Det grundläggande liturgiska plagget är albann (av lat.en albus, 'vit'). Alban symboliserar dopdräkt och dopets renhet och är en bild för alla döptas allmänna prästadöme. Alban är en vit långskjorta sammanhållen med ett band eller rep, cingulum.
Direkt ovanpå alban bär biskopar, präster och diakoner en stola. Den är ett avlångt brett band i kyrkoårets liturgiska färg. Biskopen bär stolan rakt nedåthängande, prästen korsad över bröstet och diakonen korsad över högra höften. Stolan symboliserar det ok som den vigda kyrkotjänaren har tagit på sig i sin uppgift i kyrkan.
Vid nattvardsfirande, till exempel högmässa, bär präster och biskopar sedan en mässhake över alba och stola. Mässhaken är ett poncholiknande plagg som liksom stolan har liturgisk färg.
Vid gudstjänster utan nattvard, till exempel högmässogudstjänst, byts alban ofta ut mot ett röcklin, en fotsid, vid skjorta med vida ärmar. Röcklin används utan cingulum varför stolan alltid hänger rakt ner även på präster och diakoner.
Andra liturgiska kläder är tunika, dalmatika, korkåpa, halslin, manipel, mitra och pallium.
Se även
- Liturgi
- Liturgiska textilier
- Liturgiska föremål
- Liturgiska färger
- Paramenta
- Kyrkotextilier
