Vapen
Öns vapen reflekterar de olika länder som har haft herraväldet.
De tre liljorna representerar
Frankrike. Malteserkorset representerar
Malteserordens korta period och de tre kronorna representerar
Sverige.
Historia
Saint-Barthélemy upptäcktes av Christopher Columbus år 1492 och han döpte ön efter sin bror Bartolomeo. År 1648 annekterades ön av Frankrike som den tillhörde fram till 1785. Ludvig XVI av Frankrike överlät ön till Sverige 1784 och i gengäld fick fransmännen handelsrättigheter i Göteborg. Den var en svensk koloni från 1784 till 1878 då den såldes tillbaka till Frankrike för 300 000 riksdaler av Oscar II. Sverige bedrev slavhandel på denna ö under en stor del av tiden den var i svensk ägo, och införskaffade även ön för detta syfte (se den svenska slavhandeln).
År 1771 blev Gustav III Sveriges konung. Han ville att Sverige skulle återupprättas som en europeisk stormakt. Han hade blivit inspirerad av Danmarks stora vinster från dess kolonier i Västindien, och ville ha egna kolonier, som var en symbol för makt och prestige på den tiden.
Den 23 augusti 1784 hade kungen ett möte med riksrådet och berättade att Sverige nu ägde en ö i Västindien. Detta kom uppenbarligen som en överraskning för många av medlemmarna i rådet. Den första rapporten om ön kom från den svenska generalkonsuln i den franska staden L'Orient, Simon Bérard. Han rapporterade att:
'Den (Saint-Barthélemy) är en mycket obetydlig ö, utan strategisk position. Den är mycket fattig och torr, med en synnerligen liten befolkning. Bara salt och bomull produceras där. En stor del av ön utgörs av sterila klippor. Ön har inget sötvatten; alla brunnarna på ön ger bara bräckt vatten. Vatten måste importeras från närliggande öar. Det finns inga vägar någonstans.'
Enligt Bérard fanns det inga större möjligheter att börja med jordbruk på grund av den dåliga jorden. Öns enda fördel var en bra hamn.
Bérard rekommenderade att ön skulle göras till ett frihandelsområde. Vid den tiden hade Frankrike problem med att få fram alla slavar som behövdes till kolonierna i området, på grund av storskalig smuggling. Sverige skulle kunna försöka att exportera ett bestämt antal slavar till de franska kolonierna i området varje år.
Om Saint-Barthélemy blev en succé kunde Sverige senare expandera sitt koloniala imperium till flera öar i området. De ledande länderna inom slavhandeln i Europa, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien, hade stora inkomster från slavhandeln. Gustav III följde Bérards rekommendationer och försökte göra Saint-Barthélemy till ett slavhandelscenter.
Till följd av Sveriges dåliga finanser såldes ön tillbaka till Frankrike 1878.
Svenska Västindiska Kompaniet
På hösten
1786 startades det
Svenska Västindiska Kompaniet på ön. Kungen berättade för aktieägarna att de kunde se fram emot stora vinster. Alla som hade råd tilläts köpa aktier, men kungen behöll 10 procent av aktierna, vilket gjorde honom till den största aktieägaren.
Den 31 oktober det året upprättades ett privilegiebrev till Västindiska Kompaniet. Företaget gavs rättighet att handla med slavar mellan Afrika och Västindien. Paragraf 14 i brevet löd: 'Kompaniet är fritt att bedriva slavhandel på Angola och den Afrikanska kusten, där sådant är tillåtet.'
Vinsterna från Västindiska Kompaniet delades så att kungen fick en fjärdedel och Kompaniet tre fjärdedelar, trots att kungen bara ägde 10 procent av företaget. Den 12 mars 1790 introducerades en ny tullskatt och konstitution för ön. Båda var utformade för att göra Saint-Barthélemy till ett paradis för slavhandlare. De nya lagarna gav häpnadsväckande möjligheter för handlare från hela världen.
Svenska förbindelser idag
Piteå är öns vänort i Sverige. Den 14 maj 1995 invigdes Rue de Piteå vid nyrestaurerade Wall House i
Gustavia.
Det svenska kulturarvet på ön värnas varmt på St Barthélemy av såväl kommunen som Föreningen Sveriges Vänner (L´Association SAINT-BARH des Amis de Suède, allmänt förkortat ASBAS), vars hedersordförande är Marius Stakelborough, som hittills har besökt Piteå åtta gånger och inför kommunfullmäktige utropats av kommunfullmäktiges ordförande Axel Bogren som hedersmedborgare i Piteå. Han är den ende på ön med ett svenskklingande efternamn, troligen förvärvat av hans förfäder från den svenske guvernören Berndt Robert Gustav Stackelberg, som var guvernör på ön 1812-1816. Senast i februari 1996 valdes han som ny ordförande i ASBAS Mme Arlette Magras i Gustavia. År 1979 tilldelades han utmärkelsen Nordstjärneordern och 1988 var han en av värdarna när kung Carl Gustaf och drottning Silvia besökte Saint Barthélemy.
Turism
Ön lever idag på
turism, främst lyxturism. Ön är känd för att vara en tillflyktsort för kändisar.
David Rockefeller var först ut. 1957 byggde den amerikanske miljardären en ståtlig villa på halvön som skjuter ut i havet vid stranden Colombier. Det dröjde till början av 1970-talet innan en rad industrimagnater, skådespelare och fotomodeller följde efter.
Bland annat David Letterman, Pierce Brosnan och Harrison Ford har hus på ön, vid Colombier Beach.
Stamgäster på ön är Tom Cruise, Céline Dion, Brad Pitt, Cameron Diaz, Matt Dillon, Uma Thurman, Jay-Z, Goldie Hawn, Kurt Russell, Woody Allen och Steven Spielberg.
Öns framgång förklaras med att inga paparazzifotografer tolereras.[http://www.aftonbladet.se/vss/resor/story/0,2789,816551,00.html]
Referens
Se även
Externa länkar
Saint Barthélemy
Saint-Barthélemy (Antilles françaises)
Saint-Barthélemy
)
)
