Motorväg

Särskilda regler för motorvägar

Motorväg E6/E20

utanför Varberg Detta är trafikregler för motorvägar i Sverige. Dessa regler gäller i stort sett över hela Europa förutom hastighetsbegränsningarna som varierar mellan 100 km/h och 130 km/h. Tyskland har som grundregel fri fart motorväg, vilket de är ensamma om i Europa.

• endast motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen får färdas på motorväg, det vill säga ej gående, cykel, moped eller traktor etc.
• moped, klass I får inte heller framföras på motorväg
• fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en avfartsväg eller vid dess slut
• fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna
• fordon får inte vändas eller backas på motorväg
• fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats. Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade hållplatser
• fordon får inte föras med högre hastighet än 110 km/h om inget annat anges. Fram till 1 juli 2005 var också 110 km/h den högsta hastighet som fanns på de svenska motorvägarna, men numera är det vid goda förhållanden tillåtet att köra i 120 km/h på E6/E20 i södra Halland.

Regler om vilken standard en motorväg ska uppfylla är i stort sett samma i hela Europa. Ett undantag har varit Norge som fram till början av 2006 officiellt har kallat sina motortrafikleder för 'Motorveg klasse B', i dagligt tal 'Motorveg', med missförstånd i kartor som följd. Se mer om det i Lista över motorvägar i Norge.

Historia

Italien

Världens första offentliga motorväg byggdes i Italien mellan Milano och Varese (42 km) och invigningen skedde i Lainate (strax norr om Milano) den 21 september 1924.  Motorvägen hade endast två körfält, ett i vardera riktningen, vilket räckte för den tidens trafikmängd. 1924 var 84 687 fordon registrerade i Italien av vilka 57 000 var personbilar, 25 000 lastbilar och 2 685 bussar. Ingenjör Piero Puricellis projekt kostade 90 miljoner lire och skulle finansieras med tullavgift som betalades vid infarter till motorvägen. } | } |1}}}}
 ||Error on call to : Parameters url and title must be specified
}}}} 
  | }| } |1}}}}
    ||Error on call to : Parameters archiveurl and archivedate must be both specified or both omitted
}}
}}}}
  | }
    | [[}|}
      | }} | , } }}
      | }
    }}]]
    | }
      | }} | , } }}
      | }
    }}
  }}
}}}}
  | }| ; } }}
}}}}|
    }
    |  (})
    | }
      | }
        |  (} })
        |  (})
      }}
    }}
  |}}
}}}}
  | . }}}
  |  }: 
}}}
    | } | } | [} 1924 Mile Posts] }}}}
    | } | } | 1924 Mile Posts  }}}}
}}} |  (}) 
}}}
  |  (})
}}}
  | . }
}}}
  |  }
}}}
  | . }}}
    | 
    | }}} || }}
  }}
}}}}
  ||}
    |  (})
    | }
      | }
        |  (} })
        |  (})
      }}
    }}
  }}
}}.}
  |  Hämtat från the original  }.
}}}
  |  Hämtat 2006-04-03} | , } }}.
}}}
  |  Hämtat i }, }.
}}}
  |  Hämtat i } }.
}}} 
  |  “}”
}} 

Motorvägsavgiften var 9 lire för motorcyklar, mellan 12 och 26 lire för personbilar (efter antal hästkrafter) och mellan 40 och 60 lire för bussar (efter längden). 20% rabatt fanns för tur- och returresa. 1926 hade 421 406 fordon trafikerat motorvägen.

Ett år senare (28 juni 1925) invigdes en annan gren från Lainate till Como (24 km) för en kostnad av 54 miljoner Lire. Samma år byggdes även en tredje gren från Gallarate till Sesto Calende (11 km).

Motorvägen heter 'Autostrada dei Laghi' (Sjöarnas motorväg) eftersom den går från Milano till tre stora alpina sjöar: Lago Maggiore, Lago di Varese, Lago di Como (Comosjön) och har beteckningen 'A8' till Varese och A9 sträckan Lainate-Como som idag fortsätter över gränsen mot Schweiz med namnet 'A2'.

Idag har motorvägen sex körfält förutom sträckan närmast Milano som har åtta körfält.

Ända till 1946 bar anställda uniform och hälsade med militärhälsning alla fordon vid in- och utfarter.

En stor del av Italiens motorvägsnät planerades under 50 talet och byggdes under 60-talet.

