Radikalfeministisk teori
Enligt radikalfeminismen innehåller hela samhället en
könsmaktsordning - i feministisk litteraturet kallad
patriarkat - som håller alla kvinnor i ständigt
förtryck. Exempel på detta förtryck är
pornografi,
prostitution och partner
misshandel. Denna modell är starkt inspirerad av marxismens syn på förhållande mellan kapitalister och
arbetarklassen.
Shulamith Firestone, vars teorier låg till grund för skapandet av radikalfeminismen som en egen riktning skild från övrig radikal feminism och från kommunismen, menade att könsförtrycket var intimt sammankopplat med klassamhället och den alienerande kulturen. Enligt henne kan könsförtrycket inte upphävas annat än i ett kommunistiskt samhälle där alla former av alienation och därmed kultur upphävts.[Firestone, Shulamith, The dialectic of sex, Women's P., London 1980]
Vissa radikalfeminister delar dock inte denna åsikt om att männens förtryck av kvinnor är relaterat till förhållandet mellan samhällsklasser, raser och andra grupper. Denna tanke är dock grundläggande för den socialistiska feminismen.
En gren av radikalfeminismen är lesbisk separatism, som även räknar vaginala samlag som ett exempel på mäns förtryck av kvinnor och förespråkar lesbiska förhållanden. Bland radikalfeminister finns ingen enighet om vilka medel som bör användas för att störta könsmaktsordningen, men många av dem anser att kvinnor bör föra kampen i sitt privatliv. Både parlamentarism och utomparlamentarism är representerat bland dem.
Kritik
Radikalfeminismen har fått utstå hård kritik, speciellt från akademiskt håll. Kritiken går i huvudsak inte ut på att teorin skulle vara felaktig som sådan, utan att dess förespråkare visar en tydlig ovilja att nyansera teorin eller acceptera eller ens diskutera andra teorier och förklaringar till kvinnors underordning i samhället, liksom för det som radikalfeminister kallar 'mäns våld mot kvinnor'. I Sverige har sådan kritik framför allt framförts av Gunilla Falk och
Petra Östergren.
Radikalfeminister kritiseras för att komma med kategoriska påståenden - något som anses vanskligt inom samhällsvetenskape. Kritiker menar att ett konsekvent tillämpande av teorin svårligen kan förklara varför partnermisshandel förekommer även i samkönad relationer, medan många radikalfeminister själva menar att könsrollerna återskapas även i homosexuella relationer. Kritiker efterfrågar då om radikalfeminism kan acceptera någon form av samlevnad över huvud taget. Vissa kritiker menar också att radikalfeminism genom att koncentrera sig på könsförtrycket förbiser hur kvinnor förtrycker varandra och ibland också hjälper till att upprätthålla kvinnoförtrycket. Radikalfeminismen har även svårt att förklara till exempel varför män är i majoritet bland samhällets utslagna, i självmordsstatistiken och varför mannens genomsnittslivlängd blivit kortare än kvinnans.
Kritiker menar också att radikalfeminismens fördömande av sexuella framställningar av kvinnokroppen är hycklande, eftersom den för det första ansluter till moralkonservatism och för det andra inte tar avstånd från, eller ens vill diskutera, liknande framställningar av manskroppen i bland annat pridefestivaler och bögporr.
Inom sexpositiv feminism uttrycks kritik mot det man anser vara ett motstånd mot den kvinnliga sexualiteten bland radikalfeminister. De sexposistiva feministerna anser att denna åsikt bidrar till förtryck av kvinnor snarare än att bekämpa förtrycket.
Socialistisk feminism kritiserar radikalfeminismen för att försumma klass- och rasperspektivet. Liberalfeminism kritiserar ofta radikalfeminism för att överanvända begrepp som falskt medvetande och försummandet av fri vilja.
Se även
Referenser
Källor
- Gemzöe, Lena. (2004). Feminism ISBN 91-574-5935-5
Noter
Externa länkar
Radikaalifeminismi
Phallocratie
