Riksväg

Sverige

Riksväg kallas i Sverige de vägar som har vägnummer från 1 till och med 99. Riksvägarna håller ofta en relativt hög standard och passerar ibland genom flera län. Riksvägarna med låga nummer ligger i söder och de med höga ligger i norr. År 1961 fastställdes vissa riksvägar som europavägar. Exempel på sådana gamla kända riksvägar är riksettan och rikstvåan.

Riksvägarna täcker hela Sverige. De plogas med prioritet under vintern. Riksvägarna tillhör gruppen allmänna vägar, vilket innebär att man inte behöver tillstånd för att trafikera dem. Ägare är staten. Riksvägar skyltas med vita tecken på blå botten med vit bård.

En europaväg räknas också som en riksväg med samma nummer som europavägen, men bara europavägsnumret skyltas.

Det finns även vägar som planerings- och budgetmässigt räknas som riksvägar men som inte skyltas med något nummer, ibland kallade grenvägar. De kallas internt ett riks- eller europavägsnumer och en punkt med två siffror efter. Till exempel E4.05 eller E6.20. Detta till skillnad mot sekundära länsvägar som inte heller har skyltade nummer. Trots att riksvägarnas 'grenvägar' alltså hör till riksvägsvägnätet kan samma nummer finnas i mer än ett län. Det gäller bland annat 31.02 och 51.01. Emellertid tycks man försöka undvika dubbletter, vilket visar sig som luckor i numreringen inom många län, till exempel mellan spannet E4.03 - E4.09 och E4.21 i Östergötlands län.

Standard

Standard på vägutformningen varierar när det gäller riksvägar. En riksväg kan vara allt från en motorväg till en smal vägbana med tvära kurvor och mötande trafik. Standarden beror mycket på när vägen byggdes och de regler och principer som gällde då. Det finns standardkrav för nybyggen och stora ombyggnader. De beror dock på trafikmängd, dock krävs minst 8 m bredd och belagd väg när riksväg nybyggs. Det finns dock inga krav på att förbättra befintliga vägar som inte uppfyller nybyggnadskraven. Finns inga pengar så finns inga. Det finns väldigt mycket riksvägar som inte ens uppfyller minimireglerna för glest trafikerade riksvägar, och de förbättras efter hand i en långsam takt som kommer att ta åtskilliga årtionden. Vid uppklassning från länsväg måste de allra minst ha 6 m bredd och asfalt, vilket räknas som en låg standard, men vanlig i Norrlandar. Möten mellan lastbil (2,6 m breda exkl backspeglar) blir trånga då. Man har märkt att om en riksväg är smal skärper sig trafikanterna samt kör långsammare eftersom vägen känns farligare, så trafiksäkerheten är egentligen lika bra. Att framkomligheten blir sämre gör inte så mycket anses det numera. Mest pengar läggs på stamvägarna, särskilt europavägarna i södra Sverige.

Nummersystem och historia

Nuvarande system infördes 1962, men har ändrats för åtskilliga riksvägar sedan dess. Innan dess, under tiden 1945-1962 användes ett system med riksvägar 1-14, och länsvägar 30-400.

Systemet som infördes 1962 hade följande uppbyggnad:

Vissa riksvägar var europavägar, och hade ett E före och följde europavägskonventionen. I Sverige fanns E3, E4, E6, E18 och E75. Senare tillkom E14, E66 och E79. Dessa europavägsnummer ändrades 1992. Se europavägar.
Övriga riksvägar gavs nummer ungefär enligt följande:
- 10-20, Skåne upp till Helsingborg-Kristianstad.
- 21-39, Södra Götaland, upp till Varberg-Jönköping-Norrköping.
- 40-59, Norra Götaland, och Södermanland upp till Mälardalen.
- 60-80, Svealand, från Mälaren till en linje Mora-Gävle
- 81-99, Norrland

Inom varje del numrerades vägarna med lägst nummer i väster och i söder.

1985 genomfördes en del förändringar, då t.ex. Riksväg 28, 47, 53 och 68 samt E66 infördes eller ändrades. Några degraderades till länsvägar också.
1992 ändrades numren på de flesta europavägarna i Sverige, och då fick motsvarande riksvägar byta nummer, bl.a. 10→9, 12→11, 20→19 och 65→66. Det beror på att en europaväg är också en riksväg med samma nummer, och ingen annan riksväg får ha samma nummer som en europaväg i Sverige.
Efter 1990 har också vid flera tillfällen riksvägar slagits ihop, t.ex. till nr 26, 27, 45, 50 och 56.

Fler planeras eller diskuteras: 33→40, 127+138→37, 239+E45+71+80→E16.

