Direkt presstöd
Riksdagen beslutade för första gången om direkta ekonomiska bidrag till pressen
1965. Presstödet gavs då till de politiska partiernas opionsbildande verksamhet, och partierna fick själva vidarebefordra pengarna till sina respektive tidningar. Efter några år omarbetades systemet till fasta regler och en statlig myndighet som fördelar stödet. Idag ansvarar
Presstödsnämnden för presstödet. Stödet finns i två former:
- Driftsstöd går till tidningar som är andratidningar på utgivningsorten (som har högst 30 % spridning på utgivningsorten). Dessutom måste ett antal andra krav vara uppfyllda, till exempel måste tidningen ha en upplaga på minst 2000 exemplar, huvudsakligen spridas genom prenumerationer, och tidningen får inte gå med vinst. Även tidningar som utkommer en eller två gånger i veckan kan få driftsstöd. Driftsstödet är den klart största formen av presstödet. Driftsstödet uppgick 2006 till knappt 430 miljoner kronor.
- Distributionsstöd går till alla dagstidningar som deltar i organiserad samdistribution. År 2006 uppgick distributionsstödet till drygt 73 miljoner kronor.
Under vissa perioder (senast 2002–2005) har presstödet även innefattat ett s.k.
utvecklingsstöd, som är ett bidrag för investeringar i ny teknisk utrustning, datorprogram, utbildning, med mera.
De största presstödstagarna är sedan många år Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet. Den senare tidningen får driftsstöd som andratidning i Malmö trots att upplagan så gott som uteslutande går till mindre orter och landsbygd i övriga Skåne, där tidningen har en avsevärt starkare marknadsposition.
I januari 2007 förklarade det liberala statsrådet Lars Leijonborg att han ville avveckla presstödet. Leijonborgs förslag hade dock inte stöd bland de övriga partierna i regeringen och Leijonborg fick kritik för sitt utspel av bland andra kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m).[}
|}. }}}
|}
|”Presstöd splittrar alliansen ]
”.
|”Presstöd splittrar alliansen”.}} }}}
| Dagens Nyheter}}}
|, 2007-01-23.}}}
| s. }.}}
Indirekt presstöd
Förutom de direkta bidragen till tidningarna har staten även infört ett antal skattelättnader för dagspressen, till exempel befrielse från
mervärdesskatt, lägre portoavgifter och sänkt
reklamskatt. En särskild posttaxa för tidningar infördes redan
1820, men avvecklades från slutet av
1970-talet.
Källor
- }|Halvarson, Arne m.fl.,}} }| (red.)}} Sveriges statsskick }| (2002)}}}|, 12:e upplagan.}} }| Översättning: .}} }| Stockholm: }.}} }| sid. .}} }| uppslagsord: }.}} }| på internet }.}} }| ISBN 91-47-05175-2.}}
- Nationalencyklopedin, band 15
Externa länkar
Se även
|
Om 