Tysk motorväg, foto från 1930-talet

''Huvudartik}|lar|el}}: }}

 |}|, | och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |, och }}}}}}''}|  (Felmeddelande: Det finns för många parametrar i {{}})}}

Tyskland

Sveriges första motorväg E22 mellan Malmö

Motorvägen på E4 utanför Linköping

Sverige

Sverige var sent ute med att införa motorvägar. Intresset vaknade först under slutet av 1940-talet. Den allra första riktiga motorvägen som anlades i Sverige var den som går mellan Malmö och Lund och öppnades 1953 av Prins Bertil. Den byggdes från början i betong enligt den princip som då var vanlig i Tyskland.

Under 1990-talet påbörjades en stor omstrukturering av det skånska motorvägsnätet. Byggandet av Öresundsbron påbörjades och den fick både en motorväg och en järnväg. Samtidigt tillkom Yttre Ringvägen utanför Malmö som sammanbinder Öresundsbron med de övriga motorvägarna. Då upphörde också färjetrafiken till Dragör. Yttre Ringvägen ersatte också Inre Ringvägen som förbindelselänk mellan de skånska motorvägarna. Öresundsbron sammanlänkade också de skånska motorvägarna med motorvägar i stora delar av övriga Europa, via Danmark. Under 1990-talet hade de danska motorvägarna länkats samman så att de anknöt med motorvägarna i Tyskland, genom södra Jylland.

I början på 1990-talet beslöts att E4 mellan Helsingborg och Uppsala skulle vara motorväg och samma sak gällde även E6 mellan Malmö och Göteborg. Byggandet av nya motorvägar tog därför fart under denna tid. På E4 märktes detta då flera av de tidigare korta motorvägssnuttarna förlängdes i olika etapper så att de till slut mötte nästa motorväg, varpå de kopplades ihop och blev en längre sammanhängande motorvägsträcka.

Man beslutade vid samma tid att E18 från Segmon (vid nuvarande E45) och österut, E20 från Örebro och österut, samt E22 Malmö-Karlskrona skulle byggas som motorväg, dock på längre sikt. (Nästan) alla nybyggnader på dessa sträckor har varit motorväg sedan dess, men mycket återstår (2006).

E4 norr om Uppsala har byggts blandat som motorväg, 2+2-väg och 2+1-väg. Med nuvarande byggtempo kommer nästan hela sträckan Uppsala-Luleå vara mötesseparerad ca 2015, men ha motorväg bara vissa sträckor.

Turism

Motorvägarnas utformning

Broar

Två korsande motorvägar i Tysklandkorsning med av- och påfarter i en partiell fyrklöver

Från den senare delen av 1960-talet och sedan under 1970-talet byggdes broarna med betydligt rakare former. De började byggas med runda pelare och broarna fick raka hörn. Broarna byggdes helt och hållet med tanke på funktion och några estetiska avsikter fanns inte med dessa. Exempel på broar av denna typ kan ses vid till exempel Helsingborg.

Broar tillverkade under 1980-talet är i stort sett lika de som byggdes under 1970-talet men från slutet av 1980-talet och framåt byggdes broarna med lite smäckrare former. Under 1990-talet skulle nya broar vara estetiskt tilltalande. Broarna kunde dekoreras och många gånger kläddes de in med exempelvis tegel för att se vackrare ut. Broar av detta slag kan ses på nyare delar av E4 som till exempel en bit söder om Mjölby. Ibland har nya broar tillkommit på en del äldre motorvägar vilket kan få en äldre motorväg att se yngre ut än den egentligen är. Det kan också innebära att olika broar i helt olika stil kan finnas nära varandra på samma motorväg.

Ibland har det även funnits en bro med utrymme för två dubbla körbanor på var sin sida om mittpelare men där bara den ena använts eller där den vanliga landsvägens filer gått på var sin breda sida om mittpelarna. Ett exempel på detta är en bro av typiskt 50-talssnitt som finns över den relativt nya motorvägen strax väster om Norrköping på E4 vid Norsholm. Den nya motorvägen följer samma sträckning som den vanliga landsvägen på E4 hade tidigare och bron fanns där redan då. Den kan kännas igen på de övre rundade hörnen vid de båda fästena på sidorna och på de fyrkantiga mittpelarna.

Även på E22 utanför Karlskrona vid trafikplats Rosenholm finns en bro med mycket speciell design, menat att föreställa ett segel.

Trafikplats Kropp ('Helsingborg norr') är även den sevärd då det är en av Sveriges få motorvägskorsningar (jämför med tyskans 'Autobahnkreuz') där E4 och E6/E20 korsar varandra och bildar en trafikplats i tre plan och hela trafikplatsen är gjord för att trafiken skall kunna löpa på i 110km/h även vid motorvägsbyte.

På E4 i Uppsala finns en bro för en museijärnväg som går över motorvägen som har speciell formgivning för att markera att det är en museijärnväg. Museijärnvägen heter officiellt Upsala-Lenna Jernväg men kallas oftast för Lennakatten. Bron utgör ett landmärke över motorvägen i Uppsala.

Av- och påfarter

Påfart till en motorväg vid Moosburg

Vid vissa av- och påfarter är det två motorvägar som korsar varandra, en motorvägskorsning. Denna typ av trafikplatser är relativt ovanliga i Sverige, även om det finns en del, främst i Skåne, Stockholmsområdet och kring Göteborg. I vissa länder skyltas ofta den typen av trafikplatser med speciella skyltar, exempelvis Tyskland där de kallas för Autobahnkreuz. I Sverige finns det ofta ingen enhetlig utformning på dessa korsningar, utan de flesta har unika utseenden. Detta till skillnad från vissa andra länder som ofta har en enhetlig utformning, däribland Tyskland som ofta använder sig av en typ som kallas för fyrklöver. Att den kallas så beror på att den liknar en sådan sedd uppifrån. När Yttre Ringvägen byggdes runt Malmö så utformades några av trafikplatserna som fyrklövertypen, exempelvis trafikplats Petersborg där E6/E22 ansluter E20.

E4 Söderhamn-Enånger. Trots att sträckan är skyltad motorväg har den varken vägren eller accelerationsfält

Avtagsramp på motorvägen mellan Enånger och Söderhamn. Den så kallade avfarten saknar retardationsfält och skyltningen liknar mer en skyltning som brukar användas i vanliga korsningar

Stopp i stället för ramp dumsnål lösning , artikel ur Gefle Dagblad 19 juni 2004 (sidan besökt 14 juni 2007)

På E18 västgående vid Lahäll (Täby) finns trafikljus för att släppa fram endast en bil i taget ut på motorvägen. Även Essingeleden har fått flertal av sina påfarter reglerade med trafikljus för att underlätta framkomligheten.

På E4 norrgående, Upplands Väsby S finns Sveriges hittills enda privat finansierade motorvägsavfart.

Belysning

Passager för vilt

Vägen som helhet

Väglinjer

1. 'Vanliga' linjer
2. Linjer med 'knottror' som gör att bilen vibrerar så snart linjen tangeras
3. Linjer som går på tvären, för att åstadkomma vibration
4. Frästa räfflor i asfalten som ska åstadkomma vibration

Mittbarriärer

Sveriges första motorväg vid Lunds södra med mittbarriär bestående av betongkanter

Motorväg E26/A100 i Berlin. Järnväg och pendeltågsbana i mittbarriären

De första motorvägarna i Sverige hade oftast endast en gräsrand eller ett dike i mitten. Senare blev plåträcken vanliga. De sattes ofta upp samtidigt som belysningsstolpar i mittbarriärerna. Under 1980-talet blev det vanligt med mittbarriärer i betong liknande de som finns i Schweiz. Dessa gör att vägbygget blir billigare genom att båda sidorna kan asfalteras som en enda yta. I efterhand kan betongbarriären monteras fast på asfalten. Äldre betongbarriärer har nackdelen att de är så styva att de kan orsaka stora personskador vid kollision. Dagens betongbarriär av typ GP-Link består av styckvis styva betongelement, vilka är förbundna med en flexibel skarv. Den länkade konstruktionen gör att barriären fångar upp påkörande fordon lagom mjukt, d v s med godkänt Acceleration Severity Index. Detta innebär låg risk för personskada. Dessa betongräcken är säkrare än de flesta plåt- och vajerräcken genom att de även har certifierad kapacitet att fånga upp lastbilar samt är skonsamma mot kanande motorcyklister. I vissa fall har belysningsstolpar monterats direkt på betongkanterna. Detta kan till exempel ses på E4 i Jönköping. En del äldre motorvägar försågs också med dessa betongkanter, exempelvis motorvägen mellan Malmö och Lund. Det finns också specialdesignade betongkanter, bland annat på E6 förbi Uddevalla.

