Sängkläder

Svensk historik

Till en början sov man på sänghalm med kuddar av sämskskinn (mjukbehandlat getskinn) fyllda med dun och renhårn samt täcke av fällar eller slitrya (med luggen nedåt i sängen). Det är bara att konstatera att begrepp och uttryck som innefattar sänghalm lever kvar än idag.

Vita linnelakan med spetserar och broderi är kända sen 1500-talet. Paradsängar bäddades upp i lanthemmen och stickade vaddtäcken till överkast är kända sedan 1600-talet. Sängkläderna spelade en stor social statusroll på den tid då kvinnans textila hemgift var av betydande ekonomiskt värde. När sänghalmen och dess underbredor (fällar) ersattes runt 1700-talet med stoppade madrasser eller bolstervar, utvecklades också sänglinnet. Och traditionen med spetsar och broderier levde kvar länge.

Över bädden placerades prydnadstäcken av finare fällar eller ryor och från slutet av 1800-talet vita bomullstäcken. I finare hem förekom himmelssängar, förlåt, sängomhängen och sparlakan.

År 1949 infördes sängstandard och seklets senare del nydanade sängkläderna till dagens former. Skumplasten ersatte vadd och lump, överlakan byttes mot påslakan med färger och mönster i standardiserade storlekar.

Se även

Litteratur

G Hedlund, Dräkt och kvinnlig slöjd i Ovansjö socken 1750-1850 (1951).
Gertrud Grenander Nyberg, Lanthemmens prydnadssöm (1983)
E von Walterstorff, 'Bondens bädd' i Svenska kulturbilder 4 (1931)