Norrland

Omfattning

Norrland består idag av landskapen Gästrikland, Härjedalen, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Lappland, Västerbotten och det senare bildade Norrbotten. Med övre Norrland avses vanligen Norrbottens och Västerbottens län. Historiskt sett har begreppet Norrland använts om de nordliga delarna av riket som då även innefattande Finland. Norrland hade då två sydliga gränser, varav den östra gick vid Ule älv som mynnar ut vid Uleåborg.

Norrland i etymologiskt hänseende

Norrland som begrepp myntades först 1435 i Karlskrönikan, då som norland för området norr om skogen Ödmården på bägge sidor om Bottenviken, det vill säga Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten (som då sträckte sig långt in i det historiska Österbotten).

Norrland är således en kollektiv benämning för 'landet i norr' och har därför haft kraftiga gränsskiftningar genom historien. Norrland är även den enda landsdelen som inte grundar sig på någon folkgrupps utbredning som Götaland (götar) och Svealand (svear). Detta gör att 'norrlänning' som begrepp i dagligt tal ofta uppfattas som alldeles för svepande och generaliserande. I och med att begreppet främst används av personer från Svealand och Götaland har mottermen 'sörlänningar' uppstått.

Norrlands historia

Norrland befolkades snart efter inlandsisens avsmältning för närmare 10 000 år sedan. Inflyttarna antas ha kommit från olika håll. Under yngre stenåldern utvecklades en så kallad norrländsk skifferkultur. Under bronsåldern etablerades en kuströsetradition längs Bottniska viken till höjden av Skellefteå. Under äldre järnåldern uppstod agrarsentära bygder i södra delen av Norrland, främst i kustlandet från Gästrikland till norra Ångermaland, samt i inlandet runt Storsjön i Jämtland. Under samma tid utvecklades de församiska kulturella traditionerna i övre Norrland. I järnålderns slutskede skedde en finsk expansion till Norrbottens kustland.

Det är möjligt att södra delen av kustlandet uppgick i Sveariket från och med vendeltid. Ännu på 1200-talet var dock den svenska överhöghetens faktiska inflytande över samhällena norr om Ödmården litet. Norrlands landskap, förutom Gästrikland, gick då oftast under namnet Hälsingland. Under medeltidens lopp kom också Novgorod att markera en viss närvaro - genom handel och skatteintäkt - i åtminstone Norrbotten. I den tidiga integrationen av Norrland i det blivande Sverige spelar de mystiska birkarlnaarna, och deras monopol på handel och beskattning av samer, en central roll. De har föreslagits vara såväl ryssar, finnar som svenskar.

När Sverige delades in i län, statliga förvaltningsområden, år 1634 klövs det gamla Norrland i två delar. Det ena länet, Norrlands län kom att omfatta landskapen Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten (med Norrbotten och Lappland som inte koloniserades färdigt förrän en bra bit in på 1800-talet). Det andra länet, Österbottens län kom att omfatta Österbotten. År 1638 bröts Västerbottens län ut ur Norrlands län och 1640 överfördes Gästrikland, som ditintills hört till Svealand, från Upplands län. Västernorrlands län myntades senare i kontrast till Österbottens län (framför allt de södra delarna), som utgjorde 'Östernorrland'.

I samband med att Jämtland och Härjedalen erövrades från Norge år 1645 upphörde Norrland att existera som administrativ enhet då de resterande delarna av Norrlands län delades upp i Hudiksvalls och Härnösands län. Norrland levde dock vidare i södra Sverige med den generaliserade benämningen på allt land i norr. En schablonbild som inte alltid uppskattats i Härjedalen, Jämtland, Hälsingland och Gästrikland då det förr hette 'Jämtland och Norrland' därav det faktum att Jämtlands län ligger väster om Västernorrlands och Nordisk Familjeboks uggleupplaga noterar år 1912 att 'norrlänningarna själfva räkna likväl hvarken Gästrikland och Hälsingland eller Lappland till det egentliga N.'.

Norrland

Omfattning

Norrland i etymologiskt hänseende

Norrlands historia

Fotnoter

Se även