En del motorvägar har mycket bred mittremsa – ibland mer än 10 m. Ofta lämnas träd och annan växtlighet kvar i mittremsan för att motorvägen ska smälta in bättre i naturen. Detta ökar trafiksäkerheten vid mörker, då bländningsrisken inte är lika stor. I vissa fall beror en extra bred mittremsa på att motorvägen är en f.d. normal svensk landsväg som har byggts om till motorväg genom att en ytterligare körbana byggts vid sidan om, och ibland har det då varit enklare att bygga denna nya körbana en bit ifrån det äldre. Ett exempel på en sådan sträcka är E4 mellan Nyköping och Kolmården, där man byggde en parallell körbana bredvid den befintliga då man byggde om vägen från motortrafikled till motorväg. Längs detta avsnitt är mittremsan som regel bredare i samband med att broar korsar motorvägen. Detta för att få plats att bygga en ny bro vid sidan om den befintliga. Mittremsans bredd längs detta avsnitt är som bredast drygt 30 meter. Andra exempel på motorvägar med ovanligt bred mittremsa är E4 mellan Arlanda och Uppsala (ca 20 meter bred mittremsa), E18 mellan Kungsängen och Bålsta (okänd exakt bredd) och E6/E20 på delar av sträckan mellan Varberg och Kungsbacka (drygt 10 meter bred mittremsa). En annan udda mittremsa har E20 utanför Malmö, från korsningen med E6 till Öresundsbron, där det går en dubbelspårig järnväg mellan de motriktade väghalvorna. Liknande lösningar finns på flera platser i världen.

Vajerräcke som mittbarriär på motorväg (E4, Linköping)

Oavsett konstruktionstyp är mittbarriären alltid försedd med tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna med jämna mellanrum. Dessa är enbart avsedda för vägarbetsfordon och utryckningsfordon. Sedan mitten av 1990-talet rekommenderar svenska Vägverkets att vägräckenas avslut utförs på sådant sätt att räcket inte fungerar som en ramp. Det har tidigare varit vanligt att sidoräckena avslutats genom en jämn nedböjning mot förankringen i marken, något som gjort att bilar vid en påkörning har riskerat att lyfta från vägbanan. I stället rekommenderas att vägräckenas avslut böjs från vägen eller förses med en energiabsorberande ände.Vägutformning 94 (Vägverket publikation 1994:061), avsnitt 15.3.2 'Räckesavslutningar'

Sveriges bredaste mittremsa finns på E18 där motorvägen korsar Ekolsundsviken (mellan Bålsta och Enköping). I anslutning till bron går motorvägsdelarna så långt ifrån varandra att flera hus finns mellan körbanorna. Uppskattningsvis är avståndet mellan körriktningarna som störst cirka 350 meter.

Världens bredaste mittbarriär finns på motorvägen E75 i Makedonien. Detta är en motorväg som går rakt igenom landet i nordsydlig riktning. Strax söder om Skopje nämligen mellan Katlanovo och Veles finns denna enormt breda mittbarriär, uppskattningsvis 5 kilometer som bredast. Körbanorna går här isär och går sedan helt egna sträckningar vidare ett par mil innan de åter går ihop och vägen blir en normal motorväg. Motorvägen delar sig alltså och blir till två enkelriktade vägar. På ett ställe ligger dessutom ett helt samhälle mellan körbanorna, nämligen Vetersko.

Ett annat ställe med egna sträckningar för de båda riktningarna är E717 / A6 i Italien (Turin-Savona) På tre delsträckningar går de skilda vägar och till råga på allt 'vänstertrafik' längs två av dem, de korsar varandra. Det finns ett samhälle mellan körbanorna, Altare.

Ytbeläggning

E6/E22 mellan Vellinge och Malmö, en av Sveriges få motorvägar med betongbeläggning

I Sverige är äldre typ av betongbeläggning mycket ovanlig, men har funnits till exempel på motorvägarna från Malmö till Lund, Helsingborg, Ängelholm och Vellinge. Även så på de gamla motorvägarna mellan Kållered - Göteborg och Göteborg - Kungälv. Det mesta är idag ersatt med asfalt, men på några ställen finns betonglämningar kvar, exempelvis utanför Helsingborg. E6/E22 mellan Malmö och Vellinge har denna beläggning kvar helt. Den normala beläggningen i Sverige är annars vanlig asfalt.

Vägarbete på en tysk motorväg

Trefilig körbana på motorväg över Hallandsåsen med grov vägbeläggning och mitträcken i plåt

Även E20 öster om Eskilstuna är belagd med betong som efter utförandet dock fick slipas för att uppnå den standard beställaren önskade. Denna relativt nya betongväg har sedan invigningen stängts av några månader varje år för diverse reparationer, till en början exempelvis ovan nämnda slipning. Trafiken leds då över i mötande körbana, med 70 km maxhastighet och omkörningsförbud. På ett ställe passerar vägen nära mälaren vid Barvalappen, samtidigt som den svänger runt en bergsrygg och passerar över en viadukt. Detta har skapat idealiska förhållanden för frosthalka där den mycket svagt doserade vägen svänger över viadukten, med många olyckor som följd. Efter flera års debatt i bland annat lokalpressen där ansvariga hävdat att det inte är något fel på vägen, sattes slutligen år 2006 varningskyltar upp.

