Échelle de Mohs
Mohs skala
| Mohs hårdhet | Mineral | Absolut hårdhet |
|---|---|---|
| 1 | Talk (Mg3Si4O10(OH)2) | 1 |
| 2 | Gips (CaSO4·2H2O) | 3 |
| 3 | Kalkspat (CaCO3) | 9 |
| 4 | Flusspat (CaF2) | 21 |
| 5 | Apatit (Ca5(PO4)3(OH-,Cl-,F-)) | 48 |
| 6 | Fältspat (KAlSi3O8) | 72 |
| 7 | Kvarts (SiO2) | 100 |
| 8 | Topas (Al2SiO4(OH-,F-)2) | 200 |
| 9 | Korund (Al2O3) | 400 |
| 10 | Diamant (C) | 1500 |
Mohs hårdhetsskala visar reptåligheten för olika mineral genom att ett hårdare mineral kan repa ett mjukare. Skalan skapades av den tyske mineralogen Friedrich Mohs som baserade den på tio mineraler. Inom materialteknik finns flera definitioner av hårdhet.
Ett materials okända hårdhet bestäms genom att man undersöker vilket mineral på skalan som är det hårdaste som kan repas, eller omvänt, vilket är det mjukaste mineral, som förmår repa provföremålet.
Mohs hårdhetsskala är endast en jämförande skala. Exempelvis är korund dubbelt så hårt som topas, medan diamant är nästan fyra gånger så hårt som korund.
Diamant har ända till helt nyligen ansetts vara det hårdaste naturmaterial som finns. 1985 upptäcktes emellertid en variant C60, ett slags fulleren. Denna fulleren har visat förmåga att repa diamant, som därmed förpassats till andra plats i serien hårda material.
En briljant är en smyckeslipad diamant. Enda sättet att slipa fram briljantens fasetter har hittills varit att använda mera diamant, i detta fall i form av diamantpulver. T v föreligger inga uppgifter om huruvida diamantindustrin prövat att använda fulleren vid slipningen.
Korund ingår ofta i industrins slipskivor, och med detta kan de flesta hårda material (utom diamant) slipas till önskad form eller skäras.
Se vidare:
