Inom
judendom och
islam är omskärelse av pojkar en självklarhet, och anses likvärdig med det
kristna dopet. Judisk omskärelse föreskrivs äga rum åtta dagar efter födelsen. Muslimer har olika traditioner i olika regioner, åldern varierar från strax efter födelsen till puberteten, men ligger oftast någonstans däremellan.
I flera av Nya testamentets böcker (bl.a. Apostlagärningarna 15:1-12, Romarbrevet 2:25-29, Första Korinthierbrevet 7:18-20) skriver man att det inte är nödvändigt för hedningarna, de icke-judiska folken, att låta sig omskäras för att bli frälsta. Där menas att omskärelsen genom Jesu gärningar förlorat sin tidigare betydelse.
I den anglosaxiska världen blev emellertid omskärelse en utbredd företeelse under 1800-talet. En starkt bidragande orsak var att man föreställde sig att det skulle förhindra onaniigt, som ansågs både synd och hälsovådligt. Numera är det mest en fråga om tradition i dessa länder, även om det är vanligt att motivera den med de hygieniska fördelarna. Under 1900-talet senare del har den dock blivit mindre vanlig, men i USA är ännu en klar majoritet av den manliga befolkningen omskuren.
Även i andra delar av världen förekommer 'sekulär' omskärelsekultur. Den förekommer till exempel som initiationsrit på många håll i Afrika, och i Sydkorea är den på frammarsch som en del av en urban, modern livsstil.
Gemensamt för den kulturellt betingade omskärelsen - med eller utan religiösa inslag - är att den är identitetsskapande.
Förhuden kan också tas bort av medicinska skäl, men då är det vanligt att bara en del av den avlägsnas, eller att endast ett snitt görs i den.
Förhudsförträngning, fimosis, är ett vanligt tillstånd hos pojkar. Det växer ofta bort av sig själv, eller kan avhjälpas med mindre drastiska metoder, men ibland kan kirurgisk behandling vara påkallad. En annan grund för operation är upprepade propblem med inflammation av ollonet, balanit, vilket ofta - men inte alltid - är en följd av fimosis.
Lite förenklat kan man säga att omskärelse är medicinskt motiverad endast om den är nödvändig för att kunna hålla en god underlivshygien. Benägenheten att se det som den bästa lösningen är dock, naturligt nog, beroende på det omgivande samhällets syn på omskärelse i allmänhet.
Vänster: icke omskuren penis
Höger: omskuren penis
Under senare år har det blivit vanligare att vuxna män låter omskära sig för att få ett enligt dessa män mer estetiskt tilltalande utseende på sin penis. Detta kan ses som en del av det markant ökade intresset för
kosmetisk kirurgi, vilket för såväl kvinnor som män har krupit ett gott stycke nedanför midjan.
Ännu så länge är det dock en mycket liten andel av alla omskärelser som utförs på denna grund.
För och emot
Omskärelse som företeelse väcker ibland heta känslor. Det finns grupper av starkt övertygade anhängare, och andra som är lika passionerade motståndare. Det finns också gott om
forskning som direkt eller indirekt berör området, vars olika rön de bägge sidornas härförare slår varandra i huvudet med, men det finns ingen samstämmig vetenskaplig syn på det hela.
- Till fördelarna brukar främst räknas att det främjar hygienen. Viss forskning har också tytt på att kvinnor som lever med omskurna män löper mindre risk att få livmoderhalscancer. En studie från 2005 visade också att omskurna män i lantliga delar av Afrika löper hälften så stor risk att smittas med hiv. [1]
Huruvida detta är applicerbart på andra folkgrupper är ej etablerat. Sexuellt anses det också vara en fördel med ett påstått mindre känsligt ollon, med tanke på att många män lider av för tidig utlösning, ejaculatio praecox. Några vetenskapliga belägg för att mannens ollon skulle bli mindre känsligt finns dock ej.
- Det som hålls emot omskärelse är att den innebär att man skär bort tusentals sexuellt känsliga nervändar, och att ett oskyddat ollon skulle bli mindre känsligt (vilket ju ovan också nämndes som en fördel) och dämpar den sexuella upplevelsen. Men som även det nämndes ovan så finns inga vetenskapliga studier som stöder dessa spekulationer om att mannens ollon skulle bli mindre känsligt. Tvärtom visar aktuell forskning
pÃ¥ att det inte gÃ¥r att pÃ¥visa vare sig förhöjd eller försämrad känslighet när det gäller omskärelse för just nyfödda. Omskärelse av pojkar i medveten Ã¥lder är dock kopplat till trauma av varierande grad. Varje kirurgiskt ingrepp medför en risk, om än liten, och även i länder med fullt moderna sanitära förhÃ¥llanden har förekommit enstaka fall där omskärelseingrepp har fÃ¥tt allvarliga följder. Upplevelsen av själva ingreppet i barndomen anses ocksÃ¥ kunna vara psykisktiserandet trauma, vilket enskilda personer som blivit omskurna antingen i vuxen eller i medveten Ã¥lder har vittnat om. Dessutom görs ingreppet i regel sÃ¥ tidigt (till exempel inom judendomen endast 8 dagar efter födseln) att den som blir omskuren inte själv har möjlighet välja om de vill bli omskurna. Det tÃ¥l dock att nämnas att i denna Ã¥lder sÃ¥ drabbas barn lätt av smärtchock som kan vara livshotande. Omskurna män löper ökad risk för urinrörsförträngning som kan leda till njurskador.[1] 
Omskärelse i Sverige
Bland svenskar - frånsett minoritetsgrupperna muslimer och judar - är omskärelse relativt ovanligt, och kan understundom betraktas med misstänksamhet eller oförståelse.
Det har på lägre politisk nivå väckts förslag om att införa åldersgräns, så att ingreppet inte ska kunna utföras på pojkar innan de är förmögna att själva ta ställning och ge sitt medtyckande. Detta har dock inte väckt någon genklang, utan mötts av hård kritik, bl.a. har det setts som ett försök att inskränka på religionsfriheten.
Den springande punkten är huruvida det enskilda barnets integritet inskränks av föräldrarnas rätt att utföra ett oåterkalleligt ingrepp på det med hänvisning till religionen. I dagsläget är dock det politiska stödet mycket svagt för att införa en sådan åldersgräns. Manlig omskärelse anses inte medföra risk för sådana men, att det skulle motivera en så kontroversiell lagstiftning.
Däremot har en viss skärpning skett i kraven på under vilka förhållanden omskärelse ska utföras.