Vägverket testar s.k. Tyst asfalt på en del platser i Sverige som dämpar vägbullret avsevärt. För att få en jämnare vägbana används mindre stenkorn i ytskiktet, dessutom är beläggningens yta mer porös. En jämn vägyta bullrar mindre, dessutom absorberas det buller som ändå uppstår av vägens alla porer. Tyst asfalt är även ett effektivt medel mot vattenplaning då vägytans porer suger upp regnvattnet. Dock kan vägbeläggningens porer sättas igen av asfaltspartiklar som dubbdäck river upp, den är inte heller lika hållbar som vanlig asfalt och är dessutom dyrare att tillverka. På följande platser pågår försök med tyst asfalt:

• E4/E20 vid Hallunda, sydväst om Stockholm
• E22 utanför Malmö
• E18 mellan Bålsta och Bro
• Fältarpsvägen Helsingborg

Stadsmotorväg

Essingeleden är ett typiskt exempel på stadsmotorväg
Foto: Tage Olsin;

Riksväg 40 genom Borås med industribyggnader alldeles bredvid motorvägen

För att bygga stadsmotorvägar krävdes att byggnader revs för att kunna ge plats åt motorvägen. Denna typ av motorvägsbyggen förekommer inte idag. För att kunna bygga en motorväg på motsvarande plats idag krävs numera att en tunnel byggs under bebyggelsen, särskilt om det är bostäder. Så skedde när Södra Länken anlades.
Däremot planeras 2005 stadsmotorvägsbyggen där en befintlig väg uppgraderas till motorväg. Exempel E18 Hjulsta-Rinkeby och E45 Göteborg-Älvängen. Där ska man i stort sett bara bygga trafikplatser och på vissa sträckor bredda, men inte riva något. De begränsas till 70 km/h nära bostadshus. Bullerökningen pga lite högre fart dämpas med vissa åtgärder. Det är länsstyrelserna som beslutar om motorvägsskyltningen, och i vissa län är man mer restriktiva. I Göteborg byggdes på 1990-talet långa sträckor där befintlig fyrfälts trafikljusväg byggdes om till motorväg, utan att skyltas som det. En motorväg degraderades till och med.

Exempel på stadsmotorvägar i Sverige är Essingeleden i Stockholm, motorvägarna genom Mölndal, Uddevalla, Borås, motorvägarna i Malmö, Göteborg, Jönköping samt motorvägsinfarterna i Helsingborg. Exempel på stadsmotorvägar i andra europeiska länder är infarten på E51 i Berlin, E75 i Belgrad (mycket lik Essingeleden i Stockholm) och motorvägsinfarter i London bland annat motorvägarna M1 och M4.
Utmärkande för stadsmotorvägarna är att de alltid är försedda med belysning och att de går genom en bebyggelse. Detta innebär att man ofta måste sätta upp bullerskydd för att minska trafikbullret för närliggande bostäder. Vid nybyggnader i områden nära stadsmotorvägar planerar man helst in industriområden där, inte bostäder. Företag brukar nästan alltid sätta upp stora reklamskyltar längs med motorvägen för att synas (låg kostnad för denna reklam). På nätterna märks detta ännu tydligare då företagens neonskyltar lyser för att synas i mörkret. En del tycker att körning på stadsmotorvägar skapar en speciell stämning.

Vägar som liknar motorvägar

E20 mellan Nääs

Exempel på detta kan ses på E18 i Karlskoga, Norra ringen i norra Lund och på den väg som tidigare utgjorde E4 i Uppsala (Tycho Hedéns väg). Tycho Hedéns väg i Uppsala har under flera år inneburit en rad problem, speciellt under den tid då vägen fortfarande var en del av E4. Den dubbelfiliga väg som går genom Uppsala byggdes från början under 1960-talet bara som några kilometer lång sträcka genom bebyggelsen för att sedan enbart bestå av normala landsvägar både norr och söder om Uppsala. 1972 förlängdes motorvägen från Stockholm så att den nådde ända fram till Uppsala. I samband med detta anslöt man den sedan tidigare dubbelfiliga delen med den riktiga motorvägen från Stockholm. Detta har inneburit stora trafikproblem då trafiken har varit är alldeles för omfattande för denna lösning då vägen påminner om en motorväg men trafiken stannar upp på grund av trafikljus i korsningarna och på ett ställe är det till och med en järnvägskorsning för museijärnvägen SRJmf vilket inte kan sägas stämma in väl med motorvägens krav på planskilda korsningar. Norr om Uppsala fortsatte sedan vägen som en normal landsväg precis som förut och detta har ansetts otillräckligt i stort sett ända sedan Uppsala fick sin första motorväg 1972. Problemen fick dock till viss del en lösning då en ny motorväg förbi Uppsala mot Björklinge öppnades vilket lättade trafiksituationen i Uppsala något.

