Lyndon B. Johnson
Lyndon B. Johnson
Lyndon Baines Johnson
Lyndon B. Johnson
| Nummer: | USA:s 37:e vicepresident |
| Ämbetstid: | 20 januari 1961 - 22 november 1963 |
| Företrädare: | Richard Nixon |
| Efterträdare: | Hubert Humphrey |
| President: | John F. Kennedy |
Lyndon Baines Johnson, vanligtvis Lyndon B. Johnson, på engelska även känd som endast LBJ, född 27 augusti 1908 i Stonewall, Gillespie County, Texas, död 22 januari 1973 i Stonewall, Gillespie County, Texas, var en amerikansk politiker för demokratiska partiet och var USA:s 36:e från 22 november 1963 till 20 januari 1969.
Han blev ledamot av representanthuset år 1937. Han ställde upp i val till senaten första gången år 1941 mot den sittande guvernören av Texas, W. Lee O'Daniel, men förlorade. Han ställde upp igen 1948, blev vald och blev senator år 1949. År 1953 utvaldes han till ledare för den demokratiska minoriteten i senaten och året därpå blev han omvald och eftersom demokraterna fick majoritet, blev han även ledare för majoriteten av senaten.
År 1960 ställde han upp i presidentvalet men John F. Kennedykandidat blev i stället demokraternas kandidat. När denne blivit vald till presidentkandidat erbjöd han Johnson att bli sin vicepresident, vilket Kennedy inte trodde att han skulle gå med på, men som Johnson gjorde. Johnson var vicepresident från den 20 januari 1961 till den 22 november 1963 då president Kennedy blev mördad. Som vicepresident hade han litet inflytande i politiken eftersom Kennedy egentligen inte önskat Johnson utan frågat honom utav respekt för honom som senatens ledare och i tron att han skulle avstå.
Johnson svor presidenteden ombord på flygplanet Air Force One, på Loveflygplatsen i Dallas, klockan 20.38 (svensk tid) den 22 november 1963, efter att det bekräftats att Kennedy var död. Johnson vann sedan det påföljande presidentvalet 1964 med 61 procent av folkets röster, och 486 av de 538 elektorsrösterna, den största segern sedan Franklin D. Roosevelts 1936. Detta skedde både tack vare att folket hade mordet på nationalhjälten Kennedy i närminnet och att motkandidaten Barry Goldwater var alltför konservativ och fortfarande stödde segregationen mellan den svarta och den vita befolkningen. Goldwater fick därför endast stöd i den djupa södern medan Johnson fick stöd av resten av landet.
President Johnson genomförde många sociala reformer i USA och stärkte de mänskliga och sociala rättigheterna.
Mot sitt löfte under valkampanjen 1964 ökade Johnson successivt USA:s engagemang i kriget mellan Sydvietnam och Nordvietnamars från några tiotal tusen 'rådgivare' åt Sydvietnam 1964 till över 500 000 man år 1969, varav de flesta var stridande. Som skäl till det ökade engagemanget angav han nordvietnamesiska patrullbåt eldgivning mot amerikanska krigsfartyg i Tonkinbukten utanför Nordvietnam. Den så kallade Tonkinresolutionen som togs av Kongressen gav sedan presidenten möjlighet att ta militära beslut utan att tillfråga Kongressen. USA blev därmed en mycket aktiv part i Vietnamkriget, vilket minskade Johnsons popularitet i hög grad på grund av stora amerikanska förluster. Under Vietnamkriget dödades över 50 000 amerikaner och över 300 000 sårades. De sista amerikanska trupperna lämnade Sydvietnam i mars 1973.
Johnson valde att efter att ha förlorat det första primärvalet att dra tillbaka sin kandidatur i valet 1968. Han ville inte splittra nationen på grund av kriget, och ersattes därmed som president den 20 januari 1969 av Richard Nixon. Nixon var vicepresident innan Johnson blev det 1961 och även Kennedys motkandidat 1960.
Johnson dog den 22 januari 1973 i en hjärtinfarkt. Han fick en statsbegravning två dagar senare.
)
Johnson svär presidenteden ombord på Air Force One den 22 november
