Biografi
Salvador Allende föddes den
26 juli 1908 i
Valparaíso,
Chile som son till Salvador Allende Castro och Laura Gossens Uribe.
Allendes förfäder är från Baskien på fädernet och emigrerade på 1700-talet. Fadern gifte sig med Laura Gossens, dotter till en belgisk immigrant.
Allendes far flyttade med familjen till staden Tacna som då var chilensk. Eftersom fadern jobbade som advokat för staten fick han uppdrag på flera olika ställen. Allende var bara några månader gammal när familjen flyttade till Tacná. Där bodde de sen i 8 år. Sedan flyttade familjen till Iquique och därefter till Valdivia.
Allende återvände till Valparaiso 1921 när hans far fick jobb där. Allende gick ut gymnasiet 1924 och gjorde sen lumpen i ett år. Sen kom han in på universitetet Universidad de Chile där han läste medicin.
Politiskt liv
Allende började sitt politiska liv
1929 när han var vicepresident för studentorganisationen
FECh.
1933 var han med och grundade Chiles socialistiska parti där han förblev medlem. Fram till 1940 hade Allende olika ministerposter i regeringen. Samma år gifte han sig med Hortensia Bussi Soto.
1943-1944 var han generalsekreterare för Chiles socialistiska parti. 1945 var han senator för Valdivia, Llanquihue, Chiloé, Aisén och Magallanes.
1953 för Tarapacá och Antofagasta. 1961, för Aconcagua och Valparaíso. 1969, återigen för Chiloé, Aisén och Magallanes.
Allendes popularitet var stor, från 1966 då han blev president i senaten fram till att han lämnade den hyllades han av tidningen El Mercurio.
Redan 1958 kandiderade Allende för att bli Chiles president som kandidat för alliansen socialist-kommunist kallad FRAP, men han lyckades bara få 28,5% av rösterna vilket var otillräckligt.
Presidentvalet 1970

Människor ger sitt stöd till Allende
- Huvudartikel: Presidentvalet i Chile 1970
Allende valdes till Chiles
president som kandidat för
Unidad Popular vid
valet 1970 för perioden (
1970-
1976). Det var Allendes fjärde kandidatur, som slutligen blev lyckat med 36,6% av rösterna trots att motståndaren
Jorge Alessandri, en veteran sågs som favorit.
Eftersom han inte fick absolut majoritet krävdes en omröstning i kongressen. Kongressen godkände Allende som president med siffrorna 153-35 den 24 oktober.
Att en socialist vunnit ett demokratisk val var något ovanligt i världen fram till nu. Eftersom USA länge hade försökt hindra honom, något som de tidigare lyckats med[Citat ur US State Department, Church Report ]
: 'In 1964 Allende had been defeated, and it was widely known both in Chile and among American multinational corporations with significant interests in Chile that his opponents had been supported by the United States government' var detta en stor seger för socialismen i världen.
11 september 1973
- Huvudartikel: Militärkuppen i Chile 1973
Allende var president fram till den
11 september,
1973, då han störtades i en blodig
statskupp och demokratin krossades av en
militärjunta ledd av
Augusto Pinochet; det är omstritt om Pinochet var understödd av
Vita huset i
Washington, D.C och
CIA med
Richard Nixon som president.
[Hinchey Report - CIA Activities in Chile ]
Omständigheterna kring Allendes död var länge oklara. Motståndare till Allende hävdade att han sköt sig med ett maskingevär när presidentpalatset stormades, medan meningsfränder trodde att han blev skjuten medan han försvarade sig. Idag är man emellertid nästan helt säker på att han begick självmord, även om det finns folk som tvivlar.[Róbinson Rojas: The murder of Allende and the end of the Chilean way to socialism. ]
Efter ett beslut av Clintonadministrationen 1999 så har tusentals hemliga dokument offentliggjorts i USA.[CIA Reveals Covert Acts In Chile ]
Dessa dokument innehåller noggrann information om USA:s inblandning i Chile.
Allendes berömda tal
Från Radio Magallanes, den sista fria radiostationen.