Även Marieholmsleden i Göteborg (E45) från Gullbergsmotet strax före Tingstadstunneln på E6 och fram till Lärjemotet liknar en motorväg. Vägen som byggdes 1968 saknar plankorsningar och har två dubbelfiliga körbanor men har inte status av motorväg trots att hastighetsbegränsningen är 90 km/h, förutom en nedsättning till 70 där vägen går under Bergslagsbanan med kurvor och begränsad sikt. Vägrenar saknas och vägen korsas av ett järnvägsspår som går från Bergslagsbanan vilken går parallellt med vägen på dess östra sida och över till industriområdet på vägens västra sida (Sveriges mest trafikerade järnvägskorsning i plan??). Vägen var från början avsedd som ett provisorium i väntan på E45:ans utbyggnad till motorväg i Gamlestadsvägens sträckning, som aldrig utfördes. Detta kan lätt ses i Lärjemotets utformning. För närvarande utreds huruvida E45 ska bli motorväg på sträckan, vilket bara skulle innebära bygge av trafikplatser och inte breddning, eftersom det på vissa delsträckor norr om Agnesberg är ont om plats mellan bergssidan och älven. Lärjemotet skulle då byggas om så E45 blir huvudsträckning genom motet.

I västra Göteborg finns vägar som uppfyllade alla grundläggande krav på motorvägar, dock med ganska smala vägrenar. Dessa är Söderleden, Västerleden, Oskarsleden, Älvsborgsbron och Dag Hammarsköldsleden. De skyltas dock inte motorväg och har mestadels max 70 km/h. Dag Hammarsköldsleden har tidigare skyltats som motorväg, men inte från slutet på 90-talet (samma väg dock, och vissa vägvisningsskyltar är fortfarande gröna). Dessa vägar är hårt trafikerade med vissa köproblem och en motorvägsskyltning skulle locka ännu mer trafik. De är nämligen svagt markerade på vägkartor utom Dag Hammarsköldsleden som är markerad som motorväg vilket alltså är fel.

Ytterligare ett exempel på en motorvägsliknande väg är sista biten av Nissastigen, det vill säga riksväg 26, in till Halmstad. Under cirka en-två kilometer motsvarar vägen alla motorvägskrav - förutom att det är en stor icke planskild korsning mitt på sträckan. Detta ledde till många allvarliga olyckor, och därför har korsningen på senare tid byggts om till en cirkulationsplats.

Belysning på motorvägar

Belysning i olika länder

I Tyskland har inte många motorvägar belysning. Det förekommer endast där motorvägarna går genom de allra största städerna, och i vissa fall inte ens där, ett exempel är motorvägarna i München, motorvägarna i Hamburg och Berlin är däremot försedda med belysning.

I Sverige är man inte alls lika konsekvent med vilka motorvägar som ska ha belysning eller inte. På vissa ställen finns det omfattande belysning på de svenska motorvägarna medan andra ställen saknar det helt, hur detta bedöms är okänt. På trafikplatser är det vanligaste att denna är försedd med s k ljusmaster och det handlar då ofta om cirka 3-6 master vid varje trafikplats. Andra trafikplatser saknar belysning helt och hållet medan somliga är försedda med omfattande belysning längs själva motorvägen. På E4 mellan Märsta och Södertälje är motorvägen försedd med omfattande belysning i samma klass som i Belgien, Nederländerna och Norge vilket är ovanligt i Sverige.

