Samsara

Enligt den hinduism som växte fram i upanishaderna är världen uppdelad i en verklig, andlig dimension å ena sidan en fiktionär, materiell dimension å den andra. Den sistnämnda, fiktionära dimensionen kallas samsara. Ordet samsara kommer från sanskrit: 'Att flyta ihop', eller att passera genom olika stadier, att vandra.

Den religiösa betydelsen av samsara finns på området själavandring.

Själavandringens cykler

I de flesta indiska filosofiska system utgörs livet av en ständigt pågående cykel av födelse, död och återfödelse. De flesta av dessa system ser samsara som något negativt, något som människan bör söka undgå. I advaita vedanta betraktas samsara som fundamentalt just en illusion (maya).

Samsara i hinduism

Vissa former av hinduism ser samsara som ett bortirrande från det sanna jaget (brahman) till en tro på det illusoriska jordalivet som det verkliga. Detta leder i sin tur till egocentrism, strävan efter lust och därför en evig kedja av dåliga karma och återfödelse. Det är tillståndet av illusion som kallas maya. Det ord som används för tillståndet av befrielse från denna eviga rundgång kan vara moksha, mukti, nirvana eller mahasamadhi.

Samsara i jainism

I jainism är karma, anuva (jaget) och maya centrala begrepp. Befrielse från samsara kallas här moksha eller mukti.

Samsara i theravadabuddhism

Medan varat (atman) i hinduismen anses vara en följd av samsara, är buddhismen grundad i föreställningen om sådana metafysiska föreställningars felaktighet, och samsara anses istället vara den ursprungliga orsaken till ickepersonlig återfödelse (termen själavandring hör inte hemma i buddhistiska sammanhang).

Samsara i mahayanabuddhism