Definition genom beskrivning av religionens olika funktioner
Relgionen har förmodligen usprungligen uppstått för att människan skulle kunna hantera liv och död, för att åskådliggöra den värld som hon antagit måste finnas till bortom det hon kan uppleva med sina sinnen, för att försöka förklara det som var till sin natur oförklarligt men ändå skedde. Den enda människotyp förutom den moderna människan (homo sapiens sapiens som anses ha haft någon form av religiös tro är den för ca. 30.000 år sedan utdöda Neanderthalmänniskan – detta för det påvisats att de begravde sina döda under någon typ av rituella förhållanden. Nutidens religioner är mycket sammansatta och komplexa som en följd av att de tagit på sig alltfler uppgifter. Det är därför möjligt att definiera begreppet religion genom att lista de olika funktionerna:
Riter, myter och traditioner (dop, skapelseberättelser, bröllop, begravningar, gudstjänster, heliga skrifter) är religionens yttre utrycksformer
- för att skapa en samhörighetskänsla bland de troende eller ett folk, något som ger den enskilde troende en känsla av hemvist bland såväl sina nuvarande trosfränder som bland de som tidigare upprätthållit traditionen
- för att om och om igen påminna om tron och det transcendenta
- för att skapa känslor av vördnad och ödmjukhet för det som är större än oss
- för att föra kunskapen vidare från generation till generation
- för att symboliskt beskriva det obeskrivbara och åskådliggöra en övernaturlig verklighet
- för att i likhet med konsten ge oss tilltalande föreställningar
Moraliska och/eller etiska värderingar – en grundval av moraliska och etiska värderingar finns i alla stora religioner:
- den gyllene regeln, med små variationer, om att bemöta andra som man själv vill bli bemött
- moralen och etiken är inte religiösa till sitt ursprung utan härrör från att evolutionen gynnat dem som inte skadar varandra
- kärlek och medkänsla, goda gärningar och avståndstagande från onda gärningar, förbud mot att döda, stjäla, ljuga, samt specifika bud eller lagar
- reglerna har sitt upphov i att ge trygghet och även lycka till folkflertalet och religionens normer kan användas för att skapa stabilitet och lugn i ett samhälle
- etik och moral gynnar även individen enligt flertalet religioner (positiv karma, belöningar efter kroppens död), medan onda gärningar resulterar i straff (andlig död, helvetet, återfödelse)
Tröst, omsorg och omhändertagande – till religionens uppgifter hör att
- trösta, stilla oro, minska rädsla inför exempelvis döden
- erbjuda verktyg som bön, botgöring, meditation, andliga sammankomster etc, som tröstar, lugnar och minskar rädsla
- tillhandahålla 'själasörjare' som undervisar, tröstar, uför riter, svarar för det heliga vid bröllop och begravningar m.m.
- tillhandahålla en gemenskap som hjälper mot ensamhet
- omhändertagande av fattiga, äldre, sjuka samt individer som är utsatta på olika sätt
Ge andliga och gudomliga upplevelser
- i många religioner koncentreras andligheten kring Gud eller sådant som är uttryck för Gud
- andra religioner, som Buddhismen och Daoismen, har andra mål än Gud som det heligaste att sträva mot
- tillhandahålla en väg (oftast genom mysiken) som underlättar sökandet efter det gudomliga eller heligaste inom oss och därmed ett närmande till Gud eller till det transcendeta
- ge oss religionens förklaringar till relationen mellan kropp och själ som kunskap (eller snarare övertygelse) om vad som väntar oss efter döden
Historik
Religionen är lika gammal som mänsklighetens historia och religiösa föremål, som statyetter av modersgudinnor, är bland de äldsta som hittats. Så sent som i början av 1990-talet drog flera religionsforskare paralleller mellan civilisationens utveckling och en utveckling av religionerna, som, för överblickens skull [Hvidfeldt, 1994, ss 9-10)], kategoriserades i tre huvudtyper: primitiv religion i jägar- och fiskarsamhällen samt i samhällen med enkel boskapsskötsel och enkelt jordbruk), stadreligionerna som ett resultat av att stadsstat växte fram (ursprungligen längs floder som Eufrat/Tigris, Nilen, Indus, Gula floden), senare i fämst Medelhavsområdet) och individualreligion. Med individualreligion avsågs religioner som direkt fokuserar på den enskilde individens 'frälsning'.