Olika modeller i Sverige

Äldre modeller

Äldre motorvägsbelysning av gammal klassisk modell på motorvägen E22 utanför Norrköping. Stolparna är av äldre modell av den typ som ibland kallas kanonrör. Här finns även armaturerna av originaltyp från 1960-talet kvar vilket är ovanligt i Sverige idag. Normalt finns stolpar av denna typ kvar men armaturerna är oftast utbytta

Från slutet av 1950-talet och fram till omkring 1970 byggdes belysningsanläggningarna med tre olika filosofier, med största sannolikhet var det olika konkurrerande leverantörer som stod för olikheterna. En vanlig typ var sidoplacerade stolpar på var sin sida om motorvägen. Där avfarterna fanns bestod belysningen istället av stolpar som var försedda med dubbla linor som höll upp armaturerna. En annan typ bestod av att motorvägen försågs med sidoplacerade stolpar med enkla linor hela vägen oavsett om det var avfarter eller inte. En tredje version bestod av stolpar som var placerade i mittbarriären på motorvägen. Stolparna hade dubbla armar, en åt varsitt håll. Denna modell hade fördelen att den blev mer ekonomisk att bygga eftersom den enbart krävde hälften så många stolpar som de övriga typerna. I samtliga nämnda fall bestod armaturerna av lågtrycksnatriumarmaturer och stolparna var runda och gjorda i grovt stål med en mörk legering. Dessa har även kallats för kanonrör på grund av att de med sitt rörformade utseende i tjockt, mörkt stål påminde om kanonrör till utseendet.

Modernare modeller

Belysning på motorvägen Malmslättsleden. Stolpen är en s.k ljusmast utan armar. Armaturerna är en nyare modell som är vanlig inte bara i Sverige utan även i bland annat Polen, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Italien

Nyare modeller

Specialbelysning

Skyltning på motorväg

Förberedande information om en avfart på en motorväg

Eftersom det är minst två körfält kan man under omkörning missa en skylt. Därför finns normalt tre vägvisningsskyltar per avfart. Två före avfarten och en vid avfarten. Där det är tätt mellan avfarterna är det oftast två, men då sitter oftast minst en ovanför körbanan så den syns.

Vägvisningsmärkena och skylten som påbörjar motorväg ska enligt FN:s vägmärkeskonvention vara blå eller gröna och inte samma som vanliga landsvägar. Länder som till exempel Sverige och Schweiz använder gröna skyltar medan andra som till exempel i Tyskland och Storbritannien har blå skyltar på motorvägar. Se även Upplysningsmärken för en tabell. Många länder använder sig av gemener i ortnamn medan andra använder versaler. I övrigt är standarden ganska snarlik över hela Europa. Vissa andra mindre skillnader förekommer också. Den svenska skyltningen på motorvägar liknar närmast den som finns i Frankrike förutom att färgerna skiljer sig. Länder utanför Europa kan däremot ha egna varianter på skyltning.

Normalt ska ett vägvisningsmärkena för en avfart på en svensk motorväg ange dels vart man kommer om man svänger av motorvägen samt vart man kommer om man fortsätter på motorvägen utan att svänga av. Ibland är det dock felskyltat. Ett exempel är E4 vid Mjölby. Där finns ett antal avfartsorienteringsmärken som antyder att motorvägen upphör längre fram då bakgrundsfärgen är blå istället för den normala gröna som det ska vara på en motorväg. Sådant kan bli till i samband med ändring av vägens status eller förlängning av motorvägen. Då kanske man inte bryr sig om att byta alla skyltar. Andra exempel på felskyltningar är där vägnummer får fel färg. En riksväg 40-skylt vid E45 i Göteborg har t.ex. fått grön färg istället för blå, se bild i E45 (Sverige).

