Historia
Under det romerska riket så talades det
vulgärlatin i de länder där man i dag talar romanska språk. Eftersom vulgärlatinet huvudsakligen var ett talat språk så råder det osäkerhet om hur enhetligt detta språket var. Efter romarrikets fall så utvecklades vulgärlatinet sakta till de språk och dialekter som i dag utgör de romanska språken.Denna utvecklingen är inte så dokumenterade eftersom det klassiska latinet användes som skriftlig kommunikationsmedel.
Utvecklingen mot skriftliga former av de romanska språken skedde gradvis. En av de tidigaste exemplen på är eden i Strasbourg från 842 där texten är på gammalfranska och gammaltyska. Processen mot en större skriftlig användning av de romanska språken var mycket långsam. I en lång period användes latin och de romanska språken sida vid sida.
Uppfinnandet av boktryckarkonsten och framväxten av nationsstaterna på 1400- och 1500-talet ledde till en allt större utveckling mot standardiserade skrivna språk innanför politiska gränser, något som ofta favoriserade en språklig variant framför andra. Det är också i detta sammanhang man bör se debatten mellan språk och dialekt i de romanska språken. I de olika nationsstaterna växer långsamt en variant fram på bekostnad av andra varianter och blir ett standardsspråk som beskrivs i ordböcker och grammatikor. Övriga varianter inom en nationsstat lever dock vidare huvudsakligen som lokala talspråk, men ofta en begränsad skriftlig användning. Flera olika faktorer under 1900-talet som den ökade skolariseringen, den ökade kommunikationen mellan landsdelar, framväxten av radio, tv, tidningar har dock i många land påverkat utvecklingen mot ett mindre användande av den lokala talspråksvarianten till fördel för det officiella språket. Eftersom de lokala talspråken inte alltid har en etablerad skriftnorm eller lärs ut systematiskt i skolan, så finns det en risk att flera av dessa dör ut på sikt om utvecklingen mot en starkare språkcentralisering fortsätter.
Som ett resultat av kolonialismen spreds de romanska språken till alla världsdelar. Senare har också en mängd kreolspråk utvecklats ur främst franskan, portugisiskan och spanskan.
Språkträd
Se även
galloromanska språk och
iberoromanska språk.
Romanska språk
Antalet romanska språk är ett ganska omtvistat område, där flera språk ligger i gränslandet mellan dialekt och språk. Följande språk brukar dock klassas som språk av de flesta lingvister.
Språk som befinner sig i gränslandet mellan språk och dialekt
Listan tar huvudsakligen upp de viktigaste språkvarianterna efter det land där de talas.
Spanien
Frankrike
Italien
Rumänien/Sydösteuropa
Kreolspråk deriverade från romanska språk
Franskbaserade
- haitisk kreol
- antillisk kreol
- louisiansk kreol
- mauritisk kreol
- seychellisk kreole
- lanc-Patuá (Brasilien)
Portugisbaserade
- Angolar
- Annobonesiska
- Kapverdisk kreol
- Daman indo-portugisiska
- Diu indo-portugisiska
- Forro
- Kristang
- Kristi
- Lunguyê
- Macanese
- Papiamento
- Portuñol
- Saramaccan
- Sri Lanka indo-portugisiska
- Kriol
Spanskbaserade
Utbredning
Romanska språk i världen
Blått-Franska, Grönt-Spanska, Orange-Portugisiska, Gult-Italienska, Rött-Rumänska;
Romanska språk talas i alla världsdelar, men främst i Europa och Latinamerika. I stora delar av Afrika, och i mindre utsträckning i Asien, används romanska språk som lingua franca.
I följande länder är romanska språk majoritetsspråk eller har ställning som officiellt språk.
Spanska
Franska
Portugisiska
Italienska
Rumänska
Katalanska
- Andorra
- Delar av Spanien
- Delar av Frankrike
Se även
Extern länk
Romanske sprog
Romaaniset kielet
Langues romanes
Romanske språk
|
Om 
)
. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License 