Förändringar i riksvägnätet 1 november 2007

Riksväg 23 läggs om norr om Åseda. Istället för nuvarande sträckning till Oskarshamn kommer den att gå till Linköping. Den nya sträckningen blir Malmö-Höör-Hässleholm-Osby-Älmhult-Växjö-Åseda-Målilla-Hultsfred-Vimmerby-Kisa-Linköping. Förlängningen följer nuvarande länsväg 138 (upphör) och riksväg 34 (dubbelnumrering).
Riksväg 34 förlängs, och den nya sträckningen blir Ålem-Högsby-Hultsfred-Vimmerby-Kisa-Linköping-Motala. Förlängningen ersätter riksväg 36, som upphör.
Riksväg 36 (Motala-Linköping) upphör och ersätts av en förlängd riksväg 34.
Riksväg 37 är en helt ny riksväg som ersätter riksväg 23. Sträckningen blir Växjö-Åseda-Högsby-Oskarshamn. På sträckan Växjö-Åseda dubbelnumreras den med riksväg 23, mellan Högsby och Berga med Riksväg 34 och mellan Berga och Oskarshamn dubbelnumreras den med riksväg 47.
Riksväg 47 förlängs, och kommer att få sträckningen Trollhättan-Falköping-Jönköping-Vetlanda-Målilla-Oskarshamn. Förlängningen följer nuvarande riksväg 31 (dubbelnumrering), länsväg 127 (kortas), riksväg 34 (dubbelnumrering) och riksväg 23 (omlagd, dubbelnumrering med riksväg 37).

(med reservation för missuppfattningar)

Kuriosa

I Sverige finns det 8 769 km riksväg (Europavägar ej medräknade) (efter det att 45:an blivit E45).
Norrbottens län har 1 427 km riksväg och är därmed det län som har längsta sträckningen riksväg.
Landskapen Öland och Gotland saknar riksvägar
Gotlands län är det enda län som inte har någon riksväg.
Den längsta riks- eller europavägen i Sverige är E45, Göteborg-Karesuando, 1690 km.
Den längsta riksvägen (utom europavägar) är riksväg 26, Halmstad-Mora, 560 km. Fram till november 2006 var det riksväg 45, 1 690 km, numera E45.
Den kortaste riksvägen är riksväg 75, Södra länken, 9 km. Detta nummer skyltas emellertid inte förutom i själva tunnelsystemet. Den kortaste nummerskyltade riksvägen i sin helhet är riksväg 16, Dalby-Bjärred, 23 km.
Den högst belägna riksvägen är riksväg 84, 840 m.
Den lägst belägna riks- eller europavägen är E45, 35 m under havet i Götatunneln.
Den längsta bron på en riks- eller europaväg inom Sverige är Öresundsbron på E20, 5 350 m inom Sverige och 7 850 m totalt.
Den längsta bron på en riksväg (ej europaväg) är Stallbackabron nära Trollhättan på Riksväg 44 (och E45), 1 392 m.
Det finns inte någon färjesträckning längs någon riksväg eller europaväg inom Sverige (däremot några längs primära länsvägar). Det finns dock färjor till utlandet på europavägar.
Den längsta tunneln på en riksväg (och längsta vägtunneln i Sverige) är Södra länken i Stockholm på riksväg 75. Längd 4,5 km. Riksväg 75 skyltas inte.

Sveriges nuvarande riksvägar

I Norge är många vägar klassificerade som riksvägar av Statens vegvesenar. De motsvarar både riksvägar och primära länsvägar i Sverige. Riksvägarna är indelade i fyra kategorier Europaväg, övriga stamvägar, övriga en- och tvåsiffriga riksvägar samt tresiffriga riksvägar. Stamvägarna har med några undantag vägnummer som är lägre än 20 eller slutar på 0, dessa vägar är skyltade med gröna vägnummerskyltar. En riksväg kan vara stamväg på en del av sin sträcka. Övriga riksvägar har vägnummer mellan 1-899. De med nummer 1-99 är regionala riksvägar och de är normalt minst 6 m breda. De tresiffriga är mer lokala och kortare vägar, och kan vara mycket smala. Alla riksvägarna är asfalterade, utom tre riksvägar som har en speciell turiststatus och som fortfarande är grusvägar. Se Lista över Riksvägar i Norge.

Andra länder

De viktigaste landsvägarna har varierande namn i olika länder, ibland med samband med landets styreskick. De flesta europeiska länder med motorvägar har separata nummersystem för sådana.

I Belgien kallas de på franska Route nationale (nationalväg) () och på holländska N-weg (N-väg, inkluderar inte motorvägar) () eller Gewestweg (regionväg, inkluderar också motorvägar) (). Gewest är de tre språkregionerna, som har ansvar för t.ex. viktigare vägar.
I Danmark kallas de Hovedvej (Huvudväg), eller Primærrute (Primärrutt) för de största ()
I Finland klassas väg nr 1-29 som Riksvägar, och nr 40-99 som Stamvägar, se Huvudvägar i Finland.
I Frankrike kallas de Route nationale (Nationalväg) ()
I Irland kallas de National Routes (Nationalväg) ()
På Island kallas de Þjóðvegur (Riksväg) ()
I Italien kallas de Strada statale (Statsväg) ()
I Kanada finns ett nät med nationella huvudväger (delvis motorvägar, men långtifrån allt), som kallas Trans-Canada Highway (). det är dock bara de största vägarna. Lite mer lokala vägar kallas delstatsvägar/provincial highways.
I Schweiz kallas de Hauptstrasse (Huvudväg) ()
I Storbritannien kallas de viktigare vägarna 'A'-road ('A'-väg), eftersom de namnges A och ett nummer. ()
I Tyskland och i Österrike kallas de Bundesstraße (Förbundsväg) ()
I USA kallas motsvarande vägar U.S. Highway ()

Se även