Det svenska Vägverkets typsnitt för vägskyltar heter Tratex

Vägnummer

• I många länder är motorvägarna ett eget nät med egna nummer. Om motorvägen har en lucka får man leta upp en alternativ landsväg ur kartan. När en ny motorväg byggs behåller landsvägen sitt nummer. Denna princip används i många länder såsom Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Österrike. Principen passar bäst för länder med sammanhängande nät men det förekommer även i länder där det finns gott om icke sammanhängande stumpar. För att hålla skillnad på näten i skrift brukar de anges med en bokstav före såsom A i Tyskland och Italien till exempel A1, eller M i Storbritannien. Det är inte säkert att denna bokstav skyltas. I till exempel Tyskland ser man skillnad på ett motorvägsnummer och riksvägsnummer enbart på färgen. Motiveringen till detta system är oftast att man inte vill ändra landsvägsnätet, och man vill att det syns vad som är motorvägar, eftersom de är mycket snabbare än landsvägar. Eftersom man satsat en stor del av byggpengarna på motorvägar, så har landsvägarna ingen bra standard, särskilt går de ofta genom städer. I en del av länderna är motorvägarna betalvägar och då kan det vara lämpligt att ha ett riksvägsnät vid sidan om.
• I andra länder finns ett gemensamt nummernät, men med en särskild bokstav före för motorväg. Om motorvägen har en lucka finns en landsväg med samma nummer, men annan eller ingen bokstav först. Så har till exempel Nederländerna, Irland, Polen, Schweiz, Tjeckien, Ungern. I Storbritannien numreras riksvägarna med (M) efter om de är motorväg, samtidigt som det finns ett separat nät motorvägar. Detta innebär att när en motorväg byggs tas numret bort eller byts på landsvägen.
• I en del länder finns ett gemensamt nummernät, och ingen skillnad på motorvägar och landsvägar. Så har till exempel Sverige, Danmark, Makedonien, Norge och Serbien. För europavägar skyltas inte heller något nationellt nummer.
• Vitryssland, Finland, Litauen och Ryssland har precis som Sverige mfl inga särskilda motorvägsnummer. En skillnad mot Sverige är att europavägarna skyltas också med separat nationellt nummer, oberoende av om det är motorväg eller inte.
• Belgien har ett lite eget system. Man har ett separat nummernät för motorvägar, men det skyltas inte för europavägar, vilket är majoriteten av motorvägarna.

Avfartsnummer

Symbol för avfartsnummer

• E4 delen Helsingborg - Mehedeby
• E6 delen Vellinge - Rabbalshede
• E18 delen Örebro - Norrtälje
• E20 delarna Göteborg - Floda, Vretstorp - Stockholm
• E22 delen Malmö - Karlskrona
• E65 delen Malmö - Ystad
• Riksväg 40 delen Göteborg - Borås

Kultur

Inom filmen förekommer ibland motorvägar med varierad betydelse. I Bondfilmen Octopussy finns ett inslag där James Bond kör på den välkända tyska motorvägen AVUS i Berlin. Bland svenska flmer kan nämnas Smultronstället från 1957 där Victor Sjöström kör på motorvägen mellan Stockholm och Södertälje. I filmen Fröken April från 1958 finns en scen där Gunnar Björnstrand och Jarl Kullen tävlingskör med varandra på en motorväg samtidigt som de sjunger ur opera Rigoletto av Verdi.
En film där en bilresa är en viktig del av handlingen kallas road movie (det har inte någon betydelse för beteckningen om det är motorväg eller inte). Oftast är det stoppen som är intressanta i filmen men ibland även bilkörningen. En känd road movie med bland annat motorvägsliknande vägar (i södra USA) är Nu blåser vi snuten, där Burt Reynolds med sin sportbil eskorterar en lastbil som på bara ett dygn ska köra 100 mil och tillbaka. Sådana filmer kallas också biljaktsfilmer.

Planerade och förväntade motorvägssträckor

Pågående projekt

Vägprojekt , Vägverkets hemsida, 12 april 2007. Långsiktig planering , Vägverkets hemsida, 12 april 2007.

Från Berlin till Kraków går en motorväg som bitvis inte har varit komplett och delvis varit i dåligt skick då de äldsta delarna är från 1930-talet. Vissa av de östligare delarna av denna motorväg är nybyggda då de inte ens var påbörjade förrän mot slutet av 1990-talet. De delar från 1930-talet var i så dåligt skick att en stor renovering har varit nödvändig. Denna renovering pågår just nu. Se även A4 (motorväg, Polen) och Lista över motorvägar i Polen.

Från Dresden i Tyskland pågår ett motorvägsbygge mot gränsen till Tjeckien. På Tjeckisk sida om gränsen pågår också ett motorvägsbygge upp mot den tyska gränsen och inom ett år kommer dessa att kopplas samman och därmed blir det en motorväg från Dresden till Prag. Detta kommer att bli en viktig motorväg då den även blir en del av en motorvägsförbindelse mellan Berlin och Prag. Se även D8 (motorväg, Tjeckien).

Långsiktiga motorvägsplaner

I de flesta länder i Europa öster om Tyskland finns inte några stora nät ännu. Det finns storstilade planer, och länder har kommit mer eller mindre långt. De ska dels förbinda de viktiga orterna respektive land, men också med grannländer. I dessa lite större planer finns bland annat EU med i bilden och ger bidrag till vissa motorvägsutbyggnader som har viktig internationell betydelse. Även UNECE finns med sitt projekt TEM (Trans-european north-south motorway), dock utan att ge bidrag.

Räknat norrifrån kan följande projekt nämnas:

I Baltikum planeras inom TEM Kaliningrad-Riga-Tallinn, Riga-Warszawa samt Kaliningrad-