Historia
Under krigen
1939-
1945 var den finska huvudstaben förlagd till S:t Michel.
Kommunsammanslagningar
Ã…r 2001
Staden S:t Michel samt kommunerna och
Anttola sammanslogs den 1 januari
2001 till den nya storkommunen och staden S:t Michel.
Ã…r 2007
Staden S:t Michel och kommunen
Haukivuori sammanslogs den 1 januari
2007 till den nya staden S:t Michel. S:t Michel hade före sammanslagningen 46 514 invånare
(31.12.2005) resp. 46 544
(30.11.2006) och hade en yta på 1 622,11 km², varav 1 306,14 var landområden.
[Statistikcentralen: Befolkningsdatabas ]
[Befolkningsregistercentralen: Befolkningsdatasystemet - Länens, magistraternas, häradenas och kommunernas invÃ¥narantal mÃ¥nadsvis (november 2006) ]
.
Sevärdheter
- , arkitekt Josef Stenbäck
- Naisvuori utsiktstorn
- 'Stensakristian' (Kivisakasti)
- Visulahti
upplevelsepark
- Huvudstabsmuseet (Päämajamuseo)
- Kenkävero
gamla prästgård
Kommunikationer
Järnvägar
Savolaxbanan löper genom staden i nord-sydlig riktning. Persontåg stannar på stationerna i S:t Michel och Haukivuori.
Landsvägar
Riksväg 5 passerar S:t Michel och är stadens främsta landsvägsförbindelse. Riksväg 13 leder till Kangasniemi och Jyväskylä (NV) och Villmanstrand (SO). Länsväg 62 går österut till Anttola och vidare mot Imatra. Länsväg 72 löper norrut från centralorten via Haukivuori mot Pieksämäki.
Flyg
S:t Michels flygstation ligger på 3 kilometers avstånd från centrum. För tillfället bedrivs ingen reguljär passagerartrafik efter att European Executive Express pga. konkurs upphörde sina flygningar i oktober 2005.
Sjövägar
Saimen skjuter in en vik upp till S:t Michels centrum, varifrån det sommartid går turisttrafik till bl.a. Villmanstrand.
Referenser
Externa länkar
| Denna Finland-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Hjälp Wikipedia genom att [:Sankt Michel|action=edit}} fylla i mer]!
|