Samisk kultur och levnadssätt
Det är vanligt att tro att alla samer är renskötare, men även historiskt har stora delar av samerna levt på fiske eller andra näringar. Idag lever en del av samerna på turism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen. Samer har rösträtt i Sametinget, som har en del kriterier uppställda för hur en same ska definieras. Flest samer bor i Norge, ungefär 50 000. I Sverige finns ungefär 20 000, i Finland 6000 och Ryssland 2000 samer. Eftersom inte alla samer är upptagna i sametinget är det svårt att säga var i Sverige de flesta samer bor. Vissa hävdar att de flesta bor i Stockholm, därför sägs det ibland skämtsamt att Stockholm är Sveriges största sameby.
I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm, eller lasso på engelska. På samiska heter det suohpan. Hundrasen Lapphund (Sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund.
När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund). En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det idag endast finns fem levande exemplar.
De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenntr- eller silveråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för 'lappmössa' hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa.
Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrummaen, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som 'spåinstrument'. Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrumman geavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en 'visare', árpá. Biejvve var solgudinnan i den samiska mytologin, och som i dag betyder 'sol', men även 'dag'. Under 1800-talet blev den kristna inriktningen laestadianism stor hos samerna, liksom hos tornedalingarna - i de laestadianska församlingarna har man predikat inte bara på svenska, utan även på finska och samiska.
Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än idag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över världen.
Samer idag

Finska samer en bit utanför Rovaniemir i traditionell klädedräkt. Mannen till vänster bär lappsko
Sápmi har sedan
1986 en egen flagga, som har en cirkel i mitten. Den ena halvan är röd och symboliserar solen, och den andra halvan är blå och symboliserar månen. Flaggans färger, rött, grönt, gult och blått, är de traditionella färgerna som finns på de samiska dräkterna. Sedan
1992 finns en egen nationaldag, den 6:e februari, och sedan
1986 finns även en egen nationalsång,
Sámi soga lávlla (nordsamiska), 'Samefolkets sång'. Det är en gammal text skriven i början av 1900-talet, med en nyskriven melodi, och finns på flera samiska dialekter.
Sedan 1980 styr samerna själva över skolplanen i samiska skolor. Utbildningen ser ut som i svenska skolor men med samisk slöjd, som kallas duodji (på nordsamiska) och duodje (på lulesamiska),
språk och samisk inriktning i samhällsorienterande ämnen. Samernas traditionella klädedräkt innehåller bland annat kolt.
Samernas kulturer är skyddade av FN:s ILO Konvention Nr. 169 om Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries från 1991, som Sverige dock ännu inte ratificerat. Norge ratificerade ILO 169 1992.
Sport
Samisk idrott har ett gränslöst riksidrottsförbund.
Fotboll
'Dagens idrott bär tydliga spår av det som en gång var samisk vardag men nya influenser har också skapat sig utrymme'. Det skriver Håkan Kourak, vice ordf Samernas fotbollsförbund.
Sommaren 2004 möttes för första gången Sápmi och Nordcypern i en vänskapsmatch i fotboll i staden Tromsö i norska delen av Sápmi. Det oavgjorda resultatet 1–1 fick symbolisera både vänskap och samhörighet.
Occitania 0-7 Sápmi, Sápmi 14-0 Monaco och Sapmi 21-0 Monaco Final resultaten i Viva world Cup länder som inte är med i Fifa får vara med.
Same Sm
Numera mäts krafterna i årliga renskötartävlingar där lasso, gevär och skidor används som tävlingsredskap. Renkappkörning blir allt vanligare i den norra regionen.
Längdskidor
Det sägs att samerna har lagt grunden till dagens form av skidåkning i världen. På slutet av 1800-talet började skidtävlingar att anordnas runt om i Sverige. Samer deltog ofta med stor framgång. Den första något större, kända och mer organiserade skidtävlingen i världen var förmodligen Nordenskiöldsloppet 1884 med start och mål i Jokkmokk. Åklängden var lite drygt två Vasalopp, hela 22 mil.
Historia
Kända samer

Mari Boine under ett framträdande 2007
- Per Blind, renskötare
- Mari Boine, musiker, sångerska
- Johan Graan, adelsätten Graan
- Anni-Kristina Juuso, skådespelare, mottagare av Ryska statens pris för filmkonst
- Ole Henrik Magga, politiker
- Margareta (missionär)
- Israel Ruong, professor
- Wimme Saari, musiker
- Victoria Harnesk, artist, föreläsare och skribent
- Enok Sarri, väderspåman
- John Savio, konstnär
- Jokkmokks-Jokke, artist
- Johan Turi, författare
- Olof T Johansson, politiker
- Lars Pirak, slöjdare
- Nils Nilsson Skum, konstnär
- Lisa Thomasson, musiker, prästfru (Lapp-Lisa I)
- Paulus Utsi, poet
- Nils-Aslak Valkeapää, musiker, författare och konstnär
- Nils Thomasson, fotograf, renägare, samiskt språkrör.
- Sandra Dahlberg, artist
Se även
Källor
Externa länkar