Rorty började sin akademiska karriär med att undersöka Platon och dennes sanningensbegrepp, för att sedan upptäcka pragmatism genom verk av John Dewey. The Linguistic Turn (1967) är ett av hans mest berömda verk, där han lanserar termen den språkliga vändningenn. Hans huvudverk, Philosophy and the Mirror of Nature (1979), kritiserar filosofin och humaniora för att efterlikna naturvetenskapen i fråga om metodn, samt epistemologi för idén att sinnet har till uppgift att objektivt representera den yttre verkligheten. Under 1990-talet skrev han flera verk om den kontinentala filosofin, framför allt om Martin Heidegger, Michel Foucault, och Jacques Derrida. Han har kritiserat de så kallade ”kritiska västerintellektuella”, till exempel Foucault, till försvar för en traditionellt amerikansk progressiv och pragmatisk vänster.
I The Future of Religion (2005) samarbetade han med Gianni Vattimo.
Bland hans lärjungar finns Robert Brandom och John McDowell.