Samojedhund

Samojedhund, även Samoiedskaïa Sabaka, kallas ibland Den leende hunden, på grund av sitt karaktäristiska ansiktsuttryck.

Samojedhunden är en hundras som har fått sitt namn efter samojedstammar i norra Ryssland och Sibirien.

I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar för att valla renar.

I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla.

Samojedhunden väger mellan 20-25 kg.

Den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp som hette Sabarka.

Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey Petchora från områden väster om Uralbergen och en snövit hane kallad Musti, som kom från Sibirien.

Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna hämtade med sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden.

Den första rasstandarden fastställdes i England 1909.

Externa länkar

• Samoyed training (En)