Oktoberrevolutionen
Namnet härrör från det faktum att man i tsarernas Ryssland fortfarande använde den julianska kalendern, medan huvuddelen av världen i övrigt hade övergått till den gregorianska kalendern. Den 7 november var alltså egentligen en dag i oktober enligt den julianska kalendern.
Bakgrund
Efter tsarens avgång i samband med februarirevolutionen hade den 15 mars 1917 en provisorisk regering bestående av före detta dumaledamöter under den liberale prins Lvov tagit makten. Snart uppstod en maktkamp mellan den provisoriska regeringen, som dominerades av liberaler och socialister, och Petrograds sovjet, som dominerades av kommunister. Sovjeten hade förskansat sig stor makt, bland annat inom militären, och utfärdade beslut som underminerade regeringens.
Lenin befann sig i landsflykt i Schweizen när han fick veta att tsar blivit avsatt och att en ny provisorisk regering bildats. Han bestämde sig då för att ta sig tillbaka hem till Ryssland. Tyskland hjälpte honom i april med förflyttningen eftersom de hoppades att hans närvaro i Ryssland skulle öka den politiska instabiliteten i landet, försvaga den nya ryska regeringens ställning och dess styrka i första världskriget och att Lenin ifall han kom till makten skulle dra ur Ryssland ur kriget.
I juli ersattes Lvov av socialisten Aleksandr Kerenskij som regeringschef i den provisoriska regeringen. Under hösten 1917ernas hade landet glidit in i ett kaotiskt tillstånd. Rysslands enorma förluster på slagfälten, svälten och en svår vinter, som varit bidragande orsak till att februarirevolutionen brutit ut, hade stärkt bolsjevik inflytande över arbetarråden. I slutet av juli hade bolsjevikerna den egentliga makten i huvudstaden Petrograd efter att ha krävt mer makt åt sovjeterna.
De ryska förlusterna och nederlagen i det pågående första världskriget, med en armé och folk allt mer kritisk till kriget, satte press på regeringen. Den provisoriska regeringen under Kerenskij valde att fortsätta kriget, mycket på grund av påtryckningar från Storbritannien och Frankrike. Ett misslyckat kuppförsök av de revolutionära i juli ledde till att flera bolsjeviker fängslades eller drevs i landsflykt. Efter att den provisoriska regeringen behövt bolsjevikernas hjälp för att avstyra en högerkupp av general Kornilov i Petrograd ökade dessas inflytande; då Kornilovs trupper närmade sig Petrograd släpptes de fängslade bolsjevikerna fria och beväpnades och bolsjevikerna utnyttjade regeringens oförmåga för att vinna en opinionsseger.
Revolutionen
I september saknade Kerenskij nämnvärt stöd i Petrograd, både opinionsmässigt och militärt, medan bolsjevikerna utövade stort inflytande över soldater och arbetare och hade brett folkligt stöd.
Den bolsjevikiska resningen inleddes av Jaan Anvelt i Tallinns den 5 november. Revolutionen pågick i cirka tio dagar. Bolsjevikerna placerade ut beväpnade vakter på järnväg- och telegrafstationer. Den provisoriska regeringen i Petrograd störtades natten till den 7 november. Trotskij planerade och ledde det röda gardet på plats i Petrograd när de tog över viktiga regeringsbyggnader. På kvällen klockan 21:45 den 6 november inleddes anfallet mot Vinterpalatset där regeringen hade sitt säte, vilket signalerades med ett löst skott från kryssaren Aurora. Vinterpalatset skyddades av initialt av kosacker, en kvinnobataljon samt kadettkåren, men dessa avvek så småningom. Det stormades och nästan utan blodspillan intogs det omkring klockan 2 på natten den 7:e; utan att möta större motstånd kunde de av den provisoriska regeringen som inte flytt tas till fånga (Kerenskij flydde till USA). Det är detta som i snävare mening kallas för oktoberrevolutionen. Bolsjevikerna kunde efter bara några timmar upprätta regering.
Se även
