Grundandet och riksdagstiden, 1991-1994
Idén till en partibildning började med en debattartikel i
Dagens Nyheter den
25 november 1990 av Karlsson och Wachtmeister. Den
4 februari 1991 grundades partiet vid ett möte i
Skara. Partiet var representerat i riksdagen
1991-
94, då det fick ställning som '
tungan på vågen' för den borgerliga regeringen.
Partiet saknade klar ideologisk hemvist; av kritiker klassades det ofta som populistiskt och missnöjesparti. Förespråkandet av en restriktivare flyktingpolitik gav även beskyllningar om främlingsfientlighet.
Partiet, vars mest ihågkomna mantra var 'drag under galoscherna' (något som kunde tolkas som kritik mot etablerade politiker som, enligt Ny Demokrati, satt fast i stelbent byråkrati och saknade ork att ta itu med problem på ett 'pragmatiskt' sätt) tog sig in i riksdagen redan ett halvår efter grundandet, med 25 mandat och 6,7 % av rösterna i riksdagsvalet 1991. Under sin tid i riksdagen lyckades inte partiet genomdriva några nämnvärda politiska beslut.
Sedan Wachtmeister meddelat att han skulle lämna partiledarposten under våren 1994 inleddes en mycket invecklad maktstrid som var början till slutet för partiet. I voteringen om vårdnadsbidrag mot slutet av riksdagsåret 1994 var NyD:s riksdagsgrupp splittrad i tre falanger: en ledd av den nya partiledaren Harriet Colliander röstade för regeringens förslag om vårdnadsbidrag, en ledd av förre partiledaren Ian Wachtmeister lade ned sina röster medan en tredje falang ledd av Bert Karlsson företrädde den tidigare partilinjen och röstade nej.
Colliander avsattes under kaotiska former som partiledare efter bara några få månader och Vivianne Franzén tog över. Bland annat som en följd av maktstriderna förlorade Ny Demokrati sina riksdagsplatser vid valet 1994, där man fick 1,4 % av rösterna.
Kampanjsången Drag under galoscherna
Under den första valkampanjen gav partiet ut singeln 'Drag under galoscherna' (Häng med, häng med) med 'Bert-Ians' (med
Paul Paljett som kompositör och främste musiker). Tanken var att låten skulle lanseras via
Svensktoppen men
SR satte stopp för de planerna genom att hänvisa till formella skäl.
Efter valet 1994
Åren efter 1994 ledde till en allt stadigare nedgång för partiet. Det hade lyckats behålla vissa mandat i kommunerna på sina håll, men fraktionsstridigheter ledde till att allt fler inom partiledningen hoppade av.
Valet 1998 [Valmyndighetens redovisning av partiets röster riksdagsvalet 1998 ]
ledde till att det fick 8 297 röster, eller 0,15 % av rösterna.
Den 25 februari 2000 sattes partiet i konkurs av partiledningen. Ny Demokrati fick 106 röster i valet 2002[ Partiet ställde inte upp i riksdagsvalet.]
Valmyndighetens redovisning av riksdagsvalet 2002
.
På kommunal nivå klarade sig partiet i vissa fall längre än vad det gjorde i riksdagen. Från 1991 fram till 2002 hade partiet mandat i Laholms kommun, som efter 1998 var den enda svenska kommunen där partiet fortfarande hade något mandat. Partiet ställde sedan inte upp i 2002 års kommunval. [[1] Slutresultatet för 1998 års kommunalval, Laholms kommun]
Partiet anses numera vara i stort sett obefintligt och någon verklig politisk verksamhet förekommer knappast längre, även om partiet formellt inte är upplöst. I riksdagsvalet 2006 fick partiet sex handskrivna röster[ Partiet ställde inte upp i riksdagsvalet.]
Valmyndighetens redovisning av partiets röster riksdagsvalet 2006
Ny partibildning 2002
På våren 2002 bildades ett nytt parti med samma namn men med ett annat organisationsnummer. Lars Einar Holm var ledare för denna oregistrerade partibildning, som lånat Ny Demokratis namn. Detta nya parti har inte fått något genomslag i media, och de handskrivna röster som avgivits för Ny demokrati 2002 och 2006 har möjligen snarare varit ämnade för det ursprungliga partiet.
Partiledare
Referenser