Naturfolk i modern tid har lärt oss en del om hur religionen kan ha utvecklats från Schamanism och religiösa system uppbyggda kring förfädernas andar. Mer konkreta kunskaper om uråldriga religioner hänger samman med uppfinnandet av skrivkonsten i Mesopotamien och Egypten. Sumererna i södra Mesopotamien uppfann kilskriftenerna 3400 – 3100 f.v.t. och egyptierna strax därefter hieroglyf, och dessa gamla texter berättar utförligt om religioner och om hur dessa utövades och utvecklades. Dessa religioner var polyteistiska, med något enstaka undantag.
Religionerna tillhörde länge en stam, en stad eller ett folk – alla med sina egna gudar. De stora monoteistiska världsreligionerna Judendom, Kristendom, Islam och Bahá'í har alla sitt ursprung i den monolatristiska tro som utvecklades av de hebréer som under ledning av Moses sägs ha lämnat eller flytt Egypten omkring 1400 – 1200 f.v.t. Israel eller Palestina ses också som ett heligt land av dessa fyra världsreligioner, som dessutom har klart angivna religionsgrundare i Moses, Jesus, Muhammed och Bahá'u'lláh. Dessa religioner räknar sig själva som härstammande från den mytologiska personen Abraham, och religionerna brukar därför även kallas för Abrahamitiska religioner.
Zarathustra skapade tidigt i Persien en religion som grekerna sedan benämnde Zoroastrism, och som får anses vara monoteistisk. Zoroastrismen och andra religiösa föreställningar i Persien utövade ett stort inflytande på judarnas sedan Kyros erövrat Babylon 539 f.v.t och befriat den elit från Jersualem som babylonierna tvångsförflyttat dit. Judarna, som tidigare inte haft föreställningar om själen och himmel respektive helvete efter döden, fick nu det. Indiska läror kom också till Medelhavsområdet via Persien. Efter Alexander den stores erövringar på 300-talet f.v.t. kom även Hellenismen att påverka judisk tro, liksom Nyplatonism hade stor beydelse för den kristna trons uppfattningar om Gud och livet efter detta.
I Indien utvecklades ur Brahmanismen på 500-talet f.v.t Hinduismenen, som har vissa monoteistiska riktningar men till övervägande delen polyteistiksa, och som en reaktion mot Brahmanismens stränga askeskrav, Buddhism och Jainismen – två religioner i vilka gudar spelar en underordnad beydelse.
I många århundraden var det Kristendomen som stod för 'vetenskapen' i Europa och vetenskapsmän som Galileo Galilei och Nicolaus Copernicuslig råkade illa ut då deras foskningsresultat avvek från Bibeln. I stället var det de muslimska araberna, som hade en annan syn på vetenskap och inte upllevde någon 'mörk' Medeltid, som gjorde de flesta upptäckterna. I samband med vetenskap utveckling började tillåtas i Europa började man finna svar på många frågor utan att tillgripa övernaturliga förklaringar, och religionens status började så småningom att ifrågasättas, med början främst i 1700-talets upplysningsrörelse. Många religioner som tillkommit sedan dess – som exempelvis Bahá'í-läran – jämställer vetenskapen med religionen och vänder sig emot vidskepelse och fördomar. I andra fall – särskilt i kristna kretsar i USA – förklarade religiösa företrädare krig mot vetenskapsmän som Charles Darwin och Sigmund Freud och mot Gregor Mendels upptäckter när dennes rön återupptäcktes i början av 1900-talet. Organisationer som Christian Science, som inte har något med vetenskap att göra utan i stället bekämpar den (framför allt medicinen), uppstod i USA i slutet av 1800-talet.
Uppfattningen om den kristna överlägsenheten
Det är först från och med 1500-talet som de kristna européerna kunde föreställa sig att det fanns flera religioner vid sidan av den kristna. Tidigare kallade de kristna sin tro och för den 'sanna religionen' och resten av världens trosuppfattningar tillhörde hedendomen. De kristna
korstågen som startade på 1000-talet hade som syfte att återerövra Herrens land från 'hedningarna', och begreppet muslim har slagit igenom i väst så sent som efter 1950-talet då man började överge beteckningen 'muhammedaner'. Under
medeltiden hade ordet religion en inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv. Synsättet att andra än kristna var hedningar fick förödande konsekvenser för indianerna i Syd- och Mellanamerika då spanska äventyrare med präster i släptåg plundrade de amerikanska kulturerna och utrotade hela indianfolk. Nordeuropéernas härjningar i Nordamerika hade lika katastrofala konsekvenser för de 'hedningar' som levde där.
