomannens) roll bland annat att memorera och recitera lagarna vid tinget, men också att förklara hur de skulle tillämpas konkret i uppkomna rättstvister, och att föreslå lagändringar. De kunde också ha stort inflytande över tingets övriga beslut. Tinget var tidigare en folkförsamling med inflytande överäven andra gemensamma angelägenheter än lagstiftning och rättsskipning, exempelvis kungaval. Det är svårt att av direkta källor avgöra hur stort inflytande lagmännen faktiskt hade; men i senare isländska skrifter hävdas att Torgny lagman år 1018 tvingade sveakonungen Olof Skötkonung till fred med Norge.

Under medeltiden blev tinget främst en rättslig instans. Det fanns ting för de olika landen eller lagsagorna, liksom för häradena. Landstingenenen och lagmansting leddes av lagsagornas lagmän, vilka var 'landets' främsta juridiska auktoriteter. På liknande sätt leddes häradstingen av häradshövdingen. Lagmännen behöll dock fram till Kalmarunionen ett visst inflytande över kungavalen.

Förhållandena var likartade i övriga nordiska länder, även om de svenska lagmännen i allmänhet behöll ett starkare inflytande något längre. Så småningom blev lagmännen ingenting annat än en viss sorts juridiska ämbetsmän. I Sverige avskaffades titeln lagman 1849; på Färöarna avskaffades titeln redan 1816.

Lista över medeltida lagmän

En lista från de första kända lagmännen i Sverige fram till medeltidens slut, cirka 1523.

• Lagmän i Attundaland: Ledde tinget vid Folklandstingstad i Lunda socken.
• Lagmän i Fjärdhundraland: Ledde tinget vid Enköping.
• Lagmän i Tiundaland: Ledde 'alla svears ting' i Gamla Uppsala, kyndelting (sedan Ã¥r 1290) och disating (hölls pÃ¥ marknaden vid 'FyrisÃ¥ns' mynning i Östra Aros).

De tre uppländska folklanden och Roden sammanslogs 1296, när Upplandslagen skrevs och Upplands lagsaga bildades.

• Lagmän i Uppland: (frÃ¥n Ã¥r 1296)
  • Birger Persson (Finstaätten) riddare och riksrÃ¥d under 1280-talet. Död 1327. Blev Tiundalands sista och Upplands första lagman.
  • Gregers Matsson (Lillie) Ã¥r 1487 till sin död Ã¥r 1494.

• Lagmän i Västergötland: De tidigaste är kända endast genom en förteckning av den s k Vidhemsprästen
  • Karl av Edsvära efter att västgötarna slagit ihjäl Ragnvald Knaphövde leddes de av Karl under 1130-talet.
  • Algot Karlsson son till Karl av Edsvära
  • Sigtrygg Algotsson sonson till Karl av Edsvära
  • Algot Sigtryggsson sonsonson till Karl av Edsvära
  • Eskil Magnusson (Bjälboätten) Död 1227 halvbror till Birger Jarl
  • Knut Magnusson Död 1251
  • Gustaf Magnusson (död ca 1434)
  • Bengt Pedersson Gylta 1500-talet
  • Bengt Bengtsson Gylta 1550-talet, son till ovanstÃ¥ende

• Lagmän i Västmanland:
  • Gregers Matsson (Lillie) (Ã¥r 1478-Ã¥r 1486)

• Lagmän i Östergötland:
  • Magnus Bengtsson (Bjälboätten) lagman till sin död 1263.
  • Lars Pettersson enligt legenden död i Norge sedan han rövat bort Bengta Sunesdotter
  • Ulf Gudmarsson till UlvÃ¥sa död före 1363.

Se även början av Lista över Färöarnas lagmän.

Lagmän efter medeltiden (efter 1523)

• Kalmar län och Öland:
  • Johan Banér
• Stockholm:
  • Nils Henrik Aschan Liljensparre, polismästare i Stockholm och den som gav order om att spärra dörrarna efter mordet pÃ¥ Gustav III 16 mars 1792, var titulär lagman.

Lagmän under 1900-talet

• Linköping:
  • Morath inblandad i upploppet i Skänninge.