www.all2know.com Google WWW All2know sv
  Huvudsida Huvudsida | Om Om 
  Navigation
» Huvudsida
» Artikelkategorier
» Innehålls listor
» Alfabetiskt index
» Slumpmässig sida
» Redigera Extern länk
Ändrad: 2007-11-19
  Länkar hit 
Bifrost
Fysik
Solen
Vatten
Gäddbandmask
Färg
Mynt
Tsui'goab
Ã…ska
Regn
Iris
42 (tal)
Jan Wildens
Pärlemor
Gömmaren
Minnesregel
Regnbågsflaggan
Irisar
Pankromatisk film
El Salvadors statsvapen
  Andra språk 
daRegnbue
fiSateenkaari
frArc-en-ciel
noRegnbue
Kategori: Meteorologi Optik Optiska fenomen

Regnbåge

För fisken, se regnbåge (fisk).
Primär och sekundär regnbåge

Primär och sekundär regnbåge

En regnbåge är ett optiskt, meteorologispektrumskt fenomen som uppträder som ett (nästintill) fullständigt ljus i form av en båge på himlen då solen lyser på nedfallande regn. Regnbågen är ett mångfärgat spektrum med rött ytterst och violett innerst. De övriga färgerna är (från rött till violett) orange, gul, grön och blå. En vanlig missuppfattning är att regnbågen även innehåller färgen indigo.

Regnbågen uppträder då det finns regndroppar i luften och solen befinner sig lågt och bakom betraktaren. Klarast lyser regnbågen då halva himlen fortfarande är täckt med mörka moln som avger regn och betraktaren befinner sig under klar himmel. Man kan även se en regnbåge vid vattenfall; genom att själv sprida vattendroppar i luften; ibland i motljus intill moln; eller som vertikala band intill avlägsna regnfronter och fallstrimmor.

Vid mycket få tillfällen kan en regnbåge även uppträda på natten under liknande väderleksförhållanden och med mycket stark månsken. Människans färgperception är dock begränsad i svagt ljus och regnbågar orsakade av månen ter sig därför som vita. (Se bild nedan).

1 Regnbågen som fysikaliskt fenomen
2 Regnbågen i myter och religioner
3 Se även
4 Externa länkar

Regnbågen som fysikaliskt fenomen

[[Bild:Rainbow formation.png|thumb|300px|Hur en regnbåge uppstår
1. Vattendroppe
2. Intern reflexion
3. Primär regnbåge
4. Refraktion (Ã¥terspegling)
5. Sekundär reflexion
6. Solstrålar
7. Ljusbana till den primära regnbågen
8. Ljusbana till den sekundära regnbågen
9. Observatör
10. Område med droppar ger upphov till den primära regnbågen
11. Område med droppar ger upphov till den sekundära regnbågen
12. Område med vattendroppar]]

Det som orsakar regnbÃ¥gen är solljusets dispersion dÃ¥ det bryts i de nästintill sfäriska regndropparna i atmosfären. DÃ¥ en ljusstrÃ¥le träffar en regndroppe bryts den först av dÃ¥ den passerar regndroppens yta. Mot regndroppens bakre sida sker en reflektion vilket gör att ljusstrÃ¥len Ã¥terspeglas. Till sist bryts ljusstrÃ¥len en andra gÃ¥ng dÃ¥ den passerar ut genom regndroppen. Sammantaget gör detta att ljuset Ã¥terspeglas i 40° – 42° vinkel oberoende av regndroppens storlek. Dessa vinklar beror istället pÃ¥ vattnets olika brytningsindex för olika vÃ¥glängder. Vitt ljus bestÃ¥r av olika färger och blÃ¥tt ljus bryts kraftigare än rött ljus. P.g.a. speglingen inuti vattendroppen omvänds förhÃ¥llandet och det röda ljuset framträder därför högre upp pÃ¥ himlen och bildar den yttersta ringen i regnbÃ¥gen.

RegnbÃ¥gen finns egentligen inte pÃ¥ nÃ¥gon särskild plats pÃ¥ himlen utan är en optisk synvilla vars skenbara position är beroende av var observatören stÃ¥r. Alla regndroppar bryter och Ã¥terspeglar solljuset lika mycket. RegnbÃ¥gen och solen Ã¥terfinns alltid i motsatta riktningar frÃ¥n betraktaren sett. RegnbÃ¥gens inre ring lyser nÃ¥got klarare än dess yttre och är inget mindre än en förstorad bild av solen. BÃ¥gens centrum ligger i den skugga som betraktarens huvud kastar pÃ¥ marken och denne uppfattar regnbÃ¥gen som en ring 40° – 42° ut frÃ¥n den linje som gÃ¥r mellan huvudet och dess skugga. Det betyder att om solen befinner sig högre än 42° över horisonten hamnar regnbÃ¥gen nedanför horisonten. Den kan dÃ¥ bara ses av betraktare som befinner sig pÃ¥ nÃ¥got berg eller i ett flygplan. Om man ser regnbÃ¥gen frÃ¥n ett flygplan kan den uppträda som en sluten cirkel med flygplanets skugga som cirkelns centrum. Att fotografera en hel regnbÃ¥ge kan vara svÃ¥rt eftersom det krävs optik med en bildvidd pÃ¥ 84° vilket för en vanlig 35 mm-kamera skulle betyda en brännvidd pÃ¥ 19 mm (mot det vanliga 28 mm).

