Vad som är gällande rätt definieras som den skrivna och oskrivna lagen; rättsnormativister anser i John Lockeens spår att rätt kännetecknas av en igenkänningsregel, men Locke var dock naturrättsteoretiker och rättsnormativismen skär genom rättsteorins olika skolor. Rättspositivismens motsats är i högre eller lägre grad naturrätt och därmed kontraktualismen och humanismen, att det finns ett rätt och fel oavhängigt den skrivna lagen (det vill säga lagstiftarna och lagtolkarna) eller rådande moraluppfattningen, eller att det finns en överallt gällande rätt för människan oavsett lagstiftning eller samhällsnorm.
Rättspositivismen uppstod i positivismen under 1800-talet, och i utilitarismen med Jeremy Bentham. John Austin var en tidig förespråkare för rättspositivismen, och menade att rättstvister kan lösas med förnuftet.
De olika rättssynerna påverkar inställningen till de mänskliga rättigheterna, internationell rätt, folkrätt, med mera. Då naturrättsteoretikerna menar att de mänskliga rättigheterna kodifierats mer eller mindre lyckat i deklarationer och konventioner, menar rättspositivister att dessa lagtexter stipulerar de mänskliga rättigheterna och endast är giltiga i den utsträckning som de ratificerats och efterföljs.
Se även
Externa länkar