Den
11 september 1973
Landsmän, detta är säkert sista gången jag har tillfälle att rikta mig till er. Flyget har bombarderat Radio Portales och Radio Corporacións sändartorn. I mina ord finns ingen bitterhet, bara besvikelse. Må mina ord bli ett moraliskt straff för dem som svikit sin ed: Chiles soldater, befälhavarna och amiral Merino, som utnämnt sig själv, och senor Mendoza, den krypande generalen som så sent som igår försäkrade regeringen sin trohet och lojalitet och som likaledes utnämnt sig själv till högste chef för karabinjärerna.
I detta läge återstår bara en sak att säga till arbetarna: Jag kommer inte att ge upp. Jag är utsatt för en svår historisk situation, min lojalitet till mitt folk kommer jag att betala med mitt liv, och jag kan försäkra er att jag är förvissad om att det frö som vi sått i tusen och åter tusen chilenares ädla sinnen aldrig kommer att kunna förkvävas. Militären har makten, de kan förslava folket, men de sociala processerna går inte att hejda vare sig med brott eller våld. Historien tillhör oss. Det är folken som skapar den.
Arbetare i mitt fosterland, jag vill tacka er för den lojalitet och det förtroende som ni alltid visat den man som blott gjorde sig till tolk för den stora strävan efter rättvisa, som gav sitt ord på att han skulle respektera författningen och lagarna och som höll sitt löfte. I detta avgörande ögonblick, då jag för sista gången kan vända mig till er, ber jag er att dra lärdom av erfarenheterna. Utländskt kapital, imperialismen i förening med reaktionen skapade det som fick de väpnade styrkorna att bryta den som general Schneider pekade ut för dem och som bekräftades av major Araya - båda offer för samma sociala krafter som nu idag sitter hemma och hoppas att med mellanhänders hjälp kunna återvinna makten för att fortsätta försvara sina jordegendomar och privilegier.
Jag vänder mig till er, först och främst till den anspråkslösa kvinnan i vårt land, till bondkvinnan som trodde på oss, till arbetarkvinnan som arbetade hårdare, till mödrarna som visste att vi arbetade för barnens väl. Jag vänder mig till de patriotiska fria yrkesutövarna i detta land, till dem som trotsade den strejk som inleddes av inflytelserika kårsammanslutningar, dessa klassamhällets fackorgan, som är till för att försvara de fördelar det kapitalistiska samhället har gett dem.
Jag vänder mig till ungdomen, de som sjöng och som delade med sig av sin glädje och kampvilja.
Jag vänder mig till den chilenske mannen, till arbetaren, till bonden, till den intellektuelle, till dem som kommer att bli förföljda, för fascismen har redan varit närvarande i vårt land i flera timmar: i terrorattentaten, i mineringen av broar och järnvägsrälsar, förstörda olje- och gasledningar.
De som borde ha talat teg. Men historien ska döma dem. Säkert kommer Radio Magallanes att tystna, och min lugna stämma kommer inte att nå fram till er. Men det kan göra detsamma, ni kommer att höra den ändå, jag kommer alltid vara med er och jag kommer åtminstone att bli ihågkommen som en hederlig man, som var lojal mot er och trogen demokratin. Folket måste försvara sig, men inte offra sig. Folket bör inte låta sig kuvas eller krossas, men inte heller förödmjukas.
Arbetare i mitt fädernesland, jag tror på Chile och dess framtid. Andra chilenare kommer att ta över efter oss och övervinna detta mörka och dystra ögonblick då förräderiet fullbordas. Fortsätt i vetskapen om att förr eller senare - mycket snart - kommer de stora avenyerna åter att öppnas och fria människor gå fram för att bygga ett nytt och bättre samhälle.
Leve Chile! Leve folket! Leve arbetarna!
Detta är mina sista ord, och jag är förvissad om att mitt offer inte varit förgäves, jag är förvissad om att det i varje fall är ett moraliskt beslut som kommer att straffa trolösheten, fegheten och förräderiet.”
— }, }.
Övrigt
Isabel Allende, som är dotter till Allendes kusin, är en berömd författare. Allende har en dotter,
Isabel Allende Bussi som är idag politiker för samma parti son sin far
Chiles socialistiska parti.
Referenser
Se även
Externa länkar
Video