Monoteisme
Monoteismi
Monothéisme
Monoteisme
Vanligtvis förutsätts att den ende guden skapat världen. Människan har skapats till Guds avbild. Här skiljer sig religionerna åt i det att människan antingen anses enbart andligen (i sin själ) vara Guds avbild eller också Guds avbild till både kropp och själ.
Uppfattningen att Gud efter skapelsen agerat i historien kallas teism, medan uppfattningen att han inte påverkat världen efter skapelsen kallas deism. Jämför även panteism, som innebär att världen är Gud, panenteism, som innebär att världen är en del av Gud, monolatri, som betyder att ett folk dyrkar en enda gud men accepterar tanken på att andra folk kan dyrka andra gudar, samt polyteism, som är religiösa system med en (vanligen hierarkisk) mångfald av gudar med olika funktioner.
Tidiga monoteistiska religioner, som ursprungligen var monolatriska, är judendom, zoroastrism och den soldyrkan farao Akhenaton införde i Egypten. Hinduismen, som egentligen är en samling av närbesläktade religioner med de gemensamma nämnnarna att de uppstått på den indiska subkontinenten och främst har sina anhängare bland dagens indiska folk, definieras som polyteistisk. Många hinduer uppfattar emellertid de många gudarna som manifestationer av den enda Guden och ses som medel för att förnimma denna svårgripbara och svårdefinierade Gud. Einhorn, 1998, s 85 Det finns även monoteistisk hinduism där Vishnu betraktas som den ende guden.
