Rysk-japanska kriget

} |

} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

} | | } |
 colspan="2" style="text-align: center; }} | border-top: 1px dotted #aaa;}}"  }
}}}}

} |
 }|colspan="3"|colspan="2"}} style="font-size:90%; border-top:1px solid #aaa;"  }
}}

 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | }}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="text-align: center; background: lightsteelblue;" | Del av }
}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="text-align: center; font-size: 90%; border-bottom: 1px solid #aaa;" | }
}
}}

 colspan="3" | colspan="2" }} | 

} |

} |

 Datum
 }

 Plats
 }

 Utfall
 }}}}
 Casus belli;
 }
}}
 Territoriella
ändringar
 }
}}

 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Stridande
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;" | }
} | 
 }
}}}}
 colspan="3" |colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Befälhavare
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;" | }
} | 
 }
}}}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Styrka
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;" | }
} | 
 }
}}}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Förluster
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;"  }
} | 
width="33%" style="border-left: 1px dotted #aaa; padding-left: 0.25em;"  }
}}}}
}|
}}}
}} Tsarryssland

|stridande2 = Japan |stridande3 = |befälhavare1 = Nikolaj II |befälhavare2 = Meiji |befälhavare3 = |styrka1 = 500 000 soldater |styrka2 = 400 000 soldater |styrka3 = |förluster1 = 134 817 döda eller tillfångatagna
170 000 saknade |förluster2 = 107 591 |förluster3 = |kampanj = |noter = |}}

Rysk-japanska kriget (1904–1905) var en militär konflikt som växte fram ur japansk och rysk imperialistisk strävan i Korea och Manchuriet. Kriget utkämpades huvudsakligen om staden Port Arthur (det vill säga Lüshunkou/Ryojun) och Liaodonghalvön samt järnvägen från hamnen till Harbin.

Orsaker till kriget

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet tävlade flera västerländska länder om inflytande, handel och landområden i Östasien samtidigt som Japan strävade efter att bli en modern stormakt.

Japans läge gjorde att det fokuserade på Chosondynastins Koreas och Qingdynastin norra Kina, vilken ledde till en kamp med grannen Ryssland. Den japanska ansträngningen att ockupera Korea ledde till första sino-japanska kriget. Japans seger mot Kina ledde till Shimonosekifördraget (17 april 1895) i vilket Kina övergav sina anspråk på Korea, och överlät även Taiwan och Lüshunkou (ofta kallat Port Arthur). Tre västerländska stormakter (Ryssland, Kejsardömet Tyskland och Tredje franska republiken) pressade genom Trippelinterventionen 23 april 1895 Japan att ge upp Port Arthur, och ryssarna förhandlade senare (1898) med Kina om ett 25-årigt avtal om marinbasen. Under tiden försökte japanska trupper att ta över Korea, som hade en försvarspakt med Ryssland. Ryska styrkor ockuperade större delen av Manchuriet och delar av Korea.

Japan sände, efter att ha misslyckats med att förhandla fram ett fördelaktigt avtal med Ryssland, ett ultimatum 31 december 1903, och avbröt de diplomatiska relationerna 6 februari, men började att attackera den ryska flottan vid Port Arthur tre timmar innan ultimatumet tagits emot av den ryska regeringen. Båda sidor förklarade krig 10 februari. Enligt internationella regler betraktades inte den japanska attacken som en smygattack, men det nämndes efter attacken mot Pearl Harbor som ett exempel på att japanerna föredrog överraskningsanfall.

Kriget

1904

Port Arthur, på Liaodonghalvön i södra Manchuriet, hade befästs som en av huvudmarinbaserna av ryssarna. Japanerna behövde kontrollera havet för att kunna strida på det asiatiska fastlandet, så ett av deras första militära mål var att neutralisera den ryska flottan vid Port Arthur. På natten 8 februari inledde den japanska flottan under ledning av amiral Togo Heihachiroattack med en överraskande torped mot de ryska fartygen vid Port Arthur och skadade två ryska krigsfartyg rejält. Attackerna utvecklades till belägringen av Port Arthur följande morgon. En rad oavgjorda sjöstrider följde där japanerna inte klarade att attackera den ryska flottan på grund av beskjutningen från land och ryssarna vägrade att lämna hamnen för en strid till havs, särskilt efter amiral Stepan Osipovitj Makarovs död 13 april. Detta ledde till att japanerna kunde landstiga nära Incheon i Korea, varifrån de ockuperade Seoul och sedan resten av Korea. I slutet av april var den japanska armén, under ledning av Kuroki Tanemoto, redo att korsa Yalufloden in i det ryskockuperade Manchuriet.

I motsats till den japanska strategin att med snabba segrar kontrollera Machuriet, gick den ryska strategin ut på att fördröja handlingar för att vinna tid för förstärkningar att anlända via den transsibiriska järnvägen. Den 1 maj inleddes slaget vid Yalufloden, då japanska trupper intog en rysk position efter att gått över floden från andra sidan. Detta var den första större landstriden under kriget. Japanska trupper fortsatte landvägen till flera platser längs den manchuriska kusten och stred många strider för att driva tillbaka ryssarna till Port Arthur. Dessa slag, däribland slaget vid Nanshan 25 maj, kännetecknades av stora japanska förluster vid ryska skyttegravar, där ryssarna förblev passiva och misslyckades att gå till motangrepp.

1905

För att ersätta de stora marina förlusterna skickades den ryska östersjöflottan på en besvärlig färd runt Afrika bara för att krossas av den japanska flottan i slaget vid Tsushima i maj 1905. Ryssland stod nu nästan helt utan sjöstridskrafter.

Freden

Under fredsförhandlingarna i Portsmouth, företräddes Japan av Komura Jutaro och Takahira Kogoro, medan Ryssland företräddes av Sergej Witte och Roman Rosen. Freden förhandlades fram med hjälp av amerikanska diplomater. Somliga hävdar att detta hindrade Japan från att kräva samma privilegier som en europeisk stormakt skulle kunna gjort. I så fall skulle Japans fientlighet till USA i grunden kunna härstammade från att de kände sig lurade på fredsförhandlingarna och krigsvinsten. 'De har behandlat oss som förlorare' är ett citat från en japansk amiral som troligen beskriver en känsla hos många japaner efter freden. Freden innebar att Ryssland avstod södra halvan av ön Sachalin och vissa rättigheter till Manchuriets järnvägar till Japan. Rysslands förlust i kriget gjorde att det ryska missnöjet med tsaren växte och var en viktig bidragande orsak till den ryska revolutionen 1905.