Gudsbegrepp
Centralt i de olika religionerna är i de flesta kända fall rituellt blidkande av högre makter. Dessa högre makter är som regel en eller flera gudar. Undantag till detta är
buddismen, där Läran (d.v.s. Buddhas lära om de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen som ska leda till ett mer tillfredsställande liv och på lång sikt, efter många liv, Nirvana) utgör den andliga kärnan. Renodlad buddhism erkänner inte något övernaturligt väsen, men det är inte ovanligt i östra Asien där buddhismen är mest utbredd att människor är anhängare av flera religioner och därmed involverar en eller flera gudar i sin tro. Taoism och Jainism har inte heller Gud som det heligaste i sina repsepktive trosuppfattningar.
Polyteism
Kännetecknande för de forntida religioner som uppstod i Mellanöstern och Medelhavsområdet, är
polyteism och antropomorfa gudar, det vill säga att gudarna var mer eller mindre människoliknande. Föreställningarna om dessa gudar har bevarats litterärt i epos som
Illiaden och konstnärligt i form av gravmålningar och statyer. I de egyptiska, indianska, indiska och grekiska religionerna förekom dessutom djurgudar och djurliknande gudar, som
Pan och
Ganesha. I polyteistiska religioner har gudar olika verksamhetsfält som motsvarar världsliga förhållanden, som årstidernas växlingar, viktiga grödor som majs, mänskliga relationer, med mera. Dessa gudar har ofta en hierarkisk ordning, där en världsskapande gud är främst, eller likställd en världsförstörande gud.
Den grekiska religionen präglades även av dyrkan av heroer, som var människor med övernaturliga styrkor, och som intog en mellanställning mellan gud och människa.
I bland annat indianska,
afrikanska och ostasiatiska religioner förekom en tro på andar som saknar känd motsvarighet i de kulturer som nämns ovan. Det abstrakta gudsbegreppet som förekommer inom
nyandliga rörelser är ett resultat av att de sammanfört tankegods från
buddhismen och västerländska religioner. Historiskt har detta en motsvarighet i den hinduistiska
panteism som västerlandet kom i kontakt med under hellenismen.
Utbrett över världen är vidare förfädersdyrkan, som länge levde kvar i Japan, och dyrkan av landets ledare. Kejsar Augustus lät utropa sig till gud (divus), och den härskarsynen förekom även i Egypten.
Monoteism
Monoteism är känd från bland annat zoroastrianism, judendomen och de religioner som utsprungit ur den. Gudsbegreppet i dessa religioner är likaledes antropomorf: människan är skapad till gudens avbild, vilket omvänt ger att guden är lik människan. Även den abrahamitiske gudens änglar är i fysiskt hänseende människoliknande.
Deism
Deism är, i motsats till
teism, tron på att den högre makten är avlägsen och onåbar och inte ingriper i världsliga angelägenheter.
Pandeism är en kombination av deism och
panteism.
Ateism
Ateism är att avsäga sig någon gudom eller bestämbar högre makt. Med ateism menas i regel avsaknad av religion och ofta, men inte uteslutande, även som avsaknad av tro. Jämför även
agnosticism.
Likheter och skillnader
Den finns en rad aspekter som förenar de flesta religioner. Kärleksbudet eller Den gyllene regeln finns i alla trosuppfattningar. Skiljelinjerna mellan religionerna handlar dels om tron på återfödelse/reinkarnation eller inte finns, och dels om religionen omfattar föreställningen att Gud eller gudarna kan inkarnera sig i mänsklig gestalt eller inte. På så vis kan religionerna översiktligt indelas i fyra typer, som i fyfältstabellen nedan.
Islam och Bahá'í accepterar varken återfödelse eller tanken att Gud skulle kunna vandra omkring som människa på jorden, och kan enkelt placeras i ruta D i tabellen. Även Judendomen hör hemma i ruta D, även om viss judisk mystik faktiskt räknar med reinkarnation och således hör hemma i kategori B. Enligt nästan alla riktningar av Kristendomen har Gud verkat på jorden i ett fall (Jesus), och religionen hör därför hemma i ruta C. Hinduismen räknar med reinkarnation och många av gudarna har verkat på jorden i mänsklig gestalt. Hinduismen hör därför hemma i ruta A. Buddhismen kan också placeras i ruta A eftersom de grenar av religionen som accepterar att det kan finnas gudar menar att dessa måste återfödas som människor innan de kan uppnå buddhastadiet och Nirvana. Dock bör Nirvana betraktas som Buddhismens motsvarighet till de monoteistiska religionernas obeskrivbara Gud, eftersom både uppgåendet i Nirvana och föreningen med Gud är det tillstånd av obeskrivlig lycka och oändlig frid som de troende strävar efter. Om Nirvana jämförs med Gud på detta sätt, hör Buddhismen hemma i ruta B.