Ibland kan en ljussvagare sekundär regnbÃ¥ge uppträda utanför den primära pÃ¥ ungefär 50° – 53° vinkel. Detta beror pÃ¥ att solljuset kan Ã¥terspeglas en andra gÃ¥ng inuti regndropparna vilket ocksÃ¥ gör att den sekundära regnbÃ¥gens färger blir inverterade jämfört med den primära. Ovanligare är de tre- och t o m fyrfaldigade regnbÃ¥gar som ibland uppträder som pulserande och krusiga intill sina mer ljusstarka grannar.

Varje mot regndroppen infallande strÃ¥le som reflekteras i omrÃ¥det mellan 0° och 42° ger en regnbÃ¥ge, men de flesta mot ögat kommande strÃ¥lar är sÃ¥ ljussvaga att de inte syns. Endast de strÃ¥lar som reflekteras i omrÃ¥det 40° – 42° ger ett synligt spektrum, beroende pÃ¥ att reflektionsvinkeln ändras väldigt lite med ändrad infallvinkel mot droppen just där. De nämnda svaga spektra blandar sig i omrÃ¥det under bÃ¥gen och ger där upphov till ett ljust band. I omrÃ¥det mellan bÃ¥garna för enkel- och dubbelreflektion nÃ¥r inget reflekterat ljus frÃ¥n nÃ¥gon av bÃ¥garna fram till ögat, därför framträder omrÃ¥det som ett mörkt band. Bägge fenomenen syns pÃ¥ en av bilderna pÃ¥ denna sida.

För att man ska se en jämnstark regnbÃ¥ge fordras att regndropparna är exakta sfärer, vilket innebär att regndropparna inte fÃ¥r vara allför stora (r < 0,25 mm?) och inte röra sig alltför snabbt mot luften. DÃ¥ blir de tillplattade: asfäriska (oblatformade, 'hamburgerlika') genom friktion mot luften. Om de är deformerade syns övre delen av bÃ¥gen svagare än de närmare horisonten.

Den första korrekta, teorin som förklarade regnbågens uppkomst framställdes av Descartes 1637. Han hade observerat att regndropparnas storlek inte hade någon inverkan på regnbågens utseende. Han lät ljusstrålar passera genom en stor glassfär fylld med vatten och, genom att mäta vid vilka vinklar som ljuset lämnade glaskärlet, lyckades sluta sig till att den primära regnbågen uppstår då ljuset reflekteras en gång och den sekundära regnbågen då ljuset reflekteras två gånger. Han lyckades också underbygga sina slutsatser genom att härleda den allmänna brytningslagen (efter, men oberoende av, Snell) och korrekt beräkna vinklarna för båda bågarna. Descartes misslyckades dock med att förklara regnbågens färger.

Isaac Newton var den förste som visa att vitt ljus består av alla regnbågens färger. Han lät ett prisma dela upp det vita ljuset i ett färgspektrum och ett annat prisma förena spektrumet till vitt ljus igen. Han visade också att rött ljus bryts mindre än blått vilket, i stort sett, var det som behövdes för att förklara regnbågen som optiskt fenomen.

Regnbågen i myter och religioner

<em>Bergslandskap med regnbåge</em>, nattlig scen med regnbåge av Caspar David Friedrich, 1810

Bergslandskap med regnbåge, nattlig scen med regnbåge av Caspar David Friedrich, 1810

Regnbågens gäckande skönhet har givit den en plats i myter, sagor och religiösa trossystem. I grekisk mytologi är den stigen efter budbäraren Iriserna mellan himlen och jorden. Leprechaun i irländsk folktro gömde sin guldskatt vid regnbågens ände. I kinesisk mytologi var regnbågen en reva i himlen som förseglades av gudinnan Nûwa med hjälp av stenar i sju olika färger. I hinduistisk mytologi kallas regnbågen för Indradhanushi, dvs Indras båge, efter denne blixtnsens och åska gud. I nordisk mytologi kallas regnbågen för Bifrost och är den bro, som vaktad av Heimdall förenar Asgård med Midgård.

Regnbågen finns omnämnd i Första Moseboken som ett tecken på Guds förbund med människorna. Efter att Noa överlevt floden sände Gud regnbågen som ett tecken på hans löfte att ingen mer syndaflod skulle komma.

Regnbågen finns som flagga, där de olika färgerna representerar mänsklighetens mångfald. Flaggan står för tolerans och medmänsklighet.


Se även

Externa länkar

Från Wikipedia, den fria encyklopedin. Extern länk. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License Extern länk.