Nyen

Nyen (på finska Nevanlinna) är Sankt Petersburgs föregångare som stad vid Nevas utlopp. Den låg på ett näs, som bildas där den lilla ån Ochta flyter in i Neva. Ochta har förekommit med namnet Svartå eller Svartbäcken på svenska kartor. Här byggdes en svensk fästning för Ingermanland vid namn Nyenskans. Man påbörjade byggandet av befästningen 1611. Staden uppfördes kring den grundade fästningen och fick stadsprivilegier den 28 september 1638, vilka förnyades den 20 september 1642. Redan Gustaf II Adolf föranstaltade, efter erövringen av kexholmska och ingermanländska områdena, att en stad skulle grundas vid Neva. En tidigare svensk fästning fanns på samma plats under medeltiden.

Själva befästningen kom att ligga på Ochtas södra strand och staden på dess norra. Staden utvecklades snabbt till ett handelscentrum inte bara för Ingermanland utan även för Kexholms län och det östra Finland. Befolkningen i Nyen utgjordes huvudsakligen av finnar, men även från Sverige kom det borgare dit. Hamnen anlöptes flitigt av handelsskepp i synnerhet från Tyskland och handeln låg till största delen i tyskarnas händer. De hade råd att grunda en egen församling och även bygga sig en kyrka. Andra kyrkor som fanns i Nyen var en finsk-svensk kyrka samt en liten grekisk-ortodox tsjasouna (kapell).

Snart växte det fram två stadsdelar i Nyen. I den södra låg trivialskolan, prästgården och den finsk-svenska kyrkan. Församlingen hade grundats 1640s. Där tjänstgjorde bland annat Jakob Ritz och Urban Hjärne far Erland Jonae. En teologie doktor, hovpredikant Olof Stierman (död 1767), var son till borgmästaren i Nyen. I den norra stadsdelen fanns rådhuset, hospitalet, den tyska kyrkan och en liten klockstapel. Staden var nog till utseende mycket likt Nya Lödöse (nuvarande Gamlestaden i Göteborg), också beläget på ett näs mellan en å och älv.

Alldeles vid stadsgränsen i Nyen fanns förråd, strandbodar, en tegelfabrik och tre parker, av vilka stadsparken var känd för sina tulpaner och andra blommor. Dessutom känner vi till att det stod ett kruttorn mitt i ån på en liten videbevuxen ö. Stadens invånartal steg som mest upp till två tusen. (Därför är den ryska myten att Peter den store byggde sin nya huvudstad i träskmarken alldeles överdriven, det var en kultiverad trakt.) 1656 års krig stoppade utvecklingen, då ryssarna intog fästningen, dödade stadens invånare och brände husen. Samma år erövrade Gustaf Eriksson Horn tillbaka staden. Fienden hade övergivit fästningen. Nyenskans hämtade sig snabbt från krigets ödeläggning. År 1671 skänkte svenske kungen Karl XI 8 skeppund (över 1000 kg) koppar till församlingen att gjuta kyrkklockor av.

Under Stora nordiska kriget började ryssarna på våren 1703 ett anfall mot Nyenskans och uppmanade fästningens försvarare att kapitulera. I fästningen fanns endast en besättning på cirka 600 svenska soldater och efter ett par dagars bombardemang var de mogna för en vapenvila i maj 1703. Troligen hade de flesta stadsborna flytt redan tidigare. Rådmannen och kyrkorådets ordförande Henrik Luhr lyckades vid sin flykt till Finland 1700 ta med sig en del av kyrkans inventarier, bl a två kyrkklockor, två takkronor samt en stor mängd textilier. Efter många svårigheter har dessa föremål sedan förts till Stockholm, där klockorna bortskänktes eller såldes, medan övriga inventarier skänktes av det Luhrska dödsboet till Finska församlingen i Stockholm 1733. Där de tvenne ljuskronorna än idag pryder Finska kyrkan vid det kungliga slottet. Den svenska församlingen i Nyen lever idag vidare som den svenskspråkiga församlingen Sankta Katarina kyrka i Sankt Petersburg.

Stora riksvapnet

Denna artikel om Sveriges historia är bara påbörjad. Hjälp Wikipedia genom att [:Nyen|action=edit}} fylla i mer]!