Hans familj bodde i Norge under sommaren, och flyttade vintertid till trakter nära den svensk-finska gränsen. Medan han var ett litet barn tvingades familjen flytta långt söderut till nya renbetesmarker i trakterna av Jokkmokk, då de nya regler som följde på unionsupplösningen mellan Sverige och Norge närmast omöjliggjorde för samer att som förr röra sig mellan de två länderna med sina renhjordar. Som vuxen och bosatt vid Stora Lulevattens källflöden fick han flera gånger flytta, då nya vattenmagasin byggdes för att kunna utnyttja Lule älvs vattenkraft. Flera av hans dikter ger uttryck för det samiska folkets kamp och vanmakt; andra handlar om kärlek till naturen och till renen.
Den enda bok med Paulus Utsis poesi som kom ut under hans livstid är Giela giela frÃ¥n 1974. 1992 kom en samling av hans verk ut under Nils Aslak Valkeapääs försorg, Don čanat mu alccesat. Den norrbottniska musikgruppen NorrlÃ¥tar har spelat in en översatt och tonsatt dikt av honom, Strandlös strand.
Externa länkar /källor
