Protektorat

Protektorat betecknar i statsrättslig mening den äldre styrelseform eller styrelsetid, som till förutsättning har, att statsmakten utövas av en tillfällig makthavare under namn av protektor eller skyddsmakt, och vars rättsliga ställning i allmänhet inte är bestämd. Efter andra världskrigets slut förekommer protektorat i princip inte alls.

I folkrättslig mening åter innebär protektoratet ett skyddsvälde. Detta kan som i äldre rätt, bestå av en till skyddsmakten hörande mindre angränsande stat, till exemep San Marino och Italien, Donaufurstendömena och Ryssland (1829-1856) och även Joniska öarna och Storbritannien (1815-1863), varvid förutsattes, att den beskyddade statens utrikespolitik inte kommer i strid med skyddsmaktens eller så att all utrikespolitik sköts av skyddsmakten.

I nyare rätt förekom emellertid protektorat även i den formen, att det är som ett slags kolonialområde utan formlig kolonialorganisation. Dessutom kunde förekomma att protektorat i Afrika utsträcktes över angränsande inland som intressesfär, utan att ockupation ägt rum och utan att därvarande samhällen på minsta sätt berördes av skyddsförhållandet, som då bara betydde en reservation av ifrågavarande inland som ett framtida intresseområde för skyddsmakten.

Protektorat

Se även