Oxider skapas ofta genom en kemisk process som kallas oxidering.
På grund av atomslagens elektronegativitet kan man se en principiell skillnad mellan å ena sidan oxider av metallerer, å andra sidan oxider av ickemetall (och vissa övergångsmetaller).
De förstnämnda bildar jonföreningar, som i hög grad påminner om salter. De är fasta ämnen med hög smältpunkt och ger när de löses i vatten en basisk reaktion. De kallas därför även basiska oxider.
Ickemetalloxiderna hålls samman av kovalenta bindningar. Det bildar därför oftast små molekyler, som vid rumstemperatur utgör en gas eller vätska. När de löser sig i vatten får man en sur reaktion, varför de kallas sura oxider.
Vissa halvmetaller som kisel, och övergångsmetaller som kvicksilver bildar med syreatomer kovalenta kedjor eller nätverk. Ett exempel på de sistnämnda är de silikater som utgör huvuddelen av jordskorpan.