Religioner
| Uppskattat antal anhängare till världsreligionerna 1997:
|
| Kristendom
| 1 900 miljoner
|
| Islam
| 1 150 miljoner
|
| Hinduism
| 900 miljoner
|
| Traditionella kinesiska religioner
| 394 miljoner
|
| Buddhism
| 360 miljoner
|
| Ursprungsbefolkningsreligioner
| 300 miljoner
|
| Traditionella afrikanska religioner
| 100 miljoner
|
| Shintō
| 70 miljoner
|
| Sikhism
| 23 miljoner
|
| Judendom
| 15 miljoner
|
| Bahá'í
| 6 miljoner
|
| Se även:
|
Symboler som används inom olika religioner
Världsreligioner
Såsom världsreligioner definieras vanligtvis religioner som är organiserade inbördes och/eller har ett större antal anhängare. Ibland sammanför man vissa religioner statistiskt i en eller någon enstaka, ofta geografiskt definierad, grupp, trots den stora mångfald som ofta råder inom sådana grupper (till exempel inom hinduism och de så kallade naturreligionerna eller traditionella religionerna).
Antika religioner
Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:
Naturreligioner
Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Då dessa inte innefattar samma stora organisation som de så kallade världsreligionerna har de tidigare ibland kallats primitiva. Nu benämner man dem ofta
naturreligioner. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper, såsom
animism och
schamanism. De så kallade naturreligionerna är vanliga i Afrika (
afrikanska religioner), Amerika (indianska religioner) och runt polcirkeln inklusive
Sibirien (cirkumpolära religioner, däribland finsk-ugriska religioner (innefattande
samisk religion) och turkisk schamanism).
Nyandlighet
Nyare religioner som uppkommit under
1900-talet kallas ofta 'nyandliga rörelser' eller '
nyandlighet':
Se även
Referenser
Källor
- Armstrong, K (1995) Historien om Gud. Stockholm: Forum.
- Bornstein, A.C (1988) Dalai Lama och den Buddhistiska Vägen. Täby: Larsons Förlag.
- Brunton, P. (1991) The Secret Path. York Beach: Samuel Weiser.
- Davies, P. (1990) Den Kosmiska Planen. Stockholm: Prisma.
- Davies, P. (1994) I Huvudet på Gud. Stockholm: Prisma.
- Eidlitz, W. (1976) Guds Lek. Stockholm: Natur och Kultur
- Einhorn, S (1998) En dold Gud. Stockholm: Bokförlaget Forum.
- Einstein, A (1934) Min Världsbild. Stockholm: Bonniers Förlag.
- Ewald, S. m. fl. (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.
- Geels, A. & Wikström, O. (1996) Den Religiösa Människan. Lund: Plus Ultra.
- Hawking, S (1994) Kosmos. En Kort Historik. Stockholm: Prisma.
- Hawking, S (1995) Svarta Hål och Universums Framtid. Stockholm: Prisma.
- Hvidfeldt, A. (1994) Religion. Myter och ritualer. Stockholm: Bokförlaget Forum.
- James, W. (1974) Den Religiösa Erfarenheten i dess Skilda Former. Lund: Studentlitteratur.
- Jensen, T, Rothstein, M. & Sørensen, J. (red) (1996) Religionshistoria. Nora: Nya Doxa.
- Kulanda (1998) En Vägledning till Buddhismen. Stockholm: Svenska Förlaget.
- Küng, H. (1991) Does God Exist? An Answer for Today. New York: Crossroad.
- Miles, J. (1997) Gud, en Biografi. Stockholm: Raben Prisma.
- Neiman, C. & Golman, E. (1995) Efter Livet? Stockholm: Wahlströms.
- Nikhilanda, S. (1955) Hinduismens Väsen. Stockholm: Forum
- Ohlmarks, Å (1963) Buddha Talade och Sade. Stockholm: Forum.
- Sirander, M. (1973) Dharma, Sangha. Budhistiska Förlaget.
- Wibeck, S. (2003) Religionernas historia. Lund: Historiska Media.
- Vramming, Y (1996) Uppslag Religion. Stockholm: Almqvist & Wicksell Förlag AB.
Externa länkar
Religion
Uskonto
Religion